Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkolås.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elektroniska körkort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att döma rattfyllerister att delta i s.k. VIPP, Victim Impact Panel Program.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning i alkohol- och drogfrågor under körkortsutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om väginvesteringar för att bygga bort de farligaste vägavsnitten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad utbyggnad av väg- och mitträcken vid olycksdrabbade vägavsnitt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre trafikmiljö för motorcyklister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en kampanj för säkrare trafik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska riskerna för svåra olyckor med mopeder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skylt för nya körkortsinnehavare.
1 Yrkande 3 hänvisat till JU.
Riksdagen har fattat beslut om nollvisionen, vilket innebär att målet är att ingen ska dödas eller skadas svårt i trafiken. Som ett led i arbetet för nollvisionen har Vägverket utarbetat ett nationellt trafiksäkerhetsprogram, men målen uppnås inte. Varje år dör mellan 500 och 600 människor och cirka 4 000 skadas svårt till följd av trafikolyckor. Detta beror inte minst på bristen på resurser. Det gäller att återupprätta nollvisionen och formulera ett trafiksäkerhetsprogram med nytt och relevant innehåll, där några av Kristdemokraternas förslag är ökad bilbältesanvändning, ökad cykelhjälmsanvändning, effektivare trafikövervakning, differentierad och flexibel hastighetsbegränsning, trafikmiljön som en vit zon beträffande alkohol, en förlåtande trafikmiljö, frivillig vidareutbildning i samband med körkortsförnyelse, opinionsarbete för ändrade attityder till trafiksäkerhet samt investeringar i vägnätet.
I det program för ökad trafiksäkerhet som regeringen tidigare lagt fram, det så kallade 11-punktsprogrammet, saknas en av de viktigaste punkterna, nämligen nykterheten. Det är anmärkningsvärt när man vet att var fjärde person som omkommer i trafiken gör det i alkoholrelaterade olyckor.
Varje dygn kör cirka 15 000 personer rattfulla i Sverige, och vi vet att alkoholpåverkade förare oftare är inblandade i svåra trafikolyckor än andra förare. Rattfylleri är ofta också ett tecken på alkoholproblem. Svensk forskning visar att 590 av 1 000 undersökta misstänkta rattfyllerister har problem med alkohol i form av riskfyllda eller skadliga alkoholvanor och 190 är gravt alkoholiserade.
Ett sätt att komma till rätta med onykterheten i trafiken är införandet av alkolås, ett instrument som monteras i bilen och som antingen mäter alkoholkoncentrationen i förarens utandningsluft eller i bilkupén. Är föraren alkoholpåverkad, går fordonet inte att starta.
Försöksverksamhet med alkolås pågår i Stockholms, Västerbottens och Östergötlands län. Sedan februari 1999 har personer som har gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott möjlighet att få villkorlig körkortsåterkallelse. Villkoret är att man kör med en personbil som har utrustats med alkolås.
Erfarenheten av försöksverksamheten är mycket god, tekniken är färdigutvecklad och systemet kan användas omgående. Regeringen vill att försöksverksamheten skall pågå under fem år. Riksdagens trafikutskott ser mycket positivt på försöksverksamheten och förutsätter att försöksverksamheten för personer som har dömts för rattfylleri utökas. Näringsministern har sagt sig vara beredd att undersöka förutsättningarna för en utvidgning av projektet. Enligt uppgift har ännu inget uppdrag inkommit till Vägverket, varför vi åter pekar på vikten av att alkolås införs för personer dömda för rattfylleri. I stället för att bara utvidga försöksverksamheten kräver Kristdemokraterna att obligatoriska alkolås införs för dem som har dömts för rattfylleri och önskar fortsätta köra bil samt för förare i yrkestrafik. På sikt bör alkolås gälla som standard för alla bilar.
Alltför få kommuner ställer krav på alkolås vid upphandling av bussar. Det finns cirka 210 bussar i hela landet idag med alkolås installerat. Busstrafik och annan yrkestrafik ska vara en föregångare i arbetet med få bort rattfylleriet från våra vägar. Därför bör krav på alkolås regelmässigt ställas vid upphandlingar av busstrafik. Trafikutskottet underströk i april detta år i betänkandet om trafiksäkerhet att snabba och effektiva åtgärder måste sättas in för att få ned antalet alkohol- och drogrelaterade olyckor och att rattfylleriet på alla sätt måste motverkas. Trots detta har regeringen ännu inte redovisat någon plan för hur en allmän användning av alkolås ska införas. Kristdemokraterna anser att det är mycket allvarligt.
