Vi anser att trafiksäkerhetsarbetet måste höjas genom bl.a. säkrare vägar och hårdare tag mot rattfylleri.
Folkpartiet anser att det främst måste satsas på vägarna den närmaste tiden och därför har vi avsatt en miljard mer än regeringen på väganslaget under år 2003. Det är också viktigt med alternativa finansieringsformer inom infrastrukturområdet och därför är vi positiva att pröva s.k. PPP-finansiering av såväl vägar som järnvägar.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning – Infrastrukturen som ryggraden i en politik för tillväxt 4
5 Ökad konkurrens för bättre trafik 5
5.1 Konkreta åtgärder för bättre konkurrens inom infrastrukturområdet 5
6 Trafiksäkerheten 6
6.1 Nej till all droganvändning i trafiken 6
7 Trygga och säkra godstransporter för en trygg välfärd 7
8 Bra och fungerande persontrafik 7
9 Järnvägarna 8
9.1 Järnvägsinvesteringar 8
10 Hållbara vägar för Sveriges överlevnad 9
10.1 Nya vägprojekt 9
10.2 Satsa på de enskilda vägarna 10
11 Luftfart 10
11.1 De regionala flygplatserna 11
11.2 Sälj delar av Luftfartsverket 11
11.3 Samarbete flyg–järnväg 11
12 Sjöfarten 11
13 Postala frågor 12
14 Finansiering av infrastrukturinsatser 12
15 PPP ett sätt att skapa utrymmen för fler infrastrukturprojekt 13
16 Anslagsfrågor 13
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrenssituationen inom trafikpolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utförsäljning av SAS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en delförsäljning av Luftfartsverket.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en avreglering av bilprovningen samt Vägverkets förarprövning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trafiksäkerheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kampen mot rattfylleri som ett led i nollvisionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kampen mot droganvändning i all trafik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkolås.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om godstransporter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insjö- och kustfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om persontransporter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bilsocial utredning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avreglering av all järnvägstrafik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vägnätet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nyinvesteringar i vägar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksväg 45 skall uppgraderas till Europaväg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de enskilda vägarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om luftfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med s.k. slottider.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de regionala flygplatserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjöfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrenssituationen i hamnarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utvärdering av Posten AB:s omorganisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansieringen av infrastrukturinsatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om PPP (Public and Private Partnership) som en alternativ finansieringsform.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt uppställning:
|
36:1 Vägverket: Administration |
1 010 555 |
-80 000 |
|
36:2 Väghållning och statsbidrag |
||
|
36:3 Banverket: Administration |
754 161 |
-80 000 |
|
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter |
7 063 972 |
-1 763 000 |
|
36:11 Driftbidrag till kommunala flygplatser |
94 900 |
+5 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
Folkpartiets politik syftar till ökad tillväxt. Vi behöver fler nya småföretag samt växande medelstora och stora företag i hela Sverige. Folkpartiet har i sin motion om företagande lagt fram en rad med förslag för ett bättre företagsklimat i Sverige. Men hur mycket vi än förbättrar klimatet för företagande, och därmed får fler arbetstillfällen, så krävs det att infrastrukturen fungerar. Råvarorna skall transporteras till företaget och färdiga produkter skall köras därifrån. Personalen som jobbar skall kunna ta sig till och från jobbet. Tele- och IT-förbindelser till och från företaget skall fungera. Därför är det viktigt att vi i Sverige har en infrastrukturpolitik som tar sin utgångspunkt i att tillväxt är något bra och nödvändigt för att vi skall kunna stärka de välståndsbildande krafterna.
Dessvärre har den förda regeringspolitiken under den förra mandatperioden präglats av en felaktig politik på infrastrukturområdet. Förslagen som lagts har varit sena, bristfälliga och otillräckliga. Infrastrukturpropositionen försenades t ex i nästan två år.
