Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av avregleringen av kollektivtrafiken.
Under de senaste åren har en omfattande avreglering genomförts av kollektivtrafiken. Det har gällt i princip all kollektivtrafik såsom taxi, busstrafik, tunnelbana, pendeltåg, fjärrtåg och flygtrafik.
I ett kortare perspektiv föreföll fördelarna vara stora. Kostnaderna minskade för länstrafikbolagen och i förekommande fall staten. Dessutom ökade ibland turtätheten.
Vid de senaste upphandlingarna har man dock kunnat konstatera att priserna stigit mycket kraftigt. Många länstrafikbolag tvingas dra in turer för att klara ekonomin.
Det är inte heller alltid så att det blivit bättre för passagerarna. Skall man till exempel åka tåg från övre Norrland till någon ort i södra Sverige kan man tvingas åka med tre olika tågbolag och köpa tre olika biljetter utan någon prissamordning. Knappast billigare och knappast bättre. För den som reser ofta blir det knappast lönsamt att ha till exempel ett årskort på SJ. Det gäller inte om man vill åka till Norrland.
Det blir också allt vanligare att personalen visar sitt missnöje. Det kan handla om försämrade arbetstider, sämre pensionsvillkor, sämre lönevillkor och dåligt inflytande över sin arbetssituation. Eftersom de fasta kostnaderna är i stort sett lika för den som driver exempelvis tågtrafik finns det inte så mycket mer att spara på än personalkostnader.
Vi kan också konstatera att bussbranschen är snudd på att vara en krisbransch. Kampen för att vinna anbudsupphandlingarna har pressat lönsamheten till ett minimum. Arbetsvillkoren för chaufförerna är så dåliga att man har problem med rekrytering och stor personalomsättning.
Hur det är ställt med säkerhetstänkandet inom den avreglerade kollektivtrafiken vet vi inte heller särskilt mycket om. Service och översyn av det rullande materialet kostar pengar. När lönsamheten är dålig och aktieägarna kräver sina vinster och personalen är stressad kan man misstänka att säkerheten inte alltid kommer i första rummet. Ett exempel är att man inom fjärrtågtrafiken infört något som kallas tågvärdar som i princip bara kan klippa biljetter, detta för att man skall slippa ha flera välutbildade och dyrare tågmästare ombord. Konsekvensen av detta är att det på ett 300 meter långt persontåg med hundratals passagerare finns en person med säkerhetsutbildning. Något sådant skulle aldrig accepteras inom flyget.
Det är angeläget att det görs en bred analys av de långsiktiga konsekvenserna av den omfattande avreglering som gjorts av kollektivtrafiken. Följande områden bör belysas:
den långsiktiga prisutvecklingen
service, kvalitet och enkelhet för passagerarna
branschens långsiktiga lönsamhet
personalens arbetsförhållanden
utvecklingen av säkerhetsarbetet.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Lilja (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |