Motion till riksdagen
2002/03:T375
av Helena Zakariasén m.fl. (s)

Tågförbindelser till Degerfors


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tågförbindelser från och till Degerfors.

Motivering

Som framgår av den regionalpolitiska proposition som riksdagen ställt sig bakom spelar goda kommunikationer en avgörande roll för en regions möjlighet att utvecklas. Utredningen ”Utbyggd trafik för regional utveckling” som gjorts på uppdrag av länstrafiken i Värmland och Örebro har tittat på Värmland och angränsande regioners reseutbud idag. Där framgår det med all önskvärd tydlighet att denna del av landet de facto har lika dålig kollektivtrafik som Norrlands inland. Detta är naturligtvis beklagligt – både för Norrlands inland och för östra Värmland.

Degerfors är i behov av att utveckla och stärka en i grunden hög kompetens i det lokala näringslivet. Behovet av åtgärder i Degerfors har ökat kraftigt i och med Avestapolarits beslut om att avveckla det vinstgivande stålverket. Både Degerfos och närliggande Karlskoga tillhör de områden som regeringen prioriterar inom regionalpolitiken.

Goda tågförbindelser mellan de båda huvudstäderna Stockholm och Oslo är naturligtvis viktiga för hela landet och kan stödja utvecklingen i det område inom Örebro och Värmlands län, som går under begreppet östra Värmland.

Svenska och norska staten har genom bl.a. SJ bildat ett gemensamt trafikföretag, Linx, med uppgift att svara för tågtrafik mellan Stockholm och Oslo. I det förslag till tidtabell för Linxtrafiken som hittills presenterats, går den ökade trafiken mellan Stockholm och Oslo ut över mellanliggande tågstopp som Degerfors. I stället för att förbättra trafiken till och från Degerfors innebär Linx strategi att viktiga tåg går området förbi.

Bakgrunden till tidtabellsförslaget förefaller vara att Linx prioriterar tidsvinster på sträckan Stockholm–Oslo så starkt att man inte bedömt sig ha utrymme för den begränsade tidsförlust som tågstopp vid t.ex. Degerfors station, som betjänar både Degerfors och Karlskoga samt intilliggande kommuner som Hällefors och Nora, skulle innebära. Man har inte heller fäst avseende vid de relativt stora intäkter som de resande från bl.a. Degerfors ger. Därmed gör statliga SJ, genom Linx, bedömningen att de utfästelser riksdagen i andra sammanhang gör om att använda infrastrukturen som instrument för att stärka regioner med stora utvecklingsbehov har låg prioritet. Vi får en regionalpolitik, där övergripande strukturer som tågtrafiken inte beaktar Bergslagens behov.

Detta är högst beklagligt. Denna utsatta region är i behov av fler förbindelser, tätare turer och en större lokal arbetsmarknad – inte motsatsen. Ännu mer beklagligt är signaler från det lokala näringslivet i denna region som menar att förbindelserna mot Stockholm på sikt är ett större hot mot regionen än exempelvis den aviserade nedläggningen av stålverket i Degerfors.

Om orter som Karlskoga och Degerfors skall kunna vara fortsatt attraktiva för kunskapsintensiv verksamhet måste affärsresenärer och andra resenärer ha goda förbindelser till och från Stockholm.

Det är för hela samhället av stor vikt att tåg- och annan kollektivtrafik mellan tillväxtområden och regionalpolitiskt utsatta områden stärks. Det är också viktigt att säkra att en ökad satsning på snabba tågförbindelser mellan t.ex. Stockholm och Oslo förenas med tågförbindelser av minst samma klass som dagens för mellanliggande orter som Degerfors.

Stockholm den 19 oktober 2002

Helena Zakariasén (s)

Inger Lundberg (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)

Lennart Axelsson (s)

Matilda Ernkrans (s)