Detta har inneburit att det finns stora brister i dagens infrastruktursystem: undermåliga och trasiga vägar som effektivt hindrar t ex råvarutransporter till industrin, tågtrafik som alltför länge kännetecknats av bristande konkurrens och höga priser – detsamma gäller flygtrafiken. Exemplen kan mångfaldigas.
Ingenting tyder heller på att situationen blir bättre. Regeringen sitter kvar, vilket innebär att den tillväxthämmande politiken kommer att fortsätta.
Liksom när det gäller företagsamhet så är den fria konkurrensen grunden för trafikpolitiken. Fri konkurrens tillgodoser den enskildes val av transportslag vare sig det gäller transport av gods eller människor. Fri konkurrens inom alla transportslag är en förutsättning för att vi skall kunna uppnå en hållbar utveckling och ökad tillväxt. Trafiksektorn har alldeles för länge kännetecknats av monopolbildningar och då främst statliga sådana. Monopolen har gjort att den enskilde individen kommit i kläm på grund av höga priser och sämre service.
Dessvärre återstår det fortfarande en hel del att göra på området. Järnvägstrafiken måste avregleras fullt ut. Inom flygområdet måste verklig konkurrens skapas så att inte dagen situation med formellt fri konkurrens men med tendenser till kartellbildningar kvarstår. Också i telesektorn där avregleringarna varit förhållandevis framgångsrika återstår en del att göra. Inte minst borde bättre konkurrens skapas när det gäller accessnätet.
Konsekvensen av den bristande konkurrensen är uppenbar. Priser är för höga och rabattsystem försvårar för konsumenten att genomföra sina val. Det är därför angeläget att verklig fungerande konkurrens kan skapas inom alla trafiksektorer.
För att detta skall fungera så krävs det att de statliga myndigheterna bejakar konkurrensen. Statliga monopolverk som Banverket och Luftfartsverket måste agera på ett sådant sätt att gamla ”dominanter”, t ex SJ eller SAS, inte favoriseras genom att erhålla de bästa spårlägena eller de bästa starttiderna.
Folkpartiet anser att en försäljning av statens andel av SAS samt delar av Luftfartsverket måste genomföras när konjunkturläget så tillåter. Dessutom anser vi att Posten AB och SJ AB måste möta mer konkurrens på sina områden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Köerna till bilprovningen ringlar långa varje år. Privatbilister får inte sina bilar besiktigade i rimlig tid. Yrkesförare blir tvingade att ställa sina fordon för att de inte kan få en besiktningstid med svåra ekonomiska avbräck som följd. Så här kan det inte fortsätta. Folkpartiet kräver att bilprovningsmonopolet bryts upp och regeringen måste lämna förslag till riksdagen om hur en konkurrensutsättning av bilprovningen skall genomföras snarast.
Folkpartiet anser också att förarprövningen vid Vägverket måste konkurrensutsättas. De som skall köra upp för körkort får ibland vänta på en uppkörningstid alltför länge. Ett system där vissa trafikskolelärare skulle kunna bli licensierade för att genomföra förarprov är en möjlighet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Alltför många skadas och dödas i trafiken. År 2002 har hittills blivit ett dystert år när det gäller antalet trafikoffer. Antalet döda under de tre sommarmånaderna blev 193 personer, det högsta talet sedan år 1992. Denna utveckling gör att man med kraft måste vidta åtgärder så att trenden kan brytas.
Folkpartiet stödde beslutet om den s.k. nollvisionen när den beslutades i riksdagen 1997. Visionen innebär att ingen skall dödas eller svårt skadas i trafiken. Denna vision har urholkats alltmer under åren, inte minst genom nedskurna väganslag, och nu krävs det krafttag för att den skall kunna hävdas. Folkpartiet efterlyser dessutom att det tydligare bör framgå att kampen mot allt fylleri inom alla trafikslag prioriteras, som ett led i nollvisionen.
Naturligtvis måste det hela tiden tas fram säkrare bilar. Krockkuddar, sidobalkar och s.k. ABS-bromsar har varit bra för att utveckla säkrare bilar. Denna utveckling måste fortsätta under bilindustrins ansvar.
