Motion till riksdagen
2002/03:T348
av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

Trafiksäkerhet


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vägnätets dåliga kvalitet och dess betydelse för trafiksäkerheten.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en vägtrafikinspektion.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trafiksäkerheten i bussar och nyttotrafik.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av skolskjutschaufförer.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av hur antalet olyckor med EU-mopeder kan minskas.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna för släpvagnskombinationer snarast bör ändras.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglerna för förarbevis för moped klass 1.

2 Motivering

Bristande trafiksäkerhet är en av våra största och viktigaste folkhälsofrågor. Risken att dö eller skadas i en trafikolycka är den vanligaste dödsorsaken för ungdomar mellan 16 och 24 år.

Utvecklingen på trafiksäkerhetsområdet har det senaste året varit dyster. Antalet döda och allvarligt skadade i trafiken under 2001 var oförändrat jämfört med 2000 och under det innevarande årets första åtta månader var såväl antalet döda som allvarligt skadade markant fler än förra året. Och mycket riktigt konstaterar regeringen i sin budgetproposition att det inte finns något trendbrott som tyder på att etappmålet för 2007 om högst 270 dödade i trafiken kommer att uppnås. Trots detta har regeringen inte gjort några större ansträngningar för att ta itu med frågan.

Näringsministern samlade under sensommaren en grupp representanter från myndigheter och organisationer som under Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogös ledning skall presentera ett program för ökad trafiksäkerhet under våren 2003. Initiativet som kom sent visar på regeringens brist både på intresse för frågorna och på konkreta åtgärder för att vända utvecklingen.

Vi har tidigare ifrågasatt om det är förenligt med Vägverkets uppdrag att arbeta med trafiksäkerhetsfrågorna. Efter de senaste årens misslyckanden anser vi frågan vara än mer berättigad än tidigare. Redan för två år sedan föreslog vi att regeringen skulle se över Vägverkets och andra organisationers arbete med trafiksäkerheten och frågan om hur detta arbete skall kopplas till nollvisionen. Det är viktigt att ha kvantifierade och kvalitativa mål inom trafiksäkerheten för att snabbt nå resultat.

Vägnätets standard har stor betydelse för trafiksäkerheten. Bra vägar och en god vägmiljö är en förutsättning för en ökad trafiksäkerhet. De uteblivna infrastruktursatsningarna har satt tydliga spår i statistiken. De resurser som i dag satsas på vägarna är otillräckliga och måste öka. Tyvärr ser framtiden inte alltför ljus ut; trots kraftiga trafikökningar på vägarna väljer regeringen att prioritera järnvägen och även framöver anslå alltför lite medel till vägarna.

3 Vägtrafikinspektionen

I budgetpropositionen meddelar regeringen att den för närvarande bereder frågan om inrättande av en vägtrafikinspektion. Det är inte en dag för tidigt. Att regeringen inte inrättat den av riksdagen beslutade vägtrafikinspektionen förstärker intrycket av att regeringen inte tar trafiksäkerheten på det allvar den förtjänar. Sverige behöver en lag som definierar systemutformarna och reglerar deras ansvar. Det är inspektionen som skall lyfta fram bristerna hos väghållaren och peka på förbättringar. Det är av största vikt att vägtrafikinspektionen är oberoende av Vägverket.

4 Bilbälten och promillegränser

Trafikanternas attityder och handlingar är lika avgörande som vägbanans kvalitet och bilens kvalitet och säkerhet.

Trots att Sverige inte lyckats i arbetet med att öka trafiksäkerheten ligger vi inom vissa områden långt framme. Olycksutvecklingen ute i Europa är än mer oroande. 42 000 människor dödas och 1,5 miljon skadas varje år. Även om EU har sagt sig vilja arbeta för nollvisionen är det långt kvar till dess det finns en allmän acceptans hos medlemsländerna för åtgärder som kan minska antalet olyckor. Bilbältesanvändning och alkoholgränser är fortfarande frågor som är komplicerade. Det behövs ett samarbete mellan länderna när det gäller föreskrifter och standarder.

Även i Sverige behöver arbetet med dessa frågor intensifieras efter uppgifter som visar att hälften av alla dödade bilister inte använder bilbälte. Av undersökningar vet vi att över 30 procent inte använder bilbälte i tätortstrafik, trots att det är där som bältet är särskilt verkningsfullt.

Varje dag kör ca 14 400 förare alkoholpåverkade. Antalet rattfyllerister som upptäcks av polisen under ett helt år uppgår inte ens till vad som motsvarar en dags rattfylleri: bara 12 000–13 000 rattfyllerister upptäcks årligen. Det är siffror som skrämmer och de blir inte mindre hotfulla när vi vet att andra typer av berusnings- och bedövningsmedel används alltmer frekvent. En annan orsak till många trafikolyckor anges allt oftare vara trötthet.

