Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning kring öppna och fria datorprogram.
I Sverige kan man idag, på grund av den totala dominansen på marknaden, med fog anse Microsofts olika operativsystem och kontorsprogram som standard. Dessa och andra företags produkter är och förblir väl förvaltade hemligheter. Ingen utomstående eller kund tillåts tillträde till produktens så kallade källkod. (Den text som bygger upp logiken och beteendet hos programvaran.)
Till detta kommer kostnaden för programlicens. I de flesta fall är det en engångskostnad, men exempelvis Microsoft har numera någon slags prenumeration som betalas årsvis så länge som produkten används. En programlicens är i stort sett en import av vara eftersom de flesta produkterna utvecklas och ägs i utlandet.
Dessa omständigheter har de tänkbara nackdelarna att det är omöjligt för medborgare att granska myndigheter eftersom myndigheterna är beroende av ofria och slutna produkter. Därtill kommer en välgrundad misstanke att det är onödigt att betala för produkter när det finns fria (fri som i frihet att göra vad man vill med det, men oftast även gratis), öppna och fullvärdiga alternativ.
Som en motreaktion till kommersialiseringen av datorernas programvara har en internationell folkrörelse växt fram. Denna rörelse har idag producerat flera olika operativsystem, kontorsprogram och annat som varje normalanvändare förväntar sig att ha i sin dator. Alla är mer eller mindre fria och öppna. Nämnas bör att de flesta så kallade servrar på Internet använder något av dessa operativsystem och att de flesta av världens största datortillverkare säljer datorer med öppna och fria operativsystem förinstallerade.
Utvecklingen av datorprogrammen sker oftast med hjälp av frivilliga som samordnar arbetet via Internet. Det finns särskilda servrar som ger gratis utrymme för utvecklingsprojekten. Utvecklarna finns spridda över hela världen.
Rörelsen är känd för att vara snabb med att lösa de flesta problem med datorprogrammen som anmäls av användare. Brister i säkerhet upptäcks och rättas till snabbt. I och med att vem som helst kan gå igenom och testa källkoden, vilket verkligen sker, har dessa datorprogram troligen färre fel, detta i motsats till de kommersiella produkterna vars säkerhetsbrister det kan ta lång tid att upptäcka. Under tiden fram till upptäckt av och lagning av ett så kallat säkerhetshål kan mindre moraliska personer utnyttja dessa för egen vinning eller sabotage.
En programlicens är till största delen en import av en vara. Om vi använder öppen och fri programvara kan licenskostnaden delvis användas till en utökning av tillgängliga funktioner och tjänster. Kostnader för anpassning och administration finns ändå, men även de kan bli billigare. Anpassning kan ibland underlättas av att andra redan gjort något liknande och administration av ett antal datorer med det öppna och fria operativsystemet Linux är enklare än de flesta kommersiella operativsystem.
Genom att en större del av kostnaderna gäller arbete som utförs i Sverige förbättras handelsbalansen. Kostnaderna behöver inte öka, samtidigt som det kan innebära fler jobb. Och en del av lönerna kommer ju dessutom tillbaka i form av skatt.
Som exempel kan nämnas att i våra skolor, med sina stora mängder datorer, ligger en ansenlig potential för besparing av datorkostnader. Operativsystemet Linux kräver inte uppgradering av hårdvaran i samma takt som MS Windows och kan med god prestanda användas i de flesta datorer som nu anses som föråldrade. Och har de verkligen tjänat ut på skrivbordet, kan de flyttas ut till en datorcentral för att ingå i ett så kallat Linux‑kluster (flera ihopkopplade långsammare datorer som hjälps åt att uppföra sig som en snabbare). Linux är heller inte lika lätt att sabotera som det dominerande operativsystemet MS Windows. Minskat sabotage ger naturligtvis stora besparingar på grund av minskat underhåll. Säkerheten i Linux gör att intresserade elever kan utforska och lära sig hur datorer fungerar utan att hota stabiliteten på skolans datasystem vilket inte är möjligt med MS Windows. Dessa elever kan sedan utöka rekryteringsbasen för högskolor och universitet.
Att jämföra olika program och operativsystem kräver att man tar hänsyn till användning, användarna och mycket annat. Det kräver kunnande inom många områden och det kan vi inte förvänta oss att statliga, landstingskommunala och kommunala förvaltningar och myndigheter har, inom husets väggar så att säga. Det vore oförsvarbart att inte försöka nyttja den resurs som universitetens och högskolornas studenter kan vara. Det finns säkert många lämpliga studenter för varje kunskapsområde på varje skola om frågan ställs på rätt sätt.
Mot bakgrund av ovanstående finns det ett behov av att tillsätta en utredning som ska granska:
Vilka konsekvenser en övergång till öppnare och friare datorprogram och datasystem i statliga, landstingskommunala och kommunala förvaltningar och myndigheter skulle få i form av kostnader, besparingar och möjlighet till arbetstillfällen.
Vem som gynnas av besparingar och vem som drabbas av kostnader.
Vilka av de offentligt använda datorprogrammen som går att ersätta med friare och öppnare alternativ.
Vilka dessa friare och öppnare alternativa datorprogrammen är.
Vilka, av förvaltningar och myndigheter ägda, system som kan göras öppna och fria.
Vilka friare och öppnare licensformer som, av förvaltningar och myndigheter nyttjade och ägda, datorprogram och datasystem bör underställas.
Hur och med vad universitet, högskolor, företag och intresseföreningar för öppna och fria system kan bidra med för att en övergång till friare och öppnare datorprogram och datasystem i förvaltningar och myndigheter kan förverkligas.
Hur tidsplanen för en lämplig övergång till friare och öppnare datorprogram och datasystem ser ut.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |