Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sjöfartsverkets ansvar att ge ett samlat förslag på hur underhåll och ägande av fyrar med kulturellt värde, men utan säkerhetsmässig betydelse, kan överföras till annan huvudman eller annat ägande.
Sjöfartsverket genomför en översyn av de fyrar som Sjöfartsverket ansvarar för i syfte att slippa underhåll för dem som idag inte har en säkerhetsmässig betydelse. Utav de 1 100 fyrar som ligger under Sjöfartsverkets ansvar räknar man med att ca 10 %, eller ca 150 fyrar, bör bli aktuella att överföra till annat ansvar.
Det kan säkert finnas anledning att genomföra denna översyn av underhållsansvar av fyrar i syfte att finna annan huvudman än Sjöfartsverket för fyrar som inte längre har betydelse för sjösäkerheten. Det som dock är viktigt är att det därmed inte blir ett vakuum i ansvarstagandet för dessa fyrar, eftersom det innebär stora risker för byggnadernas förfall. Många av fyrarna, som kan bli aktuella för ändrat underhållsansvar, kan ha ett stort kulturellt bevarandevärde och vara intressanta sett ur såväl ett riksintresse som ett lokalt/regionalt intresse.
Fyrar är spännande byggnadsverk i sig men spelar också en viktig roll för kustbefolkningens egen historia, fylld med många människoöden såväl som ”sjörövarhistorier” värda att finna, bevara och förmedla till nutid och framtid. Här finns med all säkerhet intresse att lokalt/regionalt ta tillvara denna del av vår historia, men det kan också ges möjligheter att finna nya former för intressanta verksamheter, med mer kommersiell inriktning, kring kustens vackra fyrar.
Det är viktigt att dessa fyrar, som bär upp en viktig och intressant skärgårdshistoria, hanteras med ett samlat ansvar och med stor öppenhet för lokala/regionala lösningar och intressen som gör att dessa fyrar kan fylla en ny uppgift i 2000-talets samhälle. Därför bör Sjöfartsverket, i sin redan påbörjade översyn av fyrar, ges ett nationellt uppdrag att lämna ett samlat förslag på hur och till vem ansvar, underhåll och ägande kan överföras.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |