Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återinföra den tidigare modellen för nordiskt porto.
Från den 1 januari 2002 har Posten AB höjt portot för ett helt vanligt brev till våra grannländer i Norden och Baltikum från sex till åtta kronor tvärs emot all strävan efter ökad integrering i till exempel Öresundsregionen, som alla politiska partier säger sig vilja öka.
Redan på 1950-talet fick Föreningen Norden igenom att portot för inrikes brev också skulle gälla för post till de nordiska grannländerna för att göra det lättare att ha kontakt mellan dessa. Föreningen Norden lyckades också få till stånd passfrihet mellan länderna, fick genom påtryckningar riksdagar och folketing att bilda Nordiska rådet och senare även regeringarna att bilda Nordiska ministerrådet. Man var pådrivande för att få fram en samsyn på både sociala frågor och arbetslöshet mellan de nordiska länderna. Mycket av detta har sedan EU tagit till sig och gjort till regler inom unionen.
I början av 1990-talet blev posten bolag. Då blev plötsligt Danmark ett ”utland”, fast litet billigare än övriga utlandet. Portot för brev en sträcka som vi kan se med blotta ögat över Öresund blev högre än för motsvarande försändelse från Skåne till Kiruna.
I dag är portot från Finland med flera grannländer till Sverige billigare än tvärt om. Från Finland och Tyskland är portot dessutom detsamma till hela EU, cirka fem kronor för ett 20-grams brev, oavsett om brevet ska skickas till grannstaden eller över hela Europa. Deras postverk arbetar konsekvent enligt de politiska partiernas intentioner och de är effektiva.
Sverige är med i EU. Sverige säger sig alltså arbeta för regionernas utveckling. Har den svenska Posten missat den samhällsutvecklingen? Eller varför motarbetar man den utveckling samhället och alla politiska partier säger sig vilja jobba för?
Jag anser att det skall finnas ett gemensamt porto inom Norden. Vill man ha en integrering i till exempel Öresundsregionen och ett närmande till Baltikum räcker det inte med stolta paroller och stora ord. Det måste till konkreta beslut också. Detta bör riksdagen ge regeringen – som aktieägare i bolaget – tillkänna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |