Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avyttring av skrotbilar.
Skrotbilar som dumpats ute i naturen, på parkeringsplatser, på gårdar osv. och stått där år efter år har upplevts mycket besvärande. De har ofta utsatts för skadegörelse och därmed kunnat utgöra fara för bl.a. barn, men också varit i vägen på olika sätt, bl.a. för snöröjningen.
Bilskrotningslagen (1975:343) har nyligen ändrats och fr.o.m. den 11 oktober 2001 gäller följande: Lagen omfattar samtliga bilar, oavsett utförande, med en tjänstevikt på högst 3500 kilogram.
Det betyder att alla sådana fordon omfattas av bestämmelserna om skrotningsavgift och skrotningspremie (avgiftskrav och premieutbetalning). Endast skrotare som är auktoriserade får utföra skrotning av sådana fordon (auktorisationskrav). Det åligger tillsynsmyndigheterna, kommunerna, att kontrollera detta. Möjligheten för kommuner att efter anmälan upprätta upplag och skriva skrotningsintyg upphör. Varje länsstyrelse ansvarar för nödvändiga ändringar i förteckningen över auktoriserade skrotare. Producent som har avtal med auktoriserad skrotare får rätt att underteckna skrotningsintyg. Producenten anmäler detta till aktuell länstyrelse. Bilskrotningsavgiften och bilskrotningspremien regleras i 19 § bilskrotningsförordningen (1975:348).
Det är mycket positivt att dessa nya regler nu införts, men det förekommer att ägaren till fordon som är uppställt på annans mark mot markägarens vilja inte kan anträffas. Även för dessa fall bör möjligheten finnas att flytta fordonet. Det är därför angeläget att det skyndsamt utarbetas regler för hur man förfar med detta både från rättssäkerhetssynpunkt för fordonsägare men också utifrån att det vidtas åtgärder för att effektivisera möjligheterna att forsla bort och skrota övergivna bilar.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Agneta Lundberg (s) |
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s) |