Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade anslag till enskilda vägar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att sänka kostnaderna för nybyggnad och underhåll av vägar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturmiljövård.
1Yrkande 2 hänvisat till FiU.
För att tydliggöra effekterna av vald servicenivå för drift och underhåll skall regeringen ställa högre krav på verken att redovisa drift- och underhållsstrategier i sina planförslag. Strategierna skall utgå från vilken servicenivå som kommer att upprätthållas i olika kategorier av näten givet de ramar för drift och underhåll samt tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion som riksdagen avsätter. När det gäller tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion anser regeringen att det är angeläget att strategin utgår från det vägnät som bedöms vara viktigt för näringslivet i respektive region.
På landsbygden börjar och slutar oftast en resa på en enskild väg. De allra flesta enskilda vägar, oftast s.k. skogsbilvägar, får inget statsbidrag. En icke oansenlig del av de enskilda vägarna anses dock ha så stor allmän betydelse att de är statsbidragsberättigade. Dessa vägar har oftast stor betydelse för lokalbefolkning, turism och näringsliv. Icke minst skogsindustrin är beroende av dessa vägar. De delar dock nyttjandet med bofasta familjer och näringsidkare.
Av den anledningen är det viktigt att de regionala myndigheterna tillsammans med Vägverket även tar med de enskilda vägarna i drift- och underhållsstrategierna. En nyhet är att de regionala myndigheterna får möjlighet att planera in åtgärder på det enskilda vägnätet i sina långsiktiga regionala planer. Det är dock, i detta sammanhang, oroande att inga särskilda medel avsatts för de enskilda vägarna. I kampen om pengarna på den regionala nivån riskerar de enskilda vägarna därför att hamna i strykklass. Förutom att de årliga bidragen till enskilda vägar måste höjas till en nivå som säkerställer en god väghållning, måste särskilda medel anvisas i de regionala planerna till bärighet och rekonstruktion.
Vi föreslår därför att den årliga ramen för bidrag till drift, underhåll, rekonstruktion och bärighetshöjande åtgärder till det enskilda vägnätet höjs med 180 miljoner kronor per år.
De omedelbara åtgärder som måste vidtagas är att
stoppa bidragssänkningarna och återställa bidragen till förordningens procentsatser,
slopa kopplingen mellan driftbidrag och bidragen till s.k. särskild drift så att bidrag till särskild drift kan utgå efter behov,
ändra förordningen så att även full ersättning, i undantagsfall, kan utgå till särskild drift.
I årets budgetproposition föreslår regeringen en fördubbling av naturgrusskatten. Sedan tidigare har skatten på diesel höjts avsevärt. Miljöbalkens krav på miljökonsekvensbeskrivningar för att öppna grustäkter har medfört att antalet grusleverantörer minskat avsevärt, med höjda priser som följd. Allt detta medverkar till att höja kostnaderna för både nybyggnad och underhåll av vägar. Vi anser att en översyn av miljöbalken bör göras för att underlätta öppnandet av små kommersiella grustäkter, att dieselskatten bör sänkas och att den föreslagna höjningen av naturgrusskatten ej bör komma till stånd.
Det är viktigt att framhålla de kulturvärden som ofta finns i och kring våra enskilda vägar. Inga gamla vägar i Sverige är så väl bevarade som de enskilda vägarna. Det är oftast vid dem vi finner stenräcken, stengärdsgårdar, vackra sten- och träbroar eller andra skönhetsvärden. Det kan exempelvis vara vägens dragning genom kulturlandskapet som är viktig att bevara. För det kulturarbete som många enskilda vägföreningar gör utgår ingen särskild ersättning. Tyvärr har många föreningar, på grund av regeringens stora neddragningar av bidragen till enskilda vägar, inte råd att underhålla och vårda sina kulturskatter på det sätt man kanske skulle vilja. Det bör därför utredas om inte ett särskilt statsbidrag bör kunna utgå till kulturmiljöåtgärder på enskilda vägar.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Ulla Löfgren (m) |
Anders G Högmark (m) |