Men det allra effektivaste sättet att bekämpa trafikolyckorna är att säkrare vägar byggs. Folkpartiet ser det som ett i det närmaste absolut krav att farliga vägavsnitt måste byggas bort. Detta kan ske på flera sätt. Man kan bygga en ny väg, men man kan också höja säkerheten på den befintliga vägen genom att räta ut den eller sätta upp mitträcken och viltstängsel. Skärpt hastighetskontroll, inte minst genom fler synliga poliser, och höjda böter för fortkörning är också en väg till lägre skadenivå i trafiken.
Alkohol och andra droger kombinerat med bilkörning eller båttrafik hör inte ihop. Detta måste ständigt upprepas. Förutom att man kan skada sig själv, riskerar oskyldiga att dödas eller skadas av en ratt- eller sjöonykters framfart.
Kampen mot rattfylleriet måste alltid föras och får inte ges upp. Strävan borde vara, som angetts ovan, en nollvision även när det gäller rattfylleri, dvs. att alla kör bil eller andra motorfordon med noll promille i kroppen. Genom täta poliskontroller och informationskampanjer, inte minst ute på skolor och arbetsplatser, bör vi kunna få fler människor att välja att låta bilen stå efter alkoholintag.
Narkotika och bilkörning är minst lika oförenligt som alkohol och bilkörning. Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt enhetligt straffvärde. Det är också viktigt att uppmärksamma förekomsten av farliga mediciner i trafiken på olika sätt.
Ett nyare hjälpmedel i kampen mot rattfylleri är s.k. alkolås på fordon, som hindrar en onykter att starta fordonet. Vi anser att alkolås bör bli obligatoriskt i alla nya bilar. Till att börja med är det viktigast att prioritera låset när det gäller yrkestrafik, och kanske då speciellt sådan trafik som omfattar personbefordran. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dygnet runt, året om transporteras stora mängder gods på våra vägar, på järnvägen, i luften och till sjöss. Utan godstransporter skulle stora delar av samhället inte kunna fungera, med hotad sysselsättning som följd. Ett väl fungerande och effektivt godstransportnät är också en garant för en väl fungerande konkurrens och minimal miljöpåverkan. Därför är det viktigt att godstransporterna får vara ett marknadsstyrt system som ger den enskilde bästa möjligheten att välja hur denne vill transportera sig själv eller sitt gods. Det som bör kompletteras när det gäller marknadstänkande på godssidan är en total avreglering av godstrafiken på järnväg. Som det ser ut idag är godstrafiken på järnväg bara delvis avreglerad och SJ är alltför dominerande som aktör.
Många godstransporter görs med lastbil och långtradare, inte minst i de glest bebodda delarna av landet. Åkerinäringen i Sverige möter förutom konkurrens från andra transportslag också internationell konkurrens. Folkpartiets förslag till en helt annan tillväxtorienterad företagspolitik skulle radikalt förbättra även för företag inom transportsektorn.
Sjöfart är, speciellt för bulktransporter, en miljömässigt och ekonomiskt effektiv transportform. En del transporter kan lockas över till sjöfart under förutsättning att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras. Detta gäller särskilt inlandshamnar, framför allt i Vänern och Mälaren där sjötransporter utgör ett attraktivt och säkert alternativ jämfört med järnvägs- och lastbilstransport. Som exempel kan man ta det faktum att ett tankfartyg som går upp i Vänern via Göta kanal motsvarar ca 40–45 tankbilar på väg. Folkpartiet vill genom en annorlunda kommunal hamnpolitik och en annan avgiftssättning stimulera insjöfarten. Regeringen bör hitta ett system så att insjö- och kustfarten i Sverige kan öka och därmed tryggas.
