Motion till riksdagen
2002/03:T469
av Annika Qarlsson och Birgitta Sellén (c)

Postservicen i hela landet


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliga krav på produktionsutveckling och kvalitetssäkring för att garantera att en bra och säker postservice tillhandahålls i hela landet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lantbrevbärarnas uppgifter utvecklas att även gälla mot företag som mobila postcenter.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lantbrevbärarnas uppgifter utvecklas att tillhandahålla kassaservice på orter som har långa avstånd till närmaste postcenter.

”Men det är ingen riktig post ...”

De gamla postkontoren i Sverige håller på att ersättas, dels med kontor för kassaservice, dels med serviceställen för brev- och pakethantering. De flyttas till cirka 3 000 livsmedelsbutiker, bensinstationer och kiosker där det också ska gå att köpa frimärken, kuvert och postens övriga produkter. Med datorns frammarsch i svenska hem och på svenska arbetsplatser så har brev och annan post tagit andra vägar, så utvecklingen måste ses som ett naturligt resultat av förändrade handlingsmönster och förändrad samhällsstruktur. Den förändring som påbörjats har förutsättningar att bli bra. Men det måste ställas tydliga krav på produktionsutvecklingen, och verksamheterna måste kvalitetssäkras för att alla ska garanteras en bra postservice i hela landet.

Utvecklingen leder till många lokala postombud som ger ökad närhet för privatpersoner, men för företagen som ska sköta sin pakethantering via postcenter riskerar avstånden att öka och försvåra kontakten och möjligheten till en nära och bra postservice. Därför måste postcenter tillsammans med företag, serviceställe och lantbrevbärare lokalt hitta den optimala lösningen för varje postkund. I många fall är lantbrevbärarna de som både har kunskapen, närheten och flexibiliteten, vilket gör att de är mest lämpade att ha den nära kontakten med företagen. Lantbrevbärarnas arbete och ansvar ska utvecklas så att de fungerar som mobila postcenter.

På de orter som har långt till närmaste kassaservice ska lantbrevbäraren även ansvara för dessa tjänster under viss tid i veckan. Det kommer att stärka den lokala servicen samt dessutom utveckla lantbrevbärarnas arbetsuppgifter.

Den utveckling som nu sker är en nödvändig väg för postservicens framtid i Sverige. Rätt hanterad har den förutsättningar att garantera en flexibel och stark postservice i hela vårt land. Men det måste tydligt och klart framgå att det fortfarande är Posten som ansvarar för att servicen är tillgänglig för oss alla och att Postens samarbetspartner ges rimliga ekonomiska ramar. Visst, ”det är ingen riktig post”, men den har förutsättningar att bli något mer. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 16 oktober 2002

Annika Qarlsson (c)

Birgitta Sellén (c)