Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast behandla och tidigarelägga de infrastrukturinvesteringar som utgör felande länkar i väg- och järnvägsnätet i Skåne.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de nationella och regionala vägarna och järnvägarna i Skåne tillförs en större andel av landets samlade infrastrukturmedel så att andelen står i rimligare proportion till behovet av infrastruktursatsningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Region Skånes regionala plan för transportinfrastruktur (RTI-planen) bör tillmätas större betydelse för fördelningen av de nationella infrastruktursatsningarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjöfartens avgifter skall vara konkurrensneutrala jämfört med andra transportslag.
Skånes geografiska läge i södra Östersjön ger utomordentligt goda förutsättningar för utveckling och växt. De fasta förbindelserna över Öresund och Stora Bält öppnar nya möjligheter för samverkan och effektiva transportlösningar till och från Europa. I framtiden kan fasta förbindelser mellan Fehmarn Bält samt Helsingborg och Helsingör ytterligare förstärka den utvecklingen.
Potentialen för ökad handel med länderna i Central- och Östeuropa är också stor, inte minst i samband med att många av dem sannolikt blir medlemsländer i samband med den nära förestående utvidgningen av EU. Men för att Skåne, och i förlängningen även Sverige, skall kunna dra nytta av alla de utvecklingsmöjligheter som finns måste det finnas ett väl fungerande transportsystem med hög kvalitet. Förbindelserna med Europa är betydelsefulla, men Skånes förbindelser med övriga Sverige är också viktiga.
Goda och effektiva transporter och en väl utbyggd och modern infrastruktur utgör grundläggande förutsättningar för tillväxt och utveckling. Ökad sysselsättning och bättre näringsklimat kräver ett tillgängligt och effektivt transportsystem. Förutom att infrastrukturen är avgörande för företagens möjligheter att växa är den också central för var människor kan bo, arbeta och studera samt hur lätt det är att få vardagslivet att fungera. Möjligheten att transportera varor och att resa inom landet och dess regioner samt till och från omvärlden är avgörande för hur Sverige och Skåne skall kunna ta till vara de nya möjligheter som utkristalliseras kring södra Östersjön. För att säkerställa att dessa möjligheter tillvaratas måste de nationella och regionala vägarna och järnvägarna i Skåne tillföras en större andel av landets samlade infrastrukturmedel, så att andelen står i rimligare proportion till behovet av infrastruktursatsningarna.
Infrastrukturen är på många håll eftersatt i Skåne. Dessutom används Skåne som transitlandskap för transporter till och från Sverige, vilket gör att exempelvis vägarna slits. Behovet av omfattande förstärkning av infrastrukturen i Skåne kan därför inte nog understrykas. Det är angeläget att verka för lösningar som gör transporter till sjöss, på vägar och järnvägar både säkra och snabba.
Det behövs ett samlat grepp kring infrastrukturutbyggnaderna i Skåne. Inte minst ur miljösynpunkt är ett helhetsgrepp väsentligt så att åtgärder till miljöns fromma också vägs in från början. Infrastrukturplaneringen skall ske i samspel mellan olika aktörer och göras mot bakgrund av bra beslutsunderlag som är allsidiga och håller hög kvalitet. I det sammanhanget kan Region Skånes arbete med den regionala planen för transportinfrastruktur (RTI-planen) bidra mycket. Det är vår uppfattning att betydelsen av de prioriteringar som görs på regional nivå inom ramen för RTI-planen bör öka i samband med fördelningen av de nationella infrastruktursatsningarna.
Skånes närheten till de stora marknaderna i Europa medför att stora delar av den svenska exporten och importen går via skånska hamnar. EU:s utvidgning österut talar för fortsatt växande handelsutbyte, större godstransportvolymer och därmed fler färjeleder österut. Därför blir det allt viktigare att se till att infrastrukturen till och från hamnarna fungerar väl. Ledorden skall vara snabbhet, säkerhet och effektivitet.
Utrikeshandeln omfattar cirka 100 miljoner godston till ett värde av ungefär 500 miljarder kronor. Via färjelederna transporteras varor till ett värde av 60 procent av den totala utrikeshandeln. Transportmässigt sett går ungefär 95 procent av godsmängden på fartyg och färjor. De skånska hamnarna har här stor betydelse inte minst Trelleborg och Helsingborg som i dag är Sve-riges i storlek andra och tredje hamn i godston räknat. Hamnarna i Malmö, Ystad, Simrishamn och Åhus utgör även de var och en för sig viktiga länkar för det sjöfraktade godset. Godsmängden har ökat, ökar och fortsätter enligt prognoserna att öka.
Utvecklingspotentialen för hamnarna i Skåne bedöms som stor. Betydande investeringar pågår och kommer under de närmaste åren att göras. I Trelleborg har under de senaste åren genomförts en investering på 300 miljoner kronor och en gemensam organisation har skapats för hamnarna i Malmö och Köpenhamn.
Genom Skåne kommer att transporteras en stor godsmängd via hamnarna och Öresundsbron varvid färje- och järnvägstransporter konkurrerar med varandra. Det är då viktigt att konkurrensneutralitet råder mellan olika transportsätt. Sjöfarten i Öresund och södra Östersjön ges genom statliga avgifter sämre konkurrensvillkor. Staten ger i dag järnvägstrafiken över Öresundsbron fördelar samtidigt som sjöfarten i denna del av Sverige missgynnas genom Sjöfartsverkets avgifter. Vi anser det inte rimligt att staten på detta sätt genom en snedvriden avgiftspolitik ger sjöfarten sämre konkurrensförutsättningar än andra transportslag, speciellt som sjöfarten får anses vara minst miljöstörande med hänsyn till fraktad godsmängd.