Kristdemokraterna efterlyser också en kampanj för nykterhet i trafiken och anser att elektroniska körkort, som omöjliggör obehörig användning av bil, så småningom bör införas, som ytterligare en åtgärd för att motverka rattfylleri.
Förutom att fungera som vanligt körkort kan ett elektroniskt körkort användas för att lagra olika typer av information. Exempel på sådan information är körtider för yrkesförare, information om huruvida trafikförsäkringen är betald, medicinsk information m m. Det kan även användas som bilnyckel/startnyckel och utrustas med flera tilläggsfunktioner, som till exempel just alkolås.
För gruppen alkoholiserade förare är det nödvändigt med speciella behandlingsprogram och tvingande åtgärder såsom alkolås, för att hindra dem från att köra onyktra. Tiden är nu också mogen att döma trafikonyktra förare att obligatoriskt installera alkolås i sin bil om de vill behålla sitt körkort.
VIPP (Victim Impact Panel Program) är ett amerikanskt förebyggande program som utgår från rattfylleriets konsekvenser. Rattfyllerister döms att delta i VIPP. Under två timmar blir de konfronterade med personer som drabbats av rattfylleriets konsekvenser. Den dömde tvingas lyssna till berättelser från människor som drabbats av svåra traumatiska upplevelser genom att de förlorat nära anhöriga eller själva blivit svårt skadade av en rattfyllerist. VIPP har bedrivits i tio år över hela USA och resultaten är mycket goda.
I Sverige har MHF i samarbete med Vägverket introducerat modellen under 2001. Enligt det besked MHF har fått av Justitiedepartementet lär det redan i dag vara möjligt att döma rattfyllerister till VIPP. Kristdemokraterna välkomnar detta. Vi berär att regeringen låter klarlägga frågan och om nödvändigt återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar. Vi vill också att körskoleelever och gymnasieelever skall genomgå VIPP.
Antalet polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada där föraren misstänks vara påverkad av alkohol eller annan drog, var för bil och motorcykel 974 under år 2001. Motsvarande siffra för vägtrafikolyckor vid halt väglag var 2 367. I det förarprov som krävs för körkort ingår ett obligatoriskt halkprov. Detta ifrågasätts inte utan är naturligtvis en riktig trafiksäkerhetsövning, men med tanke på att nästan 1 000 trafikolyckor med personskada årligen orsakas av alkohol- eller drogpåverkade förare, borde körkortsaspiranterna få bättre utbildning om riskerna med alkohol och andra droger i trafiken. Regeringen bör uppdra åt Vägverket att lämna förslag på hur denna utökade utbildning bör vara utformad. Vidare föreslår vi att körkortselever skall delta i s.k. VIPP-möten, som beskrivs i stycket ovan.
För att kunna nå målet att ingen skall dö eller skadas svårt till följd av trafikolyckor är en utbyggd trafikövervakning en nödvändighet. De senaste 10 åren har antalet trafikpoliser halverats, och alltför få trafikkontroller görs till följd av detta. T.ex. görs bara en miljon alkotester varje år, jämfört med 1,8 miljoner utförda tester för 10 år sedan. Med polisens nya bevisinstrument, Evidenzer, bör möjligheterna att öka kontrollerna bli väsentligt större. Kristdemokraterna avsätter också mer pengar till rättsväsendet, vilket även innebär att fler poliser kan anställas.
Cirka 20 000 viltolyckor sker årligen i Sverige. Den klart effektivaste metoden för att begränsa antalet sådana olyckor är viltstängsel. En nackdel är att djuren inte kan vandra fritt, vilket kan leda till inavel. Viltstängsel bör därför kombineras med ekodukter (förlängda broar) eller tunnlar där djuren kan passera. För att Vägverket skall kunna fortsätta sitt arbete med att sätta upp viltstängsel samt utarbeta och pröva nya metoder för att förhindra olyckor med vilt, krävs mer resurser. Genom Kristdemokraternas ökade anslag till Vägverket kan detta arbete fortsätta.
