Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett ökat anslag till enskilda vägar.
Enskilda vägar är en viktig del i vägsystemet. En miljon människor använder det vägnätet varje dag, och mer än hälften av det utnyttjas för näringslivets transporter, främst inom skogsnäringen.
Det svenska vägnätet består av 41 900 mil vägar. Av dessa är mer än två tredjedelar enskilda vägar, av varierande betydelse. Allt från 15 000 mil skogsbilvägar, varav många inte är öppna för trafik, till vägar och gator i tätorter med enskilt huvudmannaskap. Kommunerna ansvarar för ca 3 700 mil och staten för ca 10 000 mil. Statsbidrag utgår till 7 400 mil enskild väg.
Statsbidraget har under senare år urholkats alltmer. I genomsnitt får varje väghållare mindre än 24 000 kr per år. Det motsvarar ungefär en tredjedel av den årliga beredskapsersättningen till en plogbil.
Nu hotas detta vägnät av fortsatt förfall på grund av för låga anslag. Det finns många exempel i våra hemlän Västernorrland och Dalarna på hur det indragna bärighetsanslaget bokstavligen underminerar dessa vägar. Det är en negativ utveckling och en kapitalförstöring av stora mått.
Enskilda vägar står för en stor transportförsörjning för både enskilda och näringslivet. Därför är det märkligt att staten valt att dra ner på anslaget till de enskilda vägarna. Statsbidraget har stått för ca 70 procent av kostnaderna för drift och underhåll. Nu minskas det kraftigt, vilket innebär att kostnaderna ökar för vägföreningarna och deras medlemmar.
Vill vi ha enskilda vägar som hålls öppna även för dem som inte är delaktiga i skötseln?
Vill vi ha möjlighet för alla att nå bärmarker, badsjöar etc?
Vill vi ha den regionalpolitiska effekt som ligger i ökad tillgänglighet i glesbygd?
Vi i Centerpartiet svarar JA på alla dessa frågor.
Därför kan vi inte acceptera en fortsatt urholkning av samhällets ersättning, dvs. en minskning av statsbidragen.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Kenneth Johansson (c) |