Vi tror att frivillig installation av alkolås i kollektiv- och yrkestrafik kan fungera som en konkurrensfördel för företag. På samma sätt som olika organisationer i dag förhandlar till sig rabatter på bensin för sina medlemmar bör organisationer kunna spela en viktig roll vad gäller installation av alkolås. Försäkringsbolagen kan också spela en större roll genom att ha olika nivåer på försäkringspremierna beroende på om alkolås finns installerat i fordonen eller inte. Lagstiftning är dock inte önskvärd.

Det är naturligt att se de många olyckorna som ett resultat av trafikanternas bristande förtroende för trafiksäkerhetsarbetet, vilket påverkar efterlevnaden av olika regler. Att köra på dåligt underhållna vägar som blir allt osäkrare och långsammare har troligen underminerat människors moral att följa hastighetsbestämmelserna. Polisens bristande resurser att arbeta med trafikfrågor är säkerligen ytterligare en orsak.

5 Barn och äldre är särskilt utsatta

Barn, ungdomar och äldre är de grupper som, ofta oskyddade, drabbas hårdast i trafiken.

Det krävs kraftfulla insatser för att åstadkomma en säkrare trafikmiljö för barn. Ett antal allvarliga olyckor har på ett dramatiskt sätt aktualiserat frågan om barns säkerhet i bussar. En undersökning NTF nyligen genomförde i 101 kommuner visar att många kommuner inte ställer de krav som kan förväntas vid upphandlingar av skolskjutsar.

Mer än hälften ställer inte krav på bälten och mer än 40 procent ställer inte ens krav på sittplats åt alla barn. Inte en enda kommun kräver alkolås i bussarna. Kommunerna måste använda den möjlighet de i upphandlingssituationer har att ställa krav som kan höja trafiksäkerheten, t.ex. genom att ställa krav på bälten. När det gäller skolskjutsarna saknar dessutom många chaufförer utbildning anpassad efter de särskilda krav som ställs i den aktuella miljön. Det kan finnas skäl att överväga en särskild utbildning för dessa chaufförer.

Antalet mopedolyckor ökar. Förklaringen tros delvis vara att så många som 70 procent av mopederna är trimmade, och över 30 procent av mopederna går så fort som 80 km/tim.

Från och med 1 november 1998 delas mopederna in i två klasser: moped klass I (s.k. EU-moped) är konstruerad för att köra högst 45 kilometer per timme och moped klass är konstruerad för att köra högst 25 kilometer per timme. För att köra EU-moped klass I krävs att föraren fyllt 15 år samt ett förarbevis eller körkort eller traktorkort.

EU-mopederna har varit inblandade i åtskilliga olyckor. Bara i år har 12 personer omkommit i olyckor med EU-mopeder. Vi finner det därför angeläget att regeringen snarast utreder hur olycksfrekvensen och hastigheterna med EU-mopederna kan minskas.

Äldre skadas i högre utsträckning än andra som bilister, gångtrafikanter och cyklister. Det naturliga åldrandet kan innebära att rörelseförmågan minskar liksom syn och hörsel. Därför kan vår åldrande befolkning innebära att trafikolyckorna ökar då alltfler äldre kommer att ha körkort och vara ute i trafiken. I dag är en av sex svenskar över 64 år och vi har ca en miljon äldre körkortsinnehavare. Om 20 år kommer en av fyra att vara äldre än 64 år. Det är viktigt att få ytterligare kunskaper om hur åldern påverkar trafiksäkerheten. I dag saknar vi tillräckliga kunskaper om riskerna för äldre bilförare. Undersökningar visar att äldre kör varsamt och säkert men får problem vid komplexa trafiksituationer. Det är efter 70 års ålder som olycksrisken ökar markant. I Finland har man därför prövat läkarundersökningar av äldre men detta har inte givit några positiva trafiksäkerhetseffekter. Vi anser därför att det behövs mer forskning inom detta område.

6 Utveckling ger säkrare fordon

Bilindustrin har ofta lett utvecklingen när det gäller att öka säkerheten. Denna utveckling måste fortsätta så att bilarna får säkrare och bättre bromssystem, bättre väghållning och inre säkerhet. De senaste årens många whiplashskador som ofta anges bero på de nya och stabilare bilarna är en annan fråga som särskilt behöver åtgärdas. Det senaste årets många olyckor inom yrkestrafiken som angetts bero på undermåliga bromsar bör bli föremål för närmare granskning av industrin. Det är också branschen som genom sina insatser kan få fram rimliga priser på alkolås så att dessa kan bli en naturlig utrustning av en bil.