Rätten att fritt kunna resa är ett grundfundament för oss liberaler. Finns det inte väl utbyggda möjligheter att resa så försvåras vardagen vare sig det gäller affärsresor eller resor till släktingar, vänner och bekanta. Inte ens det mest välutbyggda IT-nät kan ersätta den resa som syftar till ett personligt möte med någon annan.
En övervägande majoritet av persontransporterna i landet företas i privatbilar (åtta av tio). Detta är ett viktigt konstaterande. Sverige är ett glest befolkat land med stora avstånd som gör att många är beroende av bilen för att kunna ta sig fram i områden där kollektivtrafiken inte är utbyggd. Dessa förhållanden är viktiga att ha i åtanke när frågor kring bilen och pålagor på bilismen diskuteras. Det är å ena sidan viktigt att bilarna utvecklas så att miljöpåverkan minimeras. Men å andra sidan får det inte ske så att människors möjligheter att äga och köra en egen bil försvåras och fördyras. Bilen är en nödvändighet för många i Sverige, både i stadsmiljö och på landsbygden. Bilen ingår i många människors vardagsliv och måste anses vara en nödvändighet, i synnerhet där kollektivtrafiken inte är utbyggd eller fungerar dåligt. För att belysa bilens roll ur ett antal perspektiv föreslår Folkpartiet att en bilsocial utredning tillsätts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Men för att det skall finnas alternativ till de som inte vill eller kan resa med bil är det viktigt att andra transportslag som järnvägar, buss, båttrafik och flyg är såväl utbyggda som ordentligt fungerande, där så är möjligt.
Under en lång tid dömdes järnvägen ut och åtskilliga järnvägssträckor lades ner och ersattes av andra transportalternativ. Idag upplever vi en renässans för järnvägen och många ser järnvägen som ett energieffektivt och trafiksäkert transportsystem.
Energiförbrukningen är låg och tågets miljöpåverkan är låg vad gäller utsläpp till luften, förutsatt att använd elenergi inte framställts i fossileldade kraftverk. Dieseldrivna lok och motorvagnar är dock en källa till vissa miljöproblem. Dessa kan avsevärt reduceras med modern teknik. Miljöpåverkan i form av buller, vibrationer och markskador från järnvägarna är däremot kraftig. Dessa fakta får aldrig viftas bort utan forskning och ny teknik måste reducera de miljöproblem som tågen genererar i dag.
Tågsektorn i Sverige i dag förknippas med stora brister. Avregleringen har bara genomförts delvis. Nyinvesteringar och drift och underhåll av järnvägsnätet har släpat efter. Att tågen blir försenade är snarare regel än undantag. Regeringen bör försöka förmå de olika tågoperatörerna att ordna upp situationen så att dagens situation som hindrar människor från att tågpendla och i stället ta bilen försvinner. Järnvägstrafiken i och runt Mälardalen är ett exempel på dåligt fungerande trafik.
Folkpartiet liberalerna anser att en fortsatt avreglering av järnvägstrafiken medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt sektorns modernisering och attraktionskraft. Erfarenheter hittills av konkurrens vid länstrafikhuvudmännens upphandlingar är att trafikkostnaderna kunnat sänkas avsevärt, till nytta för såväl skattebetalare som resenärer. Nya operatörer har också kunnat etablera sig och ett stelt monopolsystem har kunnat ersättas med flexibilitet och modernare företagsformer. Vi anser att samtliga järnvägssträckor måste konkurrensutsättas.
Folkpartiet anser att det är angeläget att det befintliga järnvägsnätet får pengar som skall användas till att få nätet att fungera och hålla en hög kvalitet.
Vad gäller nyinvesteringar i järnväg så anser Folkpartiet att man i första hand skall satsa på sådana projekt som har en stor samhällsekonomisk betydelse. I dagens ansträngda budgetläge har Folkpartiet avsatt mindre medel än regeringen till järnvägarna.
