Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om långa handläggningstider vid körkortsingripanden.
Rutinerna vid fall där det är aktuellt med återkallelse av körkort och körkortstillstånd måste ses över. Idag är handläggningstiderna ej sällan oacceptabelt långa, vilket är särskilt påfrestande för unga personer där prövotid löpte vid tidpunkt för händelse som medfört återkallelse av körkort.
Ett fall ur verkligheten visar följande: En ung person med nytaget körkort och vars prövotid löpte gjorde sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Nio månader senare meddelar länsstyrelsen att med anledning av vad som inträffat överväger den med stöd av körkortslagen ett körkortsingripande, vilket betyder att körkortet återkallas eller att varning meddelas. Efter att den berörda personen fått tillfälle att yttra sig beslutar länsstyrelsen att återkalla körkort och körkortstillstånd. Då har det gått elva månader sedan trafikbrottet ägde rum.
Under dessa elva månader hade personen ifråga kvar sitt körkort och kunde köra bil i vanlig ordning. Ådömda böter betalades. Den orimligt långa handläggningstiden innebar lika lång psykisk påfrestning för den berörda personen med oro och vånda över vad som ska hända. Dessutom kan så lång handläggningstid medföra ekonomiska nackdelar såtillvida att t ex halkkörningsprovet kanske måste göras om, eftersom godkänt resultat av det bara gäller en viss tid. Den långa handläggningstiden kan även ifrågasättas ur ett annat perspektiv. Såväl från fotgängarens som från den fordonstrafikerande allmänhetens synpunkt måste det betraktas som otillfredsställande att någon får hålla på att köra bil i nästan ett år efter det att vederbörande gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet i trafik att det enligt körkortslagen leder till återkallelse av körkort.
Det relaterade fallet är ej unikt. De orimligt långa handläggningstiderna vid körkortsingripanden är ej bra för den som gjort sig skyldig till trafikbrott och ej heller för den allmänna trafiksäkerheten. Därför måste de förkortas.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |