Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av riksväg 45.
Riksväg 45 är en viktig del av det nationella stamvägnätet. Med sin långa sträckning från Göteborg genom landets inre delar upp till Karesuando har den betydelse för utvecklingen såväl i den södra som i den norra glesbygden. Som bekant har väl fungerande kommunikationer en avgörande roll för utvecklingen i landets glest bebyggda delar och människors möjligheter att leva och arbeta där. Vägstandarden är lika viktig för arbetspendling och inköpsresor som för näringslivets transporter.
Riksdagen godkände i december 2001 regeringens proposition ”Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem”. Där fastställdes en planeringsram för det nationella stamvägnätet under den kommande tioårsperioden fram till år 2015 på 39 miljarder kronor. Infrastrukturpropositionen innehöll inga förslag till beslut om specifika vägprojekt, eftersom riksdagens uppgift normalt inte är att ta ställning till enskilda projekt. Det är Vägverket tillsammans med berörda län som utarbetar detaljerade planer för vägutbyggnad.
Vad gäller riksväg 45 finns det gott om olika delprojekt – just beroende på dess längd – för att höja standarden och öka trafiksäkerheten. En del upprustningsarbeten pågår, men det är nödvändigt att vägen ses som en helhet med tanke på dess betydelse för olika regioner från storstadsregionen Göteborg upp till Norrbotten. Idag är riksväg 45 ett lapptäcke i stället för en pulsåder som ska binda ihop landet och bidra till tillväxt och utveckling i inlandet. Turism, besöksnäring, träindustri, malmförädling och biltestverksamhet är växande näringsgrenar i Sveriges inland. Dessa och andra verksamheter är beroende av snabba och pålitliga transporter. Därför är det angeläget att riksdagen uttalar vikten av att hela riksväg 45 snarast upprustas till en enhetlig standard och på sikt blir en Europaväg.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Maria Öberg (s) |
Anders Sundström (s) |