Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kriterierna vid tilldelning av väganslag inte ska domineras av befolkningsunderlaget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka anslaget till vägförbättringar för att utjämna de regionala klyftorna.
Det finns en stark vilja och ett stort engagemang hos värmlänningarna för att Värmland ska utvecklas positivt. Med värmlänningarnas nyfikenhet, humor och skaparlust så är möjligheterna stora att lyckas än mer, förutsatt att vi får hjälp på ”vägen”. Värmland, likväl som andra regioner, förutsätter att tillräckliga anslag av skattemedel överförs för att de grundläggande funktionerna ska kunna upprätthållas, exempelvis att kommunikationerna är goda.
Oavsett var vi bor i landet så vill vi alla bidra till vår gemensamma välfärd. Vi vet att stad och land har skilda förutsättningar men också gemensamma intressen. Det krävs därför att grundläggande insatser görs i hela landet för att även skogsregionerna ska kunna växa. Värmland, som är ett rikt skogslän, med en betydelsefull skogsindustri är även ett län som har stor betydelse för nationens försörjning.
Tillväxt i en region skapas genom fler företag som i sin tur genererar fler arbetstillfällen. För att etablerade företag ska bli motiverade att stanna ev. expandera och blivande företagare vilja starta alternativt flytta till Värmland, så måste vi kunna konkurrera på bättre villkor. Det är därför viktigt att det finns en strategi och konsekvensanalys av hur fördelningskriterierna påverkar de regioner som inte erhåller ”full pott”. Befolkningsunderlaget får därmed inte dominera när fördelningen av väganslag görs till landets regioner. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Värmlands geografiska läge ger oss speciella förutsättningar till ökat samarbete västerut över gränsen till vårt grannland Norge. Värmland utgör porten mot väst. Enbart E 18 har drygt 25 procent av all tung trafik mot Norge, detta är ett starkt skäl för att snarast genomföra den tidigare planerade ombyggnaden av E 18 mellan Hån och Töcksfors. Norge är också en av våra största handelspartner. Bättre vägstandard i gränstrakterna och då främst E 18 underlättar för alla parter men främst för de boende inom gränsregionen som lättare kan arbetspendla i båda riktningarna. Det är också viktigt att E 18 på sträckan Kronoparken–Skattkärr byggs om till mötesfri väg och att övriga förbättringar på E 18 inarbetas i den nationella väghållningsplanen med hänvisning till de trafikpolitiska målen.
E 18 ingår också i den s.k. Nordiska Triangeln vilket är av stor betydelse för hela Sverige, tyvärr tycks Värmlandsdelen ha fallit bort i Region västs planering. E 18:s vägstandard är en nationell angelägenhet samt en del av det s.k. Värmlandskrysset – E18 och rv 45. Riksdagen bör därför påtala att åtgärder på E 18 har hög prioritet. Av trafiksäkerhetsskäl måste även en fyrvägskorsning på E 18 vid Stolpen åtgärdas. Vid Stolpen (mellan Karlstad och Kristinehamn) finns en flitigt använd parkeringsficka för långtradare i direkt anslutning till den livligt trafikerade E 18, tyvärr med flera allvarliga tillbud i anslutning till på- och avfart av E 18.
Väg 45 har även den stor betydelse för tillväxten i Värmland och övriga inlandet. På sträckan Fagerås till Sunne är vägen att betrakta som kraftigt förfallen. Vägbanan är både smal, krokig och har dessutom på vissa ställen dålig beläggning. Ett sätt att höja 45:ans status är att vägen utnämns till en Europaväg, E 45:an. Riksdagen måste uppmärksamma att 45:ans vägstandard har stor betydelse för regionens tillväxt. Med den skogslänsprofil som lagts fast i infrastrukturpropositionen och det eftersläpande vägunderhållet inom länet så måste nu uppjusteringar göras av anslag till Vägverket i Värmland i syfte att utjämna de regionala klyftorna.
Förbättrad vägstandard krävs också längs efter väg 61, väg 62 och väg 64. För väg 61 är det viktigt att vi på den svenska sidan möter upp och svarar på de norska vägförbättringarna som görs på riksväg 61:s motsvarighet i Norge. Även på väg 62 längs Klarälvsdalen är det angeläget att åtgärda de stora bristerna. Där vägstandarden är som sämst, bör rekonstruktion, tjälsäkring och bärighetshöjande åtgärder snarast ske. Väg 62 bör särskilt uppmärksammas med hänvisning till de tunga skogstransporterna men också den intensiva turisttrafik som sker längs dalgången, men framförallt för att underlätta för de boende längs vägen. Väg 64, regionalpolitiskt viktig för östra Värmland och dess samarbetspartner österut. Väg 64, en viktigt transportled både för gods och persontrafik både österut och söder om Värmland.
Glappet är stort på många platser mellan behovet av vägförbättringar och de anvisade väganslagen. Lappade och kraftigt nedslitna vägbanor finns det gott om i Värmland, flera vägsträckor i mycket dåligt skick är också ofta olycksdrabbade vägavsnitt. Anslag på minst 1,2 miljarder krävs nu till Värmland för tjälsäkrings-, rekonstruktions- och bärighetsåtgärder. En rättvis fördelning av väganslagen är en god investering för att bland annat utjämna de regionala klyftorna. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |