Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Banverkets och Vägverkets sektorsarbete.
Det miljöarbete som genomförts i Sverige, där vi ofta varit ledande och drivit på utvecklingen i avtal och program, måste nu på allvar konkretiseras. De ingångna avtal om minskning av utsläpp av växthusgaser och andra ämnen kan inte uppfyllas inom de tidsramar som finns i avtalen – om inte radikala teknikgenombrott kommer till.
Ambitionen finns tydligt angiven i flera beslut om att i möjligaste mån överflytta gods från lastbil och väg till järnväg. De avgörande framgångsfaktorerna i detta arbete är först och främst teknikutveckling, men dessutom ett starkt engagemang från marknadens aktörer.
Tidsfaktorn har olika betydelse för olika godstyper. Stressen att ha lagret rullande mellan leverantör och beställare driver ofta utvecklingen till lösningar med dålig miljökoefficient. Även laglydnad vad gäller vilotider och hastigheter blir lidande av tidspressen.
Samverkan mellan trafikslag och tillgänglighet kan bäst åstadkommas genom målmedvetet arbete där lastbilsåkerier på olika sätt starkt kan involveras/integreras med tågåkerierna. I den avreglerade situation som råder på järnvägarna skulle nya företag kunna starta om konkurrensneutrala förutsättningar skulle gälla.
Vägverkets ambitioner om nollvisionen (noll dödade eller allvarligt skadade i trafiken) är ett viktigt argument för att intensifiera arbetet med att överflytta gods från lastbil och väg till järnväg och båt. Särskilt under vintertid skapas stora problem för övriga trafikanter, med många långtradare, snörök och slask, med ökande olycksrisker som följd.
I trafikutskottets redogörelse i betänkandet 2001/02:TU2 skrivs följande: ”Enligt utskottets mening är det angeläget att förutsättningarna för kombitrafik förbättras och att miljövänliga godstransporter utvecklas. Ny teknik för att utveckla ett hållbart och effektivt transportsystem är också en av de två frågor som enligt propositionen bör prioriteras. Trafikverken bör ha stor frihet att inom sina angivna ramar själva utforma sitt sektorsarbete och prioritera mellan olika tänkbara insatser.”Vidare citat: ”I verkens sektorsansvar ingår viktiga frågor som att samordna skilda aktörer och aktiviteter, informera för att påverka utvecklingen inom sektorn och finansiera tillämpad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. Allt i syfte att främja att utvecklingen ligger i linje med de transportpolitiska målen.”Vidare citat: ”Utskottet har inte heller något att erinra mot regeringens förslag till riktlinjer för sektorsarbetet.”Vidare citat: ”Utskottets uppfattning kvarstår och utskottet förutsätter att regeringen inom ramen för verksamhetsuppföljningen redovisar utvecklingen på transportforskningsområdet.”
Enligt vad vi erfar har man hittills inte kunnat se något resultat av sektorsarbetet hos trafikverken vad gäller kombitrafik.
Marknadens aktörer, som åkerinäringen och tågåkerierna, bör engageras kraftfullt i sektorsarbetet. Tillämpad forskning måste nyttjas i arbetet för att driva fram ny teknik, alternativt måste trafikverken ges möjligheter att direkt ekonomiskt stötta projekt/företag för att åstadkomma nya tekniska lösningar utöver den befintliga containertekniken.
Regelverket som omger de statliga pengar som finns bland annat hos VINNOVA måste bli mera offensivt och aktivare i rollen att stödja utvecklingsarbetet.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Per Erik Granström (s) |
|
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Kurt Kvarnström (s) |
|
Anneli Särnblad Stoors (s) |
Hans Unander (s) |