Motion till riksdagen
2002/03:T324
av Chatrine Pålsson (kd)

Infrastruktursatsningar i Kalmar län


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kraftfulla satsningar på vägar och järnvägar i Kalmar län.

Motivering

Att det behövs krafttag för att uppmärksamma Kalmar läns behov när det gäller kommunikationer och infrastruktur torde stå utom allt tvivel. Kristdemokraterna har visat denna vilja genom att i budgetmotionen i riksdagen reservera 2 miljarder kronor enbart för förbättrat underhåll. Till den sydöstra regionen innebär det ett preliminärt ökat anslag 2003–2004 på 210 miljoner kronor.

När det gäller kommunikationer har just Kalmar län fått stå tillbaka vid statliga satsningar på vägar och järnvägar. För att underlätta för länets medborgare, turister, företag och industrier behöver det nu i den sydöstra landsändan ske satsningar på kommunikationer och infrastruktur.

Det behövs bättre vägar och vägstandard för transporter som sker till och från våra livskraftiga företag. Väghållningen som sådan är på flera håll i länet undermålig, tjälskadade vägar är ett bekymmer. Flera vägar behöver breddas, t ex delar av vägarna 23, 25 och 34 och länsväg 127 (Målilla–Vetlanda). En väl fungerande väghållning är nödvändig för såväl passagerartrafik som industri.

Kommunikationerna inom länet och till den egna huvudstaden kan ifrågasättas. Till Danmark och Köpenhamn kan man ta sig på några timmar med tåg, något som är oerhört viktigt då många företag i länet har kontakter vidare ut över Europa. När det gäller tågförbindelser till den egna huvudstaden ser det annorlunda ut. Det tar ytterligare ett par timmars restid i anspråk att ta sig till Stockholm från residensstaden Kalmar. Dessutom har indragningar efter hand gjort att det första tåg som går från Kalmar anländer till Stockholm först kl. 10.40! I en tid när det finns behov av att kunna utföra en arbetsdag i den egna huvudstaden, är det beklämmande att man inte kan ta sig dit på det ur miljöaspekt och i ekonomiskt hänseende bästa sättet, nämligen med tåg. Det omvända gäller naturligtvis också. Det är speciellt besvärligt att ta sig till och från just Kalmar län – vilket är anmärkningsvärt.

Även norra Kalmar län är missgynnat beträffande tågtrafiken, dels när det gäller från kust till kust (mellan Sveriges båda framsidor), dels mot kontinenten via Nässjö och stambanan – båda delarna är i dagsläget mycket omständliga resealternativ – till Göteborg krävs mellan tre och fyra byten. Det behövs förbättrade kommunikationer när det gäller både arbets- och studiependling såväl inom som utom länsgränsen. Stångådalsbanan och Tjustbanan är därvidlag viktiga. Nu måste Kalmar län erhålla sin del av satsningen för att få en infrastruktur anpassad till ”Sveriges Nya Framsida”. Att en ökad andel transporter från våra industrier skall ske via järnväg vore önskvärt; även ur det perspektivet behövs förbättringar.

Ett väl fungerande kommunikationsnät, med snabba kommunikationer, är livsnödvändigt för länets företag. Godstransporter från t ex Italien, Frankrike eller något annat mellaneuropeiskt land behöver två dagar för att ta sig till sydöstra Sverige, medan företagen på västra sidan kan räkna med endast en dags leveranstid. En framtida handelsplats är hela Östersjöregionen, där en stor potential och möjlighet för utveckling och tillväxt för våra företag finns.

Stockholm den 22 oktober 2002

Chatrine Pålsson (kd)