Det är av yttersta vikt att hela landet har en sådan standard på vägnätet att råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och att vägarna håller en sådan standard att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån till kunderna. Det är därför viktigt att vägnätet tjälsäkras, så att t ex inte skogsindustrin drabbas av avbrott i sin produktion på grund av dåliga, tjälsjuka och bärighetssvaga vägar. Undermåliga vägar får inte vara den faktor som hotar jobb runtom i Sverige. Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas och hållas på en hög nivå också framöver. Det är också viktigt att kommunerna på sina vägnät håller en sådan standard att inte en bygds sysselsättning hotas. Människor skall kunna bo där de vill och kunna etablera företag i hela landet. Ansträngningar måste också göras för att hitta alternativa finansieringslösningar inom infrastruktursektorn, främst genom s.k. PPP, Public and Private Partnership.
Folkpartiet anser att det förslag till stomvägnät med anslutande vägar av hög kvalitet som den borgerliga regeringen lade fram 1993 måste genomföras. Den nuvarande regeringen har övergett denna plan, även om förra årets infrastrukturproposition innebar en viss återgång till den. Genom successiva neddragningar har hela landet fått ett sämre vägnät.
Utan att gå in i alltför många detaljer anser Folkpartiet att de nya investeringar i vägar som måste göras främst är av två slag.
För det första gäller det att flaskhalsar på vägnätet byggs bort. Detta gäller framför allt i våra storstäder, men det finns flaskhalsar även på andra håll. För det andra gäller det att den s.k. skandinaviska motorvägstriangeln mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm måste färdigställas. Det innebär att motorväg måste byggas på de sträckor där sådan inte finns idag. Det är dock glädjande att bygge av motorväg har startats på vissa enstaka sträckor redan idag.
Folkpartiet har tidigare föreslagit att R45 skall uppgraderas till europaväg på sin sträckning genom Sverige från Göteborg till Karesuando. Vi vidhåller detta krav.
De enskilda vägarnas ställning är hotade. Vägverket gick tidigare i höstas ut och föreslog att procentnivån gällande anslagen till de enskilda vägarna skulle sänkas. Från Folkpartiets sida säger vi ett bestämt nej till sådana orealistiska förslag, även om vi är föga förvånade.
Gång på gång försöker staten försämra villkoren för de enskilda vägarna. I mitten av 1990-talet krymptes anslagen i budgeten. Det var endast efter en hård kamp i riksdagen med bl.a. Folkpartiet i spetsen som anslaget kunde höjas.
Folkpartiet delar inte heller inställningen i de förslag som diskuterats i en statlig utredning (den s.k. BREV-utredningen) om att lågtrafikerade vägar, som idag är statliga, skall föras över till det enskilda vägnätet. Det är bara ett sätt för staten att övervältra ansvaret på kommuner och enskilda. Detta hindrar inte att man ändå kan hitta lokala lösningar när det gäller driften av statliga vägar. Det vore positivt om Vägverket kunde prova att lägga ut driften på de mindre trafikerade vägarna på föreningar, bestående av de boende och företagare längs den aktuella vägen.
Folkpartiet vill värna om det enskilda vägnätet. Man kan med fog påstå att utan bra enskilda vägar så stannar Sverige. De enskilda vägarna är av stor betydelse för näringslivet, människors möjlighet till bosättning, arbete, möjlighet till friluftsliv och rekreation m.m. Minskade resurser till det enskilda vägnätet leder därför snabbt till betydande negativa konsekvenser inte bara för glesbygden utan för landet i dess helhet.
Luftfarten såväl i Sverige som i vår omvärld drabbades av ett kraftigt avbräck i samband med terroristattackerna den 11 september 2001. Staten fick gå in med stöd till flygbranschen. Ett stöd som Folkpartiet ansåg borde tas ut genom ett något högre biljettpris hos samtliga flygbolag.
Branschen har sedan dess inte hämtat sig fullt ut, men vi är övertygade om att flyget kommer tillbaka med kraft i kommande konjunkturuppgångar.
