Motion till riksdagen
2002/03:T322
av Karin Svensson Smith m.fl. (v)

Sanering av taxibranschen


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tömning av taxameter obligatoriskt skall ske i av tillsynsmyndigheten fastställd tömningscentral.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsynsmyndigheten, åklagarmyndigheten och polisen tar fram en handlingsplan för att komma till rätta med fusket i taxibranschen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fastpriser förbjuds.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Vägverket borde ges i uppdrag att forma regler för taxametrar som tillgodoser kundernas behov av information samtidigt som fusket försvåras.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen får rätt att beslagta slutrapporter från taxametrar.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det skall räcka med att svarttaxiverksamhet fastställs vid ett tillfälle för att det skall kunna bli fällande dom.

2 Inledning

Taxinäringen har genomgått stora förändringar sedan avregleringen 1990. Syftet med avregleringen var att främja en sund konkurrens och därmed höja effektiviteten i branschen. Servicen till taxikunderna skulle förbättras. Resultatet har inte blivit det förväntade. Såväl kunder/resenärer som anställda visar prov på allt större missnöje med taxi på samma sätt som i de flesta andra avreglerade branscher. Avregleringarna på 1990-talet har varit ett led i marknadsekonomins utbredning på de samhälleliga och mänskliga behovens bekostnad. De vinster som enligt ekonomisk teori skulle uppstå har visat sig resultera i en stor samhällelig förlust. Undanhållna skattemedel och minskad uppfyllelse av de transportpolitiska målen är ett direkt resultat av avregleringen. Taxi har utmärkt sig negativt i förhållande till andra avreglerade branscher såtillvida att fusket tagit överhanden över dem som försöker hålla sig till skatteregler och andra regler.

3 Omfattande fusk

Länsstyrelsen i Skåne skriver om taxi i sin redovisning för verksamheten 2002. Fusket är det första som tas upp på den sida som ägnas åt kommunikationerna i länet:

Ett omfattande fusk förekommer bland trafikföretagen. Detta är särskilt påtagligt inom taxibranschen där ett tjugotal trafiktillstånd återkallas. Beräkningar från Skatteförvaltningen visar att minst 70 miljoner kronor årligen undanhålls från beskattning, vilket innebär att konkurrensen inom branschen inte sker på lika villkor.

I Malmötrakten finns för närvarande ca 850 registrerade taxibilar. Innan avregleringen 1990 var antalet registrerade taxibilar 270. Efterfrågan på taxiresor har inte stigit i motsvarande grad. Hederliga personer har därför svårt att försörja sig inom taxibranschen. Skattemyndigheterna och polisen uppskattar att endast ca 20 % körs in i taxametern och att resterande 80 % är svart. När polisen stoppat taxibilar finns det exempel på sådana som kört in 45 kronor på en dag. Fastpriserna registreras inte i taxametern. Sanktionerna mot dylika brott är svaga. Det finns exempel på en taxibilsägare med två anställda som kört i två år utan tillstånd, tjänat minst en miljon kronor och dömts till böter på 3 600 kronor. I Stockholm finns ett antal icke auktoriserade beställningscentraler. 350 taxiåkare löste in kontokortsslippar motsvarande 28 mkr under 14 månader. Vid kontroll konstaterades att stora intäkter undandragits från beskattning.

4 Kvinnor utsatta

Osäkerheten för resenärerna har ökat. Sommaren 2002 anmäldes 16 fall i Stockholmstrakten där taxichaufförer anklagades för att ha begått sexualbrott mot kunder. Enligt polisen var det officiella ”vita” taxibilar. Särskilt med tanke på det nyinrättade jämställdhetsmålet inom trafiken är det extra angeläget att kvinnors rörlighet inte ska begränsas av otrygga transportmöjligheter. Många kvinnor väljer taxi som färdmedel de mörka delarna av dygnet på grund av rädsla. Då ska de också kunna lita på att inte bli antastade av chauffören.

5 Svarttaxi

Det är skillnad på svarttaxi – personer som i privatbilar mot betalning samt utan trafiktillstånd kör för dem okända personer – och reguljär taxiverksamhet. En razzia gjordes i Stockholm för att komma åt svarttaxi. Då visade det sig att 23 av de 130 kontrollerade chaufförerna saknade körkort. 34 var dömda för olika brott. Flera av taxichaufförerna var registrerade som arbetslösa och fick ersättning från a-kassa eller socialbidrag. I Örebro visade det sig att svarttaxiproblemet var så stort att länspolischefen föreslog att centrum skulle stängas av för all personbilstrafik nattetid som inte var godkänt yrkesmässig och på så sätt skapa en säker trafikmiljö. Detta var emellertid inte kommunen beredd att gå med på. I Halmstad sa kommunen ja till förslaget varpå svarttaxiverksamheten gick ner med 40 %. Det planeras krafttag mot svarttaxi i flera andra kommuner. En svårighet i sammanhanget är att polisen måste kunna styrka att svarttaxin kört personer mot betalning vid flera tillfällen. Ett förslag från myndighetsutövarna är att det ska räcka med avslöjande vid ett tillfälle för att det ska kunna bli fällande dom.