Nyttotrafiken som utgör ungefär hälften av den totala vägtrafiken måste hålla extra hög säkerhet. Beställare och arbetsgivare kan genom att ställa tydliga krav se till att trafiksäkerheten värnas. Efter de många olyckor som drabbat den tunga trafiken, såväl lastbilar som bussar, känns det naturligt att ställa krav på att dessa håller god säkerhet.

Branschansvaret är viktigt också när det gäller cyklisternas säkerhet. Användning av cykelhjälm är en viktig säkerhetsinsats. Företagen borde även här kunna göra en insats genom att alltid sälja cykel med hjälm. Det finns alla möjligheter att öka cykelhjälmsanvändningen, något som inte minst skillnaderna i hjälmanvändning över landet pekar på. De lokala skillnaderna i hjälmanvändning är mycket stora. Under 2001 använde ca 54 procent av Stockholms cyklister hjälm, i Malmö knappt 5 procent. En cykelhjälmslag saknar dock stöd hos en bredare allmänhet och bör undvikas.

7 Regler borde gynna trafiksäkerheten

Regelsystem inom trafiken måste vara utformade för att skapa bästa möjliga trafiksäkerhet. Så är dock inte fallet när det gäller reglerna för dragvikter för bil- och släpvagnskombinationer. Reglerna är inte anpassade till moderna bilar utan är i stället utformade så att de, i många fall, innebär att fordonsförare måste använda ett ur trafiksäkerhetssynpunkt sämre fordon vid användande av släpkärra.

Dagens regelsystem för körkortsinnehavare med B-körkort innebär bl.a. att totalvikten på tågvikten inte får överstiga 3 500 kg. Man får inte dra en släpvagn som överstiger bilens tjänstevikt och den sammanlagda tågvikten tillåts då ej överstiga 3 500 kg. Det är också släpkärrans totalvikt som är den vikt som gäller när man skall beräkna om man kan nyttja släpkärran. Detta innebär i vissa fall att man inte ens får dra en tom släpkärra om registreringsbeviset för släpkärran visar att bilens tjänstevikt och släpkärrans totalvikt överstiger 3 500 kilo.

Ofta får det den konsekvensen att man måste välja en mindre bil för att framföra en släpkärra, beroende på att man måste komma ner i den totala tågvikten. Man måste ta en bil med mindre bromssystem, mindre stabil bil osv, för att klara regelsystemet. Helt emot vad som kan anses gynna trafiksäkerheten och helt oförståeligt ur trafikantsynpunkt.

Detta är en fråga som bör kunna lösas på nationell nivå och inte behöver bli föremål för förhandlingar inom EU. Därför är det av största vikt att regeringen skyndsamt tar initiativ som kan leda till att nya och bättre regler för släpvagnsvikter införs.

8 Förarbevis bör kunna återkallas

De regler som gäller i trafiken bör som skrivs ovan gynna trafiksäkerheten. Enligt vår mening är så inte fallet vad gäller de förarbevis som sedan 1 april år 2000 krävs för att köra moped klass I. I dag finns ingen möjlighet att återkalla dessa förarbevis oavsett vilka förseelser innehavaren begår. Denna bestämmelse stämmer illa överens med en ambition att upprätthålla en hög trafikmoral.

Enligt vår mening måste reglerna som gäller för förarbevis tydligare kopplas till de regler som gäller för körkortsinnehav; att framföra fordon i sådana hastigheter det här är fråga om ställer krav på omdöme och ansvar och möjlighet att agera om dessa krav inte längre kan sägas vara uppfyllda. Utan möjlighet att dra in förarbevisen undergrävs trovärdigheten för trafiksäkerhetsarbetet. Regeringen bör därför omgående presentera förslag till åtgärder för att komma tillrätta med detta problem.

9 Trafikanternas ansvar är stort

Hänsyn och ansvarskännande måste vara egenskaper hos morgondagens trafikanter. Att följa regler och visa hänsyn borde vara naturligt – i dag gäller ofta motsatsen. Där kameror används i säkerhetsövervakning för olycksdrabbade vägsträckor får de effekt och medför att medelhastigheten sjunker och att antalet personskador minskar. En minskning bör vara möjlig även utan kameraövervakning.

Hastigheten har stor betydelse för hur svåra trafikolyckorna blir. Därför måste vi ha vägar som är både säkra och snabba. Sverige behöver ett motorvägsnät som binder samman landets knutpunkter.

Nu behövs ett långsiktigt trafiksäkerhetsarbete. Då krävs kompetens hos dem som ansvarar för trafiksäkerhet och vägbyggande. Arbetet måste också ske i dialog med trafikanter och forskare. Polisens roll och uppgifter i det framtida trafiksäkerhetsarbetet borde bli föremål för en särskild granskning.

Stockholm den 22 oktober 2002

Elizabeth Nyström (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Carl-Axel Roslund (m)

Ulla Löfgren (m)

Ola Sundell (m)

Anders G Högmark (m)