Motion till riksdagen
2002/03:T442
av Sofia Larsen (c)

Fördelningsprinciper för bredbandsutbyggnad


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omfördela de statliga medlen för medfinansiering av bredbandsutbyggnad.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka resurserna för bredbandsutbyggnad för kommuner med negativ befolkningstillväxt.

Staten har ansvar

Staten har ett stort ansvar för att garantera alla samma tillgång till digital infrastruktur. Regeringens IT-politik präglas dock av en alltför låg ambitionsnivå avseende förutsättningar för en snabb utbyggnad av bredbandsförbindelser i hela landet. Insatserna som hittills gjorts har varit knappa, och regeringens politik innebär att vi får en klyvning av Sverige gällande infrastruktur.

För att klara ambitionen att hela Sverige skall bli anslutet till bredband krävs prioriteringar och fördelning av resurser. De kommuner med en hög befolkningstäthet har även stora privata intressen. Det är inte dessa kommuner som är i störst behov av statlig hjälp och bör därför vara lågprioriterade. I de kommuner i Sverige där befolkningstätheten är lägre finns det av marknadsmässiga skäl färre privata intressen. Dessa kommuner är av större behov av statligt stöd för bredbandsutbyggnad. Dessa borde således vara högprioriterade och därmed i högre grad än nu få statlig medfinansiering. Detta bör ges regeringen till känna.

För att ta ett exempel. I Örebro län får Örebro kommun maximalt statlig medfinansiering på 33 % för bredband i orter. En kommun som Ljusnarsberg som finns med i kommunakuten maximalt statlig medfinansiering på 39 %. Örebro stad har trots sin mindre procentsats större möjlighet att få bredband eftersom det finns privata intressen.

Det krävs ökade resurser

Bredbandsutbyggnad i kommuner med låg befolkningstäthet och befolkningstillväxt är av en stor regionalpolitisk och näringspolitisk betydelse. Utan bredband och utan en högre statlig medfinansiering finns inte förutsättningarna för en attraktiv företagsmiljö. Utan nya företag kommer dessa områden inte att klara av att bromsa och vända den avbefolkning som nu sker.

För att en omfördelning av de statliga medel som är avsatta för att medfinansiera bredbandssatsningar skall vara möjlig krävs det mer resurser. Dessa nya resurser bör vara avsatta enbart i det syfte att gynna de kommuner som nu står inför en negativ befolkningstillväxt. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2002

Sofia Larsen (c)