Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra avgiftssystemet för sjöfarten.
Svenska hamnar, och då skall särskilt nämnas Göteborg, Nordens största hamn, upplever alltmer att de svenska farledsavgifterna är en stor belastning då fartygen genom att gå till t.ex. en dansk hamn, helt slipper farledsavgift. De stora kontinenthamnarna har inte heller någon motsvarande farledsavgift utan delstaten/staten betalar ofta skötseln av farlederna då man på detta sätt slipper dyra investeringar i landinfrastruktur som sen måste finansieras med skattemedel.
Det svenska avgiftssystemet för godstransporter är idag inte trafikslagsneutralt. Avgifterna står inte i relation till respektive transportslags kostnader, sjöfarten betalar proportionellt betydligt högre avgifter än bil och tåg. Detta gäller oberoende av om man pratar om user pays-principen (avgiften baserad på verklig infrastrukturkostnad) eller den samhällsekonomiska marginalkostnaden som är kopplad till miljöpåverkan och olyckor.
Fartyg som angör Göteborg får betala en mycket hög avgift till staten då det svenska farledsavgiftssystemet finansierar underskottet av fritidsbåtsverksamheten (58 MSEK) isbrytningen i Norrland (165 MSEK), underskottet i lotsningsverksamheten (262 MSEK) och andra kostnader som inte har direkt anknytning till sjöfarten på Göteborg.
Ett konkret exempel utgör Chiquitabåten som varje vecka lossar bananer i Göteborg. Per år betalar Chiquitabåten drygt 1,6 MSEK till svenska staten. Om fartyget lossar i Bremerhaven istället sparar man drygt 30 000 kr per anlöp. Följaktligen räknar rederiet nu på alternativet Bremerhaven och biltransport till Sverige.
EU:s beslut att styra över mer gods från lastbil till de mer miljövänliga transportslagen järnväg och sjöfart motverkas genom att staten via farledsavgifterna låter sjöfarten betala för andra kostnader än de som beror på sjöfarten.
I Sverige, med Europas längsta kust och naturliga farleder i Mälaren och Vänern, minskar nu inrikessjöfartens (mellan svenska orter) andel av godstransporterna. Denna utveckling är oacceptabel då det innebär ökat antal bilar på våra vägar, ökad miljöförstöring och fler trafikdödade. Denna utveckling måste brytas och Sverige, liksom t.ex. Grekland, Spanien, Italien och England, måste se till att mer gods tar sjövägen. Idag svarar sjöfarten för 13 % av inrikestransporterna i Sverige att jämföras med Tysklands 20 % och Hollands snart 50 %.
Kravet på full kostnadstäckning för Sjöfartsverket måste tas bort. Det är inte rimligt att sjöfarten betalar kostnader som inte är sjöfartsrelaterade. Svenska hamnars konkurrenssituation gentemot andra europeiska hamnar måste också beaktas i ett nytt farledsavgiftssystem. Ett avgiftssystem för transporter måste också väga in samhällskostnaderna för miljöpåverkan och olyckor. Sjöfartens avgifter måste därför omgående sänkas så att svenska hamnar får möjlighet att konkurrera på lika villkor med andra länders hamnar och sjöfarten får konkurrensneutralitet gentemot andra transportslag.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |