Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra och underlätta för fler att ta körkort.
Bilen som transportmedel är omdiskuterad. Varje år skördar trafiken många dödsoffer och allvarligt skadade och den av riksdagen fastställda nollvisionen verkar mycket avlägsen. Privatbilismen och övrig biltrafik leder också till stor trängsel, inte minst i våra städer, och fordonsbränslen som bensin och diesel leder till negativ miljöpåverkan genom utsläpp av växthusgaser och olika giftiga ämnen. Det krävs därför betydande och framåtsyftande åtgärder för att få till stånd en väl utbyggd och fungerande kollektivtrafik till låga taxor, gärna nolltaxa. Det måste snabbt tas fram förnybara drivmedel till bilmotorerna. Bilmotorerna måste dessutom måste göras betydligt mer bränslesnåla. Åtgärder som trängselavgifter/biltullar bör prövas för att minska trängseln i rusningstrafik och därmed minska trafikköer samt som ett sätt att finansiera vissa väg-, bro- eller tunnelprojekt.
Samtidigt måste vi säkerställa människors möjligheter att kunna bo och arbeta i hela landet. Därvid behöver många människor för sina arbeten eller sina utbildningar ha möjlighet att resa med egen bil till de platser där jobben och studieorterna finns, oftast någon större stad. Annars späder vi på utvecklingen att alltfler mer eller mindre mot sin vilja tvingas flytta från hembygden till annan ort för att kunna arbeta eller utbilda sig. Det är därför fortfarande viktigt att de som så önskar, inte minst ungdomar, har möjlighet att ta körkort. Andelen som tar körkort har minskat kraftigt i Sverige, inte minst bland ungdomarna. Det kan förstås finnas många olika förklaringar till detta, t.ex. att många väljer bort den egna bilen av ideologiska skäl, att bilen anses onödig för dem som bor på platser med en fullgod kollektivtrafik m.m., men för många är också den ekonomiska kostnaden för att ta ett körkort ett mycket stort hinder. Om man jämför innehavet av körkort för 18-åringar har antalet sjunkit kraftigt från drygt 50 % år 1989 till 27 % år 1997 och 28 % år 1998. I Finland, Danmark och Norge ligger motsvarande andel på ca 70 %. Sverige ligger således på en mycket lägre nivå när det gäller körkortsinnehav bland landets 18-åringar än våra nordiska grannländer. Detta måste ha en logisk förklaring.
I körkortsutbildningen ingår såväl teoretiska studier som praktiska körövningar. Undervisningen kan läggas upp på olika sätt och under olika lång tid, bl.a. erbjuds olika intensivkurser. Tillgången till platser varierar i landet, och på vissa platser råder en kösituation. Även kostnaden för en körkortsutbildning varierar kraftigt, och timkostnaden för körlektioner varierar stort. Ofta uppfattas teoridelen som krånglig, eftersom det upplevs att ett antal mycket likartade alternativa svar sätts upp mer eller mindre för att ”sätta dit” den som gör teoriprovet, mer än att fylla ett praktiskt och viktigt syfte. Detta skall ej uppfattas som att teoridelen skall urholkas eller försämras. Det är tvärtom av högsta värde att de som utbildar sig för att ta körkort ges en mycket god utbildning, inte minst för att minska risken för framtida trafikolyckor som beror på brister hos föraren. Dessutom ställs från bilskolebranschen återkommande krav på att försvåra/ta bort den s.k. privatundervisningen.
Sammantaget går det mesta i riktningen att det blir dyrare och svårare att ta körkort. Detta bör förändras och en rad olika åtgärder bör undersökas och prövas i syfte att ge den som så önskar ökad möjlighet att genom en kvalitativ körkortsutbildning skaffa sig eget körkort till en rimlig kostnad. Det är inte rimligt eller försvarbart att eget körkort riskerar att bli ett privilegium för en välbeställd minoritet. Från jämställdhets-, jämlikhets- och rättvisesynpunkt måste därför tillses att alla som så önskar ges möjlighet att tillgodogöra sig en körkortsutbildning och att innehav av körkort inte utvecklas till en köns- eller klassfråga. Därför måste en rad åtgärder utredas och prövas, t.ex. att teoridelen i körkortsutbildningen erbjuds som ett frivilligt tillval i gymnasieskolan, att teoriprovet utformas på ett sådant sätt att eleven i ökad utsträckning får formulera egna svar på ställda frågor, att en maxtaxa fastställs i bilskolebranschen för hur mycket en teorikurs får kosta oavsett var man studerar i landet, liksom att en maxtaxa införs för kostnaden per körlektion och att kostnaden ställs i relation till längden på en körlektion.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |