Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av lagen (1997:736) om färdtjänst.
”Jag får inte åka förbi skolan och hämta mitt barn eftersom han är för stor för att jag ska få göra min hemresa via skolan ...” ”Min synskada gör att mitt vardagspussel innehåller en massa extra bitar som bör hamna på rätt plats om jag ska kunna leva ungefär samma liv som du ...” ”Mitt funktionshinder är ganska opraktiskt eftersom det innebär att en massa saker tar för lång tid – och jag har inte fler timmar på dygnet än någon annan.” Detta är några citat ur ett brev som jag har fått från en synskadad mamma som försöker få vardagen att gå ihop. Hon har färdtjänst men får inte hämta sitt barn på väg hem från jobbet.
Det finns en lag om färdtjänst, och frågan om färdtjänsttillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd. Reglerna för färdtjänst kan variera mellan kommunerna när det gäller till exempel på vilka grunder färdtjänsttillståndet beviljas, begränsningar i antal resor, egenavgifter och samåkning.
I en enkät som Vägverket gjorde 2000 uppger 55 procent av kommunerna att de har en mer restriktiv tolkning av rätten till ledsagare efter den nya färdtjänstlagens tillkomst 1997.
Anledningen till detta är förmodligen formuleringen ”behöver ledsagare under resorna”. Funktionshindrade har inte beviljats ledsagare om de bara behövt hjälp vid resmålet utan bara om de behövt hjälp under resan. Kommunerna skiljer ofta också på ledsagare och medresenär. Huvudskillnaden är att ledsagare åker gratis och medresenär betalar avgift. Men det finns också exempel på motsatsen. I en del kommuner får inte skolbarn åka med sina föräldrar utan bara förskolebarn.
Frågan är om det var riksdagens mening att färdtjänstlagen skulle tolkas så olika. Är färdtjänstlagen till för att underlätta livet för funktionshindrade eller är det som den synskadade mamman uttrycker det i sitt brev: ”Den är väldigt bra att ha till hands många gånger, den är faktiskt oumbärlig. Samtidigt är den mitt största stressmoment.”
En lag som är till för att ge lika villkor så långt det är möjligt för funktionshindrade får aldrig bli så byråkratisk, så långt från verkligheten för de enskilda individer den är till för att den blir och upplevs som ett bekymmer – en belastning. Jag anser att det behövs en översyn av färdtjänstlagen för att bland annat belysa den problematik jag tagit upp i min motion.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |