Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om satsning på hamnarna i Oxelösund och Norrköping.
En gemensam satsning på ökad godshantering i Oxelösunds och Norrköpings hamnar skulle i framtiden kunna avlasta Storstockholmsområdets stora transport- och miljöproblem, både i skärgården och på vägnätet.
Oxelösund och Norrköping är i dag två moderna fullservicehamnar vid Bråviken i en region belägen mitt i Östersjöområdet – två hamnar med olika godsslag som specialitet, som tillsammans blir störst på ostkusten och genom samarbete kan erbjuda ett av Sveriges starkaste hamnkoncept: Bråvikens hamnar.
Viljan till samverkan är stor. Det visar överläggningar mellan Södermanlands och Östergötlands län. I överläggningarna deltar både landshövdingarna, Norrköpings, Oxelösunds, Nyköpings och Linköpings kommuner samt de båda hamnarna.
Genom samarbete kan Bråvikens hamnar erbjuda rationella lösningar för samtliga godsslag. Norrköpings hamn är specialiserad på skogs-, jordbruks- och petroleumprodukter samt tunglyft och allmänt gods med omfattande omsättning på både import- och exportsidan. Oxelösunds hamn har specialiserat sig på kol, malm och stål med välbyggda lagerytor och transportanordningar.
Båda hamnarna är väl rustade för att ta emot och lagra energiråvaror, och stor kapacitet finns dessutom för övrigt gods och containrar, i såväl konventionell hantering som Ro/Ro-trafik. Läget i Bråvikens hamnar är även utmärkt för distributionslager och tredjepartslogistik.
Bråvikens hamnar har goda förbindelser med det nationella vägnätet i alla riktningar och är inlänkade i det svenska järnvägsnätet. Samtliga hamndelar har järnvägsanslutningar, och i nära anslutning till båda hamnarna finns rangerbangårdar. Alla förutsättningar finns för en väl fungerande kombitrafik. Genom kontinuerliga förbindelser mellan Bråvikens hamnar och hamnar i olika delar av världen kan stora delar av Mellansveriges försörjning tryggas. På samma sätt erbjuder Bråvikens hamnar näringslivet den utförselport genom vilken råvaror, halvfabrikat och produkter sprids över världsmarknaderna.
Både Oxelösunds och Norrköpings hamnar har genom sitt centrala transportgeografiska läge och sin goda infrastruktur stora möjligheter att utvecklas som färjehamnar, särskilt för godstrafik till Finland och Baltikum.
I Nyköping/Oxelösund finns även möjligheter till systemlösningar med närhet mellan hamn och fraktflyg på Skavsta samt bra koppling till vägar och järnväg. I Norrköping finns goda förutsättningar för att utveckla ett intermodalt godstransportcentrum i ett EU-perspektiv och arbete pågår för att etablera ett sådant.
Den omfattande godstrafiken från Stockholmsområdet mot Finland och Baltikum kommer till mer än 70 procent från områden söder och väster om Storstockholm. Det innebär betydande vägtransporter i en redan hårt miljöbelastad region; särskilt märkbart är detta inne i Storstockholm.
Planer har redovisats för en utbyggnad av hamnkapaciteten i Storstockholmsområdet genom betydande investeringar i hamn- och väganslutningar i Nynäshamn. Flera skäl talar för att en satsning på Bråvikens hamnar är ett bättre alternativ. Det mesta av infrastrukturen finns redan i Oxelösund/Norrköping, även om en kraftig utveckling av godsströmmarna kommer att medföra vissa investeringsbehov vad gäller anslutande väginfrastruktur i Oxelösund och utvecklingen av godstransportcentrum i Norrköping.
Tidsaspekten är också viktig. Hamnar och infrastruktur finns redan till stor del med tillräcklig kapacitet i Oxelösund/Norrköping, medan Nynäshamnsprojektet skulle ta åtskilliga år att förverkliga.
En överflyttning av godshantering till hamnarna i Oxelösund och Norrköping medför fördelar ur flera aspekter:
minskad miljöbelastning i Storstockholmsområdet
ökad framkomlighet för vägtrafik och hög trafiksäkerhet
trafik med farligt gods går i mindre utsträckning genom tätbebyggda områden
måttliga investeringskostnader
kort tid att förverkliga.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Michael Hagberg (s) |
|
|
Billy Gustafsson (s) |
Louise Malmström (s) |