Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet i bussar.
Säkerhetsbälten i bussar har diskuterats länge. Kravet kan vara berättigat. Skillnader måste göras mellan bussar i tätortstrafik och landsvägstrafik. Dock krävs att bältet fungerar oklanderligt, vilket tyvärr inte är fallet på många även ganska nya bussar där bälten är monterade. Rullmekanismen måste löpa smidigt och låsanordningen sitta lättåtkomligt. Det är heller inte alltför ovanligt med bussbränder. Vid sådana tillfällen måste bussen kunna utrymmas snabbt. Då är det av yttersta vikt att bältet mycket snabbt går att ta av.
Ett problem som måste beaktas är utrymningen av en buss. Om den välter på höger sida är båda dörrarna blockerade. Som utrymningsväg återstår då fönstren på vänster sida. Dessa måste krossas med en pikhammare som tyvärr oftast inte finns i bussen eftersom den ofta är stulen. Dessutom måste passagerarna då klättra på sätena för att komma upp till fönstren på den vänstra sidan som nu är bussens ”tak”. Ett alternativ till detta vore att förse bussen med ett antal takluckor som kan tjäna som nödutgångar. Dessa skall givetvis vara av lämplig storlek och lätta att öppna.
Inom flygtrafiken låses numera dörren till cockpit av säkerhetsskäl. I bussar finns en liknande situation. Föraren sitter ofta nästan helt oskyddad, och en berusad eller desperat person kan lätt ta tag i ratten och ställa till en katastrof. Det bör därför övervägas om inte bussförarna skall sitta mer skyddade på sin förarplats.
Det är angeläget att regeringen ger Vägverket i uppdrag att utarbeta nya och skärpta säkerhetsföreskrifter för busstrafiken.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Lilja (s) |
Karl Gustav Abramsson (s) |