Motion till riksdagen
2002/03:T314
av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)

Satsning på järnvägen


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft i det allmänna kommunikationssystemet.

Motivering

Den regionala grupperingen bakom Europabanan/Götalandsbanan – Europakorridoren – har genomfört en övergripande studie av banutbyggnadernas trafikering, ekonomi, miljöaspekter, regionala utvecklingseffekter och kapacitetsfrågor. Därtill har Banverket tillsatt en utredning med syftet att översiktligt klargöra förutsättningarna för Europabanan/Götalandsbanan. Detta är självfallet mycket positivt.

Enligt vår uppfattning behövs en rejäl satsning på järnvägarna. Höghastighetsjärnväg av europeiskt snitt behövs i Sverige för att minska vårt avståndshandikapp både inom landet och mot kontinenten, men också för att få en bättre trafiksäkerhet och en bättre miljö. En utbyggnad av höghastighetsjärnväg innebär också stora möjligheter till starkt ökad interregional och regional trafik.

En överflyttning av trafik från andra trafikslag till järnväg är enligt vår åsikt både önskvärd och nödvändig. En förutsättning är då att järnvägen får tillräckligt bra kvalitet, med exempelvis restiden Stockholm–Köpenhamn under 3 timmar och Stockholm–Göteborg på ca 2 timmar. Även högvärdigt gods bör transporteras på Europabanan/Götalandsbanan.

En överflyttning av gods till järnväg är önskvärd både ur trafiksäkerhetssynpunkt och för att ge en bättre miljö. Med en utbyggnad av Europabanan/Götalandsbanan ges utrymme till utökad godstrafik på såväl Södra som Västra stambanan. Dessa banor får också utökad kapacitet för lokal- och regionaltrafik.

Det har visat sig att de beräkningsmodeller som används för både trafikering och samhällsekonomisk nytta inte fungerar särskilt bra för stora projekt. Modellerna tar inte hänsyn till de utvecklingseffekter som stora projekt skapar. Det gäller t.ex. effekter på regionförstoring, överflyttning av trafik från andra trafikslag, regionutveckling m.m. Det är naturligtvis nödvändigt med ordentligt utredningsmaterial, men den politiska viljan och visionen har visat sig avgörande för alla stora projekt.

Mot bakgrund av vad ovan beskrivits önskar vi att regeringen ger uppdrag åt Banverket att i sin banhållningsplan eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan så att en överflyttning av såväl gods- som persontrafik kan ske till järnväg. På så sätt förbättrar vi trafiksäkerheten och miljön och dessutom minskar avståndshandikappet såväl inom landet som till kontinenten.

För Östergötlands utveckling är det av avgörande betydelse att kommunikationerna med omvärlden fungerar väl. Det gäller framför allt med Storstockholmsområdet, men också kommunikationerna söder- och västerut. Att tågtrafiken kommer att öka är såväl sannolikt som önskvärt. Framtidens kommunikationssystem måste skapas idag och planeras långsiktigt. Det ska vara snabbt, effektivt och miljövänligt. Goda, snabba och pålitliga kommunikationer till Stockholm och andra delar av landet är livsviktiga för vår region.

I dagsläget fungerar förbindelserna med Stockholm långt ifrån tillfredsställande, vilket indikerar att problemen framöver snabbt kan bli alarmerande. Restiden har visserligen förkortats, både vad gäller Intercity- och X 2000-tåg. Men samtidigt har antalet avgångar minskat, vilket delvis äter upp tidsvinsterna. Trafikstörningar och förseningar innebär betydande orosmoment och gör att många inte vågar välja tåget, om man har en tid att passa i Stockholm. En viktig aspekt är priset. En andraklassbiljett t o r Linköping–Stockholm kostar runt 500 kronor för Intercity och runt 1 000 kronor för X 2000, det vill säga avsevärt mer än motsvarande bensinkostnad. Här måste en radikal prisförändring till. Också antalet avgångar är viktigt. Går det inte att ta sig hem på kvällen, tvingas många ta bilen. Vi instämmer i förstudiens slutsats att regionen redan nu måste vidta åtgärder för att i första hand återställa, och därefter vidareutveckla, tågkommunikationerna mellan länet och Stockholm. Tätare avgångar, pålitligare tidshållning och lägre priser är de önskemål som bör prioriteras. Kan restiden kortas med hjälp av snabbare tåg, är detta naturligtvis en fördel. Trafiken till Stockholm går idag på dubbelspår över Katrineholm, som anpassats för X 2000, samt på enkelspår, med bitvis låg hastighet via Nyköping. Kapaciteten räcker inte för framtidens tåg. En satsning måste göras för att möjliggöra snabb pendeltågstrafik mellan Östergötland och Stockholm, två av landets största arbetsmarknadsregioner. För Östergötlands del framstår Ostlänken som en naturlig sådan kapacitetsförstärkning.

Det är dock viktigt att komma ihåg att Ostlänken i första hand handlar om ett nytt bansystem för att klara ökade kapacitetskrav. Att en sådan ny bana måste byggas för att klara framtidens hastigheter är självklart. Vi menar ändå att det är olyckligt att diskussionen om banan i så hög grad kretsat kring själva höghastighetstågen. Ostlänken är inte höghastighetståg utan en bansträckning som ger möjlighet att i framtiden ta sådana i bruk.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 21 oktober 2002

Sven Brus (kd)

Yvonne Andersson (kd)