70 procent av Sveriges exportgods och ungefär lika mycket av importgodset passerar Skåne. Järnvägens fortsatta utveckling och långsiktiga lösning för godsstråken genom Skåne är därför en nationell angelägenhet.
Vi anser att det är angeläget att påbörjade järnvägsprojekt såsom Västkustbanan med bland annat tunnel genom Hallandsåsen och Södra stambanan fullföljs snarast och att beslut om ett yttre godsspår tas. Citytunneln med den så kallade Lockarpsshunten bör också fullföljas. Vi vill emellertid understryka att Citytunneln inte löser alla problem med järnvägstransporterna i Skåne, allra minst för godstransporterna.
Ökad godstrafik från hamnen i Ystad samt ökad persontrafik medför att järnvägen mellan Ystad och Malmö behöver byggas ut. En utredning bör snarast inledas så att beslut om utbyggnad kan fattas. Projektet med höghastighetsjärnvägen Europabanan med tillhörande tågtunnel mellan Helsingborg och Helsingör bör utredas färdigt så att beslut kan fattas så fort som möjligt.
Tågtrafiken över Öresundsbron har blivit en framgångshistoria, vilket bidrar till integrationen i regionen. Utvecklingen i regionen medför att flygtrafiken beräknas få en betydande expansion. Eftersom Kastrup ensamt har svårt att möta efterfrågan diskuteras hur Kastrups och Sturups flygplatser via ett samarbete tillsammans skall kunna möta den förväntade ökningen av flygtrafiken. För att ett sådant samarbete skall bli fruktsamt måste förbindelserna mellan flygplatserna vara goda. Därför anser vi att det är angeläget att utreda och fatta beslut angående hur Sturup och Kastrup kan länkas samman med järnväg.
Skåne är genom sitt geografiska läge ett viktigt transitområde för övriga Sverige. I dagsläget är dessvärre det skånska vägnätet i stort behov av upprustning, och nya projekt måste komma till stånd. Utbyggnaden av de felande länkarna i vägnätet som skall länka samman övriga delar av Sverige med kontinenten måste snarast behandlas och tidigareläggas. Dessvärre kan vi konstatera att regeringens infrastrukturpolitik tydligt har påverkats av Miljöpartiets och Vänsterpartiets utvecklings- och tillväxtfientliga inställning, vilket bland annat har inneburit att en rad viktiga projekt senarelagts.
I det sammanhanget är de nationella vägarna E 4 Helsingborg–Stockholm, E 6 Trelleborg–Malmö–Helsingborg–Göteborg och vidare mot Oslo och E 22 Trelleborg–Malmö–Kristianstad och vidare mot Blekinge och Kalmar betydelsefulla. Även E 65 mellan Ystad och Malmö är viktig. Dessa viktiga stråk måste i sin helhet ges sådan standard att de svarar mot nuvarande och framtida transportbehov.
En mycket stor del av transporterna genom Skåne är gränsöverskridande, varför valet av transportsätt och transportvägar inte är begränsat enbart till ett land. För att transportsystemet skall fungera väl krävs utifrån Skånes perspektiv samarbete med flera andra länder kring södra Östersjön. Samarbete med Danmark krävs exempelvis avseende Kongevejen vid Helsingör som utgör en effektiv flaskhals för trafiken via Helsingborg–Helsingör. Samarbete med Tyskland är nödvändigt avseende vägsträckningen Sassnitz–Stralsund och A 20 sträckningen Lübeck i väster till Szczecin i öster. Samtal med Polen måste föras om vägsträckningar mot Szczecin och Warszawa. Även med de baltiska länderna bör samarbete inledas. Flera samarbeten har redan kommit igång, men de behöver intensifieras.
Regeringens saktfärdighet avseende resurstilldelning för vägsatsningar har inneburit att flera angelägna vägutbyggnader har fått senareläggas. Vi anser att alternativ finansiering exempelvis PPP (Public-Private Partnership), som är en metod att finansiera nyinvesteringar i vägar under en period av 20–25 år bör kunna genomföras vid vissa större och angelägna projekt. För vissa projekt kan även finansieringen genom vägavgifter komma ifråga. I infrastrukturpropositionen aviserar regeringen en möjlighet för Vägverket att under åren 2002–2004 ta upp lån och på det sättet starta sådana objekt. Det skulle för Skånes del innebära att del av E 4 vid Örkelljunga och del av E 22 vid Bromölla skulle kunna påbörjas. Däremot inte den del av E 6/E 22 Vellinge–Trelleborg som också finns med i den gällande nationella planen. På denna E 6:ans sydligaste sträckning går en stor del av Sveriges export och import till och från Trelleborgs hamn. Vår uppfattning är att regeringen skall skynda på tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken så att också detta projekt kan förverkligas under perioden.
En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för att Skåne och hela Sverige skall kunna växa och utvecklas. Regeringen måste ta sitt ansvar för Sveriges fortsatta utveckling och tillväxt på allvar. Både förre näringsministern Björn Rosengren och statsminister Göran Persson har talat vitt och brett om transportsystemets vikt för tillväxt och konkurrenskraft. Nu är det dags att omsätta de vackra orden i handling och tillföra mer resurser för infrastrukturutbyggnad till Skåne.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Peter Danielsson (m) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Lars Lindblad (m) |
|
Anne-Marie Pålsson (m) |
Margareta Pålsson (m) |
|
Carl-Axel Roslund (m) |