Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Vänersjöfartens utveckling.
Vänersjöfarten har stor regional- och miljöpolitisk betydelse. Vänersjöfarten är en viktig transportnäring idag, och det transporteras betydande godsvolymer till och från företag som är i stort behov av en väl fungerande Vänersjöfart.
Trafiken till och från Vänern domineras av olja och råvaror till industrin och jordbruket. Trafiken från Vänern består i huvudsak av förädlade varor, framförallt skogsprodukter.
De största godsslagen är oljor och skogs- och jordbruksprodukter, vilka tillsammans svarar för ca 70 procent av de totala volymerna. Härutöver hanteras bland annat malmer, salt, urea, järn, stål, kol och koks. I Vänerhamnarna omlastas också gods till och från bil/järnväg.
En viktig del av den industri som är lokaliserad runt Vänern, t ex i Värmland, finns där tack vare möjligheten att införa råvaror och leverera produkter med sjöfart. Utan Vänersjöfarten hade och har sannolikt industrier av detta slag inte samma konkurrenskraft.
Den totala godsmängden var ca 2,3 miljoner ton år 2001 jämfört med 3,4 miljoner ton 1998. Framför allt är det olje- och skogsprodukter som svarat för nedgången. Vänersjöfartens totala godsvolym har långsamt sjunkit sedan mitten av 1980-talet.
Godsvolymerna i Sveriges hamnar ökar. Ökningen från 1999 till år 2000 var 2 procent, den största delen av ökningen står importen för. Mot strömmen går dock Vänersjöfarten som trots en kraftig ökning av importerad massaved totalt minskar.
Totalt har nästan 1 miljon ton, ca 30 procent, försvunnit från Vänern upp på lastbil eller järnväg sedan toppåren i mitten på 80-talet. Det samtidigt som godsvolymerna in och ut ur Vänerns omland ökar. Det finns stor kapacitet av vattenleden och Vänerns hamnar att utnyttja och marginalkostnaderna, alltså kostnaderna för en båt till, är mycket låg.
År 1999 gjordes ca 3 000 fartygspassager genom Trollhätte kanal, att jämföra med 3 300 år 1993. Storleken på fartyg har emellertid ökat, vilket gör att den transporterade godsmängden inte har påverkats i motsvarande grad.
Krav på miljöanpassade transporter ökar. EU-kommissionens arbete för överföring av gods från landbaserade transportmedel till närsjöfart är en del i strategin för minskade utsläpp. Överföringen av gods till närsjöfart kan därmed också vara en del i att uppfylla Kyotoprotokollet (FN:s ramkonvention om klimatförändringar).
Regeringen bör därför också överväga att ge Vänern och Trollhätte kanal status som inre vattenväg.
Vi utgår från att regeringen kontinuerligt följer frågan och beaktar synpunkterna som kommit fram i samband med att en överenskommelse om Vänersjöfarten har träffats och undertecknats av samtliga parter. I överenskommelsen kan man läsa:
Parterna ser positivt på att det nu finns en överenskommelse som syftar till att utveckla Vänersjöfarten och utveckla förhållandena för verksamheten så att konkurrensneutralitet med övriga transportslag uppnås och konstaterar att det kräver en prissättning av infrastrukturen som bygger på de samhällsekonomiska marginalkostnaderna. En statlig parlamentarisk utredning måste påbörja sitt arbete omgående för att klarlägga förhållandena och föreslå åtgärder.
Parterna är överens om Vänersjöfartens nationella vikt och omistliga betydelse för näringslivet i Vänerregionen. Det är grunden för parternas engagemang i frågan. Undertecknande parter är beredda till insatser för Vänersjöfartens utveckling och överenskommelsens syfte är att öka effektiviteten och att sänka kostnaderna för Vänersjöfarten och därmed främja näringslivets utveckling och öka tillväxten i regionen.
Vi håller med Näringsdepartementets förhandlingsman i skrivelsen ”Vänersjöfarten kan förbättras om alla bidrar”:
Arbetet med att förbättra Vänersjöfartens förutsättningar brådskar. Det finns därför ingen tid för utdragna diskussioner. Ju förr åtgärder kan sättas in desto bättre.
Det är av yttersta vikt att de statliga och regionalpolitiska transportbidragen inte missgynnar Vänersjöfartens konkurrenssituation gentemot andra transportslag. Om så är fallet bör detta åtgärdas.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Urban Ahlin (s) |