Tvärtemot vad många tror är det inte på motorvägar de flesta dödsolyckorna inträffar. Under 1990-talet omkom 300 personer på de tio mest drabbade vägsträckorna i landet, vilka sammantaget omfattar endast 80 mil. Gemensamt för sträckorna är att de har mötande trafik, många lastbilar och hög trafikintensitet.
Upprustning till motorvägsstandard är i de flesta fall en förutsättning för att åstadkomma rejäla förändringar av den dystra statistiken. År 2001 omkom 355 personer på 70- och 90-vägar. 50 personer fick sätta livet till på vägar med 110 km/h som högsta tillåtna hastighet. Den sammanlagda trafikmängden på 70- och 90-vägarna var 33 miljarder fordonskilometer, jämfört med 9 miljarder på 110-vägarna. Slutsatsen är att de farligaste vägavsnitten behöver byggas bort. I regeringens investeringsplan som sträcker sig till 2007 är det bara tre av de tio farligaste vägsträckorna som ska byggas ut till fyra körfält. Minskade investeringar får återverkningar på trafiksäkerheten.
Ett vägräcke i rätt material på rätt plats vid 90- och 110-sträckor beräknas kunna rädda uppåt 125 liv om året. Föremål vid sidan av vägen, såsom träd, brunnar, stolpar, bergväggar eller vattendrag, spelar en avgörande roll vid många dödsolyckor. För att förhindra olyckor där föraren har tappat kontrollen över sitt fordon och kommit över på fel sida av vägen är mitträcken den effektivaste åtgärden. Därför måste det ske en ökad utbyggnad av väg- och mitträcken på olycksdrabbade vägavsnitt.
Vägverket måste även ta hänsyn till de oskyddade motorcyklisterna vid planering av trafikmiljön. När nu Vägverket tänker fortsätta med en kraftig utbyggnad av vajerräcken vill Kristdemokraterna att alternativ undersöks för att även denna trafikantgrupp skall få en ökad trygghet i trafiken. Det kan exempelvis handla om särskilda skydd över vajrarna.
Det förekommer också linjemålningar som i vissa fall ställer till problem för mc-förarna. I frågesvar 2001/02:1526 säger dåvarande näringsminister Björn Rosengren att det än så länge inte finns några generella dokument hos Vägverket om hur hänsyn skall tas till eventuell skaderisk för oskyddade trafikanter som motorcyklister. Detta anser vi kristdemokrater vara helt otillfredsställande. Vägverket bör få i uppdrag att snarast ta fram en handlingsplan för bättre trafikmiljö för motorcyklister. I Sverige finns över 200 000 motorcyklar registrerade, och antalet har ökat stadigt de senaste åren. Detta måste återspeglas i trafiksäkerhetspolitiken också.
Internationell forskning visar att de mest effektiva trafiksäkerhetskampanjerna är de som utformas brett, med en kombination av information i TV och annonser i tidningar, skolinformation samt ökad polisiär trafikövervakning. Kristdemokraterna vill därför, genom Vägverket, initiera en trafiksäkerhetskampanj, ”Vita Vägen”, med fokus på nolltolerans beträffande alkohol i trafiken, ökat användande av bilbälte och cykelhjälm samt hastighetsövervakning.
Svenska mätningar visar, beroende på fordon och vägtyp, att mellan 37 och 85 procent av alla bilförare överträder hastighetsgränserna. Undersökningar visar också att polisnärvaro minskar hastighetsöverträdelserna. Eventuella fortkörare saktar ned vid åsynen av en polis, och effekterna av en trafikkontroll kan spåras upp till fem kilometer från kontrollplatsen. Kristdemokraterna föreslår att antalet poliser skall öka till 19 000 år 2007, vilket bland annat medför ökade möjligheter till trafikkontrollverksamhet.
En genomsnittlig förare, som kör för fort, riskerar att bli upptäckt en gång under tre års tid. En ökning av polisens övervakningsnivå 3–5 gånger är nödvändig för att det ska leda till en mätbar ökning av regelefterlevnaden.