Den avreglering av flygtrafiken som genomförts med Folkpartiet som pådrivande har ökat flygets attraktionskraft. Dessvärre har dock konkurrensen inte blivit bättre med avregleringen. SAS, med staten som delägare, har fortfarande en alltför dominerande ställning på många sträckor i in- och utrikestrafiken. Detta har lett till att biljettpriser är orimligt höga på de sträckor där man inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta sträckor. Tendenser till kartellbildningar inom flygsektorn har också förekommit.
Det vore därför positivt om fler lågprisflygbolag etablerar sig i Sverige och därigenom kan sätta press på biljettpriserna. Glädjande nog kan vi nu se vissa öppningar i denna fråga genom ett ökat intresse från lågprisbolag att satsa på såväl utrikes- som inrikesflyglinjer i Sverige.
Det är viktigt att Luftfartsverket som myndighet inte agerar konkurrenshämmande genom att ge bättre start- och landningstider till SAS, s.k. slottider. Folkpartiet har tidigare föreslagit att en handel med slottider införs på Arlanda flygplats. Trots att EU nu försöker hitta ett gemensamt slotsystem, så vidhåller vi detta krav.
På många håll har de regionala flygplatserna spelat en stor roll för många mindre orter i deras kontakt med övriga Sverige. Folkpartiet anser att dessa mindre flygplatser också i framtiden har stor betydelse och måste ges ett visst statligt stöd för att kunna överleva. Detta är inte minst viktigt i våra glesbygdsområden.
Regeringen föreslår i budgeten en viss nedtrappning av driftbidraget till de regionala flygplatserna och aviserar samtidigt ett nytt bidragssystem från 2004. Folkpartiet anser att driftbidraget inte kan sänkas innan ett nytt bidragssystem utretts.
Folkpartiet har en restriktiv inställning till statlig affärsverksamhet. Vi har föreslagit att de flesta av de statliga bolagen och affärsverken kan säljas. Luftfartsverket är även det ett lämpligt objekt för en försäljning och som ett första steg borde vissa av de större flygplatserna delprivatiseras.
Genom Arlandabanans tillkomst har många resenärer fått det betydligt lättare att ta sig till och från flygplatsen. Folkpartiet anser att man i framtiden bör försöka bygga järnvägsförbindelser till fler av våra större flygplatser, såsom Landvetter och Sturup.
Sjöfarten har ur historisk synvinkel varit av stor betydelse för vårt lands utveckling. Innan vägnät och järnvägsnät var utbyggt så var sjöfarten det helt dominerande transportslaget. Landtransporter var i många fall förenat med stora umbäranden.
Sedan dess har en rad andra kommunikationsmedel tillkommit men sjöfarten finns kvar och kommer även i framtiden att spela en stor roll för våra utrikesförbindelser, bl a mot bakgrund av den europeiska integrationen. Sjöfarten är den transportgren som transporterar mest av den svenska produktionen.
Den svenska sjöfarten har under en rad av år varit hotad av konkurrensen från andra länder. Under senare år har dock situationen för näringen förbättrats i och med att rederistödet försvunnit och ersatts med en s.k. nettolösning. Vi anser ändock att EU långsiktigt måste arbeta på att få bort alla särslösningar för branschen.
Men också andra åtgärder måste till för att förbättra sjöfartens konkurrenssituation. Bl a måste konkurrenssituationen i hamnarna bli bättre. EU har ställt sig bakom en hel rad förslag som skulle förbättra konkurrensen i hamnarna. Denna politik måste också bli verklighet i Sverige. En företagspolitik i Sverige som gör det lättare att starta och driva företag skulle också underlätta för sjöfarten.
Postmarknaden har avreglerats och usatts för konkurrens alltmer under senare år. På många orter finns flera aktörer som delar ut och distribuerar post. Detta är positivt och denna utveckling måste få fortsätta. Det är viktigt att Posten AB inte utnyttjar sin dominerande ställning på postmarknaden genom att via prissättning m.m. konkurrera ut konkurrerande bolag.