6 Utredningar genomförda

I Danmark blev konsekvenserna av avregleringen så avskräckande att taxibranschen återreglerades. I ett slag ökade skatteinbetalningarna med 79 %. För Sveriges vidkommande har situationen varit föremål för en utredning: Kundvänligare taxi, SOU:1999:60. Även RSV 1995:32, SOU 1996:172, 1997:111 är källor som behandlar taxi och visar att taxifusket är ett nationellt problem. Taxibranschen lider, särskilt i storstäderna, av en kraftig överetablering, dålig arbetsmiljö, ökande trafiksäkerhetsproblem på grund av undermåligt vagnparksunderhåll, svag lönsamhet sammanhängande med illojal konkurrens och en omfattande ekonomisk brottslighet. Såväl utredningen om en kundvänligare taxi som andra utredningar visar dock att svart arbetskraft förekommer oavsett om taxibilarna är anslutna till en beställningscentral eller ej. Uppbär dessa personer dessutom bidrag i form av exempelvis a-kassa eller sjukpenning är fusket dubbelt. Samma utredning hävdar att brott mot vilotidsbestämmelserna är relativt vanligt förekommande inom taxibranschen. Trötta förare är givetvis en fara för trafiksäkerheten. Ett annat problem som belyses i utredningen är den bristande kompetensen hos dem som sköter upphandlingen av färdtjänst och andra offentligt finansierade resor. Priset blir väldigt avgörande för vem som får anbudet, men bakom ett lågt pris kan allehanda fusk dölja sig. Kontrollen av anbudsgivarna är ofta dålig.

7 Bara besluten som fattas

Remissinstanserna var positiva till de förslag som redovisas i SOU 1999:60; det är bara regeringens förslag som fattas. Hur stora belopp ska undanhållas statskassan och hur många kunder ska bli lurade innan statsmakterna erkänner misstaget och återger taxi den reglering som behövs för att återupprätta förtroendet för branschen?

För att upprätthålla ett civiliserat och ansvarsfullt beteende i taxibranschen är det nödvändigt att alla berörda myndigheter har såväl personella som ekonomiska resurser för att kunna fungera som en effektiv kontrollfunktion. Det ska inte behöva ta länsstyrelsen två år att utfärda näringsförbud efter det att en näringsidkare blivit dömd för ett allvarligt brott.

Ur konsumenternas perspektiv kan det verka fördelaktigare med fasta priser för taxiresor mellan olika destinationer. Svårigheten är att de genomförda kontrollerna visar att fastpriser gärna leder till att taxametern inte sätts på. Följaktligen blir inte resan registrerad och undandras därmed lätt från redovisning till skattemyndigheten och erläggande av skatt m.m. Vägverket borde ges i uppdrag att utforma regler för taxametrar som tillgodoser kundernas behov av information samtidigt som fusket försvåras.

Vid Svenska Transportarbetareförbundets kongress i april 2002 beslutades om en intensifiering av förbundets insatser för att komma till rätta med taxibranschens problem. Många av de mindre taxibolagen tecknar inte kollektivavtal för sina anställda och det talar för att löner inte betalas ut som de ska.

Yrkestrafiken fyller ett stort samhälleligt behov, men den ska bedrivas under hederliga former. Syftet med avregleringen var att öka konkurrensen och därmed förbättra för kunderna samt sänka kostnaderna. Vad gäller priset för taxiresan har det sjunkit (även om många kunder luras att betala för mycket). Summan av dessa eventuella vinster för kunderna motsvarar dock inte mer än en bråkdel av det samhället förlorar på grund av uteblivna skatteintäkter. De förväntade kvalitetsökningarna återstår att dokumentera. Att sanera branschen är nödvändigt för att stoppa fusket och skapa drägliga villkor för taxibranschens kunder samt dess anställda.

De mest angelägna åtgärderna på kort sikt är

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 18 oktober 2002

Karin Svensson Smith (v)

Owe Hellberg (v)

Kjell-Erik Karlsson (v)

Sten Lundström (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Karin Thorborg (v)