Motion till riksdagen
2002/03:T445
av Roger Karlsson (c)

Skyltning vid allmänna vägar


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över regelverket för skyltning längs allmänna vägar för att få en mer nyanserad och tidsanpassad avvägning mellan trafiksäkerhet, landskapsbild och skyltintressen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ändring i vägmärkesförordningen med innebörd att länsstyrelsen blir sista instans i skyltärenden.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge länsstyrelsen i uppdrag att samråda med lokala utvecklingsgrupper i skyltärenden.

Skyltar visar vägen till en levande landsbygd

Skyltar längs våra vägar är ett viktigt led i att informera trafikanterna om trafikregler och olika platser. För detta finns regler och praxis om vilka skyltar som får finnas, var de bör placeras och hur de bör utformas.

Prövningen av en skylts tillkomst längs våra vägar görs i första hand av Vägverket (för skyltar närmast vägen, inom det så kallade vägområdet) och av länsstyrelsen (för skyltar utanför vägområdet). I områden med detaljplan, oftast i anslutning till tätorterna, krävs bygglov från berörd kommun. Markägarens tillstånd behövs också.

Lagstiftningen är komplicerad. Beslut om skyltar tas av olika myndigheter beroende på var skylten avses att placeras, olika lagar gäller för olika skyltar och lägen och tre olika överklagandevägar finns beroende på placering och typ av skylt. Behovet av enklare och tydligare regler är uppenbart.

Av naturliga skäl finns det även ett stort intresse från företag, organisationer och kommuner för att sätta upp skyltar som inte behövs för själva trafiken utan som mer är ett led i att informera och marknadsföra en verksamhet eller plats gentemot trafikanterna. Praxis är mycket restriktiv mot sådana skyltar.

Det är viktigt med en levande landsbygd. Det är bra för tillväxten. Många företag på landsbygden, särskilt inom turistnäringen, marknadsför sin verksamhet i första hand till bilåkare. Detta är ofta små företag som är helt beroende av att kunderna hittar deras företag. Det gäller att få bilisterna att ta av från den större vägen för att hitta företagen som kan vara alltifrån gårdsbutik, hemslöjdsföretag, ”bo på lantgård” till mindre turistanläggningar. Att det skall finnas regler om hur man får skylta är självklart, men reglerna måste genomsyras av förståelse för små företagares villkor och anpassas efter de lokala förutsättningarna.

En generös tillståndsgivning för skyltning om lokala produkter och hantverkare är helt enkelt en viktig fråga för landsbygdens möjlighet till utveckling. För att verkligen kunna satsa på landsbygdsutveckling, turism och lokal och regional utveckling är det hög tid att se över regelverket för skyltning längs allmänna vägar för att få en mer nyanserad och tidsanpassad avvägning mellan trafiksäkerhet, landskapsbild och skyltintressen.

Det räcker dock inte med att regelverket ses över. För att besluten om skyltning ska bli bra måste de tas så nära verksamheten som möjligt. Enligt 89 § vägmärkesförordningen får väghållarens (t.ex. Vägverket Region Mälardalen) beslut om skyltning överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket i Borlänge som sista instans.

Att det centrala verket således som sista instans prövar ett beslut som det regionala verket fattat och som länsstyrelsen överprövat måste anses vara en från rättssäkerhetssynpunkt mycket olämplig instansordning. Den skapar inte goda förutsättningar för en förutsättningslös prövning i sista instans. Länsstyrelsens erfarenhet visar att det regionala verkets beslut så gott som undantagslöst blir fastställt av det centrala verket.

En lagändring föreslås av innebörden att länsstyrelsens beslut inte får överklagas. Länsstyrelsen har en bred sektorsövergripande kompetens som ger förutsättningar för en väl avvägd helhetsbedömning i både sak och juridik.

För att stärka det lokala inflytandet i beslutsprocesser rörande skyltning bör dessutom länsstyrelsen ges ett tydligt uppdrag att samråda med lokala utvecklingsgrupper och företagarföreningar inför beslut om skyltning.

Stockholm den 22 oktober 2002

Roger Karlsson (c)