Motion till riksdagen
2002/03:T359
av Håkan Larsson m.fl. (c)

Inlandsbanan


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utveckla Inlandsbanan till ett viktigt stråk för godstrafik som en kompletterande del av järnvägsnätet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör medverka till att skapa en konkurrensneutral lok- och vagnpool, tillgänglig för alla tågoperatörer.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att IBAB:s banhållningsplan i huvudsak skall följas.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att överföra tvärbanan Arvidsjaur–Jörn samt bandelarna Mora–Kristinehamn till Inlandsbanan AB (IBAB) för förvaltning.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Inlandsbanan som utvecklingsförutsättning för tillväxt i inlandet.

Motivering

Inlandsbanan mellan Kristinehamn och Gällivare byggdes mellan 1907 och 1937 i syfte att transportera värdefulla råvaror från norra Sveriges inland. I dag har den unika banan förutsättningar att bli en pulsåder som stärker och utvecklar det enorma, glesbebyggda område som inlandet utgör. Det gäller att ge banan villkor som kan göra den till det transportstråk den har förutsättningar för att utvecklas till.

Såväl gods- som turisttrafiken på Inlandsbanan har utvecklats väl sedan kommunerna längs banan 1993 tog över förvaltningen av banan mellan Mora och Gällivare (och anslutande järnvägar) via Inlandsbanan AB (IBAB). Godsvolymen har ökat med ungefär 350 procent och turisttrafiken växer för varje sommar som går.

Med fortsatta satsningar kan volymen på såväl gods- som turisttrafiken fortsätta att växa kraftigt. Förutsättningarna för att överföra mer gods till järnväg genom samarbete med lastbilsföretagen är goda. En sådan utveckling har stor miljömässig betydelse och skulle medverka till att minska olycksrisken längs riksväg 45 (Inlandsvägen) genom minskad långtradartrafik. Inlandsbanan ska ses som ett viktigt stråk i det nätverk som banan utgör tillsammans med övriga statliga järnvägar.

Inlandsbanan har stor betydelse för näringslivet i inlandet, såväl för godstrafiken som för turismen. Ett fungerande transportsystem är av stor betydelse för att det ska vara möjligt att skapa tillväxt. Inlandsbanan erbjuder ett alternativ med miljövänliga och kostnadsoptimala godstransporter i det väldiga område som finns mellan Vänern i söder och Nordnorge i norr. Banan är – och har förutsättningar att i ännu högre utsträckning i framtiden bli – en viktig länk i såväl ett nationellt som internationellt perspektiv. Om planerna på en transportkorridor från Nordkalotten till Trondheimsfjorden förverkligas kan Inlandsbanan exempelvis få en mycket viktig roll.

Enligt riksdagens beslut ska Inlandsbanan få del av de 100 miljarder kronor för järnvägsinvesteringar som regeringen föreslagit i infrastrukturpropositionen. Sedan tidigare är banan garanterad drift- och underhållsmedel fram till 2013, men investeringsmedel har hittills legat utanför Banverkets ordinarie ramar. Det är bra att Inlandsbanan nu uttryckligen ska få del av investeringsmedlen. Ännu bättre för den långsiktiga planeringen vore om det tydligt klargörs att Inlandsbanan är en del av den statliga infrastrukturen. Det är också viktigt att den lok- och vagnpool som planeras blir konkurrensneutral och tillgänglig för alla tågoperatörer, även de som trafikerar Inlandsbanan.

I den banhållningsplan för 2004–2015 som Inlandsbanan AB nyligen lämnat till Banverket understryks vikten av att sträckorna Sveg–Brunflo och Arvidsjaur–Gällivare snarast rustas upp. Inte minst på den första sträckan ökar godstransporterna för närvarande, bland annat tack vare ett nytt industrispår i Bergs kommun. När det gäller den senare sträckan är en snabb upprustning av avgörande betydelse för att turisttrafiken ska kunna fortsätta på längre sikt.

Planen innehåller också förslag om upprustning av banan söder om Mora för att möjliggöra trafik på hela den 1 288 kilometer långa banan, även om denna sträcka inte igår i gällande avtal med staten. Söder om Mora är det främst sträckan mellan Lesjöfors och Filipstad som är i stort behov av investeringar. Det är en sträcka på ca 37 kilometer som har stor betydelse för järnvägstransporterna till Kristinehamn. Länsstyrelserna i Värmland och Dalarna är positiva till en utveckling av Inlandsbanan syd, Mora–Kristinehamn. Även tvärbanan Arvidsjaur–Jörn är viktig för Inlandsbanan som transportstråk. För att underlätta en positiv utveckling bör även banavsnittet Kristinehamn–Mora och samtliga tvärbanor snarast överföras till Inlandsbanan AB.

Som turistjärnväg har Inlandsbanan fantastiska kvaliteter. En mer än 100 mil lång bana genom skogar, förbi sjöar och över myrar i Europas sista någorlunda orörda vildmark är naturligtvis exotisk för många, inte minst kontinentaleuropéer. Inlandsbanan har förutsättningar att få samma skimmer omkring sig som Transsibiriska järnvägen. Det gäller att ge banan förutsättningar att utvecklas vidare som pulsåder för turismen i inlandet. Även detta är starka skäl för att rusta banan i hela dess längd, från Kristinehamn till Gällivare, men det handlar också om marknadsföring och samordning med turismen i övrigt.

Inlandsbanan är ett levande, vitalt kulturminne och en turistattraktion av hög internationell klass, men banan har även en viktig roll att spela för att bygga ett långsiktigt hållbart ekologiskt Sverige, eftersom den går genom bygder som är rika på biobränslen och mineraler. Banan underlättar även i hög grad för att näringslivet i det vidsträckta – men alltför glesbefolkade – inlandet att utvecklas och därmed ge möjlighet för fler människor att finna det goda livet och en hög livskvalitet i dessa bygder.

Staten har all anledning att satsa på Inlandsbanan som en pulsåder för utveckling på 2000-talet. Det handlar om investeringar i ett förbättrat, långsiktigt hållbart transportsystem som i högsta grad är samhällsekonomiskt försvarbart.

Stockholm den 18 oktober 2002

Håkan Larsson (c)

Kenneth Johansson (c)

Viviann Gerdin (c)