Poliskontroller med lasermätning och väl synliga stoppstationer får större effekt på antalet fortkörare än övervakning från mer osynliga videobilar som ingriper och syns mer sällan. Forskningen visar också att det snarare är trafikanters värdering av risken för upptäckt och sanktioner, än värderingen av olycksrisken med dess konsekvenser, som skiljer regelbrytare från lagliga trafikanter.
Vi välkomnar att Vägverket nu startar försök med flexibla och dynamiska hastighetsgränser. Kristdemokraterna har drivit denna fråga under lång tid.
Exakta och väldifferentierade hastighetsbegränsningar får trafikanternas förståelse och acceptans och möjliggör en hårdare bevakning och hårdare krav på efterföljelse av gränserna än i dagens situation.
Inne i bilen är säkerhetsbältet den viktigaste säkerhetsåtgärden. Cirka 90 procent av alla förare och framsätespassagerare i personbil använder säkerhetsbälte. Siffran för baksätespassagerare är cirka 80 procent. Många liv kan räddas med hjälp av säkerhetsbältet. De ökade trafikkontrollerna vi kräver skulle få genomslagskraft även här.
Antalet s.k. klass 1-mopeder (45 km/h) har fördubblats under 2002 jämfört med motsvarande period 2001. Det finns cirka 30 000 registrerade klass 1-mopeder. Under perioden januari–augusti 2002 dog 12 mopedister jämfört med 4 under samma tidsperiod 2001. Flera saknade hjälm.
Ett stort bekymmer är trimningen av mopederna, vilka inte är byggda för högre hastigheter. Dessutom är förarna inte utbildade för att köra fortare än 45 km/h. Men mopederna är lättrimmade, trots branschens löften om motsatsen, och många föräldrar ser mellan fingrarna på ungdomarnas trimning. Endast klass 2-mopeder får köras på cykelbanor, men det förutsätter en högsta hastighet av 30 km/h. Tyvärr missbrukas detta av många redan i dag. Nu diskuteras olika åtgärder såsom registrering av samtliga mopeder, även klass 2-mopeder, skärpta utbildningskrav för förarbevis och även åtgärder för att motverka trimning.
Kristdemokraterna anser att det finns fördelar med mopeder. Ungdomar lär sig trafikmiljön innan de tar bilkörkort, mopeden ger dem ökad rörlighet och frihet och som alternativ till korta bilresor är mopeden ett bra alternativ även från miljösynpunkt. Dock är det viktigt att stävja den negativa olyckstrenden. Här krävs samarbete mellan myndigheter, branschen och ideella organisationer. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till åtgärder för att minska riskerna för olyckor med mopeder.
Cykeln är det miljövänligaste och energieffektivaste fordonet på väg. Kristdemokraterna vill därför understryka cykelns möjlighet att, i synnerhet på korta avstånd, bidra till ett ekologiskt hållbart transportsystem. Detta resonemang utvecklas i Kristdemokraternas transportpolitiska motion. För att främja cyklandet måste säkerheten för cyklisterna stärkas. Hos kommunerna och Vägverket ligger ett ansvar att tillse att snöröjning, underhåll och belysning m.m. är i väl fungerande skick.
För cyklister är risken att komma till skada åtta gånger högre än för personbilister. Drygt 60 procent av alla cyklister som omkommer gör det till följd av huvudskador. Mer än hälften av dem skulle troligtvis ha överlevt om de hade använt cykelhjälm. Därför måste bl.a. informationskampanjer på nationell nivå genomföras.
Andra länder, som t.ex. Storbritannien, har med framgång infört en plikt för nya körkortsinnehavare att under ett års tid ha en skylt på bilen som anger att föraren är ny körkortsinnehavare, på samma sätt som bilen under övningskörningstiden varit skyltad. Skylten varnar medtrafikanter för att bilföraren inte är rutinerad, och man tar hänsyn till det i stressade trafiksituationer som i rondeller och vid omkörningar. På samma sätt bör Sverige införa ett krav på att nya körkortsinnehavare har skylten ”NYTT KÖRKORT” på bilen under ett år.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
|
|
Johnny Gylling (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
Björn von der Esch (kd) |