Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statsbidrag till enskild väghållning.
Sedan några år tillbaka sker en successiv övervältring av driftskostnaderna för det enskilda vägnätet på de lokala vägsamfälligheterna. Mellan exempelvis 1994 och 2002 ökade statsbidraget till de enskilda vägarna i Jämtlands län med 8 procent – medan driftskostnaderna för vägunderhållet under samma period ökade med hela 38 procent. I Jämtlands län finns 3 230 km statsbidragsberättigade enskilda vägar, vilka administreras av ungefär 750 vägsamfälligheter.
Detta är en helt oacceptabel utveckling. Staten har ett ansvar även för det finmaskiga vägnätet. I ett län som Jämtland, där många fast boende i glesbygden är beroende av enskilda vägar i sina kontakter med omvärlden, kan konsekvenserna av de senaste årens nedrustning snabbt bli allvarliga. Medelåldern är hög och vägsamfälligheterna har ofta svag ekonomi samtidigt som de ansvarar för långa vägsträckor. Ska väghållningen fungera någorlunda väl kan inte staten undandra sig sitt ekonomiska ansvar.
Trots denna verklighet har Vägverket beslutat att ytterligare sänka sin bidragsandel till vägsamfälligheternas driftskostnader 2003. Bakgrunden till agerandet lär vara att anslaget till byggande av enskilda vägar inte har ökat i samma takt som driftskostnaderna. För att skapa utrymme för reparationer och nybyggnader anser sig Vägverket nödsakat att minska statsbidragen till vägsamfälligheternas driftskostnader.
Oron över utvecklingen ökar ytterligare på grund av förslaget att överföra fler statliga vägar till det enskilda vägnätet. (Betänkandet ”Enskild eller allmän väg?” SOU 2001:67) Det är lätt att få intrycket att staten alltmer försöker övervältra vägkostnaderna på landsbygds- och glesbygdsbefolkningen.
Staten måste ta sitt ansvar och ge de bidrag till vägsamfälligheterna som förordningen om statsbidrag till enskild väghållning medger. Det handlar exempelvis om 70 procent till kategorin ”Utfartsväg för fast boende inom landsbygdsområde”, men Vägverket har för nästa år sänkt nivån till endast 55 procent. Det är nödvändigt att anslaget till drift och underhåll av enskilda vägar höjs så att bidragen kommer i någorlunda nivå med de verkliga driftskostnaderna.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Håkan Larsson (c) |