Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast utvärderar hur lagen om ökad konkurrens på mobiltelemarknaden påverkat utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden och hur den regionala balansen för telekommunikationer skall uppnås i enlighet med vad i motionen anförs.
Användningen av mobiltelefoner i Sverige ökar kraftigt. Antalet abonnemang fortsätter att växa och 1999 fanns det drygt 5,1 miljoner abonnemang. Telia är fortfarande den största operatören med 51,5 %, följt av Tele2/Comviq med 32 % och Europolitan med 16,5 % (1999 års siffror).
För att öka konkurrensen och få in fler operatörer på mobiltelefoniområdet överlämnade regeringen i slutet av januari 1999 en proposition, Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden (prop.1999/2000:57), till riksdagen. Innebörden i propositionen var att det infördes en skyldighet för de tre tillståndshavarna av mobilnät att i den mån det fanns tillgänglig kapacitet upplåta nätkapacitet till andra operatörer. Genom åtgärden ville regeringen bryta kopplingen mellan nätbyggnad och mobilteleutbudet, samtidigt som detta skulle medföra bättre konkurrens och större valfrihet för människor. Riksdagen antog förslaget och lagen trädde i kraft den 1 maj 2000 (bet. 1999/2000:TU8, rskr. 1999/2000:189). Detta var bra och det har fått till följd att fler aktörer på mobiltelefonimarknaden har kommit till, samtidigt som priset på mobiltelefoni sjunkit.
En av de viktigaste frågorna i propositionen var hur det nya lagförslaget skulle påverka viljan att fortsätta investera även i delar av landet som saknade mobiltelenät. Det fanns remissinstanser som påpekade att det finns risk att en minskad investeringsvilja skulle drabba utbyggnaden av infrastrukturen i glesbygden.
Regeringen och riksdagen fann inte detta troligt utan ansåg att fler aktörer och ett större utbud av tjänster skulle medföra att efterfrågan på nätutbyggnad skulle öka. Regeringen fastslog också att en viktig utgångspunkt var att telekommunikationerna skall bidra till regional balans. Regeringen sa vidare i propositionen att man noga kommer att följa utvecklingen.
Tyvärr visar undersökningar i år att i stora delar av glesbygden har i stort sett inget hänt vad avser investeringar i GSM‑nätet. På många håll i glesbygden som idag saknar möjlighet till mobiltelefoni har människor tagit kontakt med nätoperatören för att få bättre täckning. Svaret från nätoperatören har bland annat varit att en utbyggnad inte är aktuell då denna inte är kommersiellt gångbar.
Vi anser att det är viktigt att regeringens ambition att telekommunikationerna skall bidra till regional balans följs. Det är rimligt att även folket och småföretagen i glesbygden har samma möjlighet till mobiltelefoni som i tätorter och städer.
Det finns ytterligare en viktig aspekt på varför det är viktigt att uppnå full täckning i landet. För många äldre som bor i glesbygden kan mobiltelefonen tjäna som ett extra trygghetslarm. Vi anser därför att regeringen snarast bör utvärdera hur lagen påverkat utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden samt återkommer till riksdagen med förslag på hur man skall säkerställa mobiltäckning i de glest befolkade regionerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Siv Holma (v) |
Lennart Gustavsson (v) |