Folkpartiet anser att det är viktigt att postlagen följs noga även på den avreglerade postmarknaden så att en post- och kassaservice kan upprätthållas i hela landet på lika villkor. Postens nya organisation med ett ökat antal serviceställen, samtidigt som kassaservicen avskilts i ett separat bolag, har medfört flera gränsdragningsproblem och frågeställningar. Vi anser att regeringen bör uppdra åt Posten att utvärdera reformen och vidta åtgärder som undanröjer de eventuella brister som kan finnas.
Regeringen bör också driva på inom EU så att avregleringen av postmarknaden genomförs i fler länder. I dagens situation kan t ex en monopolist i ett annat EU-land gå in och ta andelar på den svenska marknaden. Medan svenska postaktörer inte har denna möjlighet i andra länder.
Infrastruktursatsningarna kan finansieras enligt många olika modeller. De vanligaste är anslagsfinansiering via budgeten (gäller främst Väg- och Banverken) och avgiftsfinansiering (gäller främst Sjöfarts- och Luftfartsverken).
Vad gäller övriga statliga finansieringsformer för infrastruktursatsningar så anser Folkpartiet att dessa måste göras restriktivt och med ordentliga beslutsunderlag. Vi är emot upplåning mot statliga kreditgarantier.
Riksdagens revisorer lämnade, i en rapport till riksdagen för något år sedan (förs. 2000/01:RR11), påpekandet att det samhällsekonomiska beslutsunderlaget bör utvecklas om alternativa finansieringar skall användas. Revisorerna anförde vidare att regeringen tydligt bör motivera sina förslag till enskilda väg- och järnvägsinvesteringar inför riksdagen. Det visar sig ofta att man inte belyser de åtgärder som sedan verkligen vidtas, de bästa alternativen undersöks inte, beräkningarna redovisas bristfälligt m.m. Speciellt viktigt är detta om ett mindre samhällsekonomiskt projekt föreslås prioriteras före ett mer lönsamt.
Det bör krävas att projekten studeras ekonomiskt, trafiksäkerhetsmässigt samt miljömässigt för att se att de är hållbara.
Dagens situation med undermålig standard på både vägar och järnvägar, när inte det finns tillräckligt utrymme i statsbudgeten för anslagsfinansiering, medför att andra lösningar måste prövas.
Folkpartiet har i flera år föreslagit att man borde pröva privata finansieringsformer. En sammanfattande beteckning av denna finansieringslösning är PPP, Public and Private Partnership. Finansieringen av PPP-projekt kan ske antingen genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter eller att staten genom Vägverket ”hyr” anläggningarna eller en kombination av dessa bägge finansieringar. Projekt som vi framför allt anser vara intressanta för framtida PPP-projekt är trafiklösningar i eller kring våra storstäder. I Sverige har privat finansiering förekommit vid byggandet av Arlandabanan och Öresundsförbindelsen, men det borde kunna ske på betydligt fler projekt.
Regeringen har ett flertal gånger flaggat för att man är villig att genomföra PPP-projekt men vi har tyvärr sett alldeles för lite av det ännu.
Det är obestridligt att ökade medel behövs för att förbättra vägnätet. Vi satsar därför en miljard extra till vägarna nästa år. Banverkets investeringar kan bedrivas i en något långsammare takt. Vi anser inte att anslaget till de regionala flygplatserna skall dras ner och vi anslår därför, genom omfördelningar inom utgiftsområdet, fem miljoner mer än regeringen till detta anslag.
Genom Folkpartiets omfattande satsningar på PPP anser vi att investeringar inom såväl väg- som järnvägssektorn långsiktigt kan säkras.
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Linnéa Darell (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Lennart Kollmats (fp) |
|
Tobias Krantz (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Karin Pilsäter (fp) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Erling Bager (fp) |
|
Runar Patriksson (fp) |
Christer Winbäck (fp) |
|
Anna Grönlund (fp) |
Lennart Fremling (fp) |
|
Marie Wahlgren (fp) |