Motion till riksdagen
2002/03:T285
av Camilla Sköld Jansson (v)

Kollektivtrafik i Jämtland


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om intensifiering av arbetet med att hitta långsiktiga lösningar för stöd till trafik i glesbygd.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen överväger insatser som på kort sikt säkerställer en rimlig nivå på trafik i glesbygd.

Motivering

Tillgång till en fungerande kollektivtrafik är en rättighet som måste gälla i hela landet. Det handlar om att uppfylla mål om ett uthålligt transportsystem och om att det ska finnas möjligheter för alla att transportera sig, oavsett ålder, kön eller tillgång till egen bil.

I Jämtland befinner sig Länstrafiken i en problematisk situation. En alltmer ansträngd ekonomi har gjort att trafiken stegvis reducerats med 30 %. Denna reducering av trafik har i första hand gått ut över de glesare delarna av länet, och i andra hand kvälls- och nattrafik och turisttrafik. De starka trafikstråken har värnats.

Indragningarna gör att den målsättning man haft om att orter med minst 50 invånare skall ha daglig trafik till och från kommuncentrum långt ifrån kan uppnås. Det är i första hand två kategorier människor som drabbas av den minskade trafiken: arbetspendlare och gymnasieungdomar.

Tillgängligheten till länets enda stad, Östersund, har minskat så att sjukbesök eller andra serviceärenden ofta kräver övernattningar och att ungdomar inte kan åka in till stan på bio eller andra fritidsaktiviteter. Indragningarna gör också att en viktig verksamhet för näringslivet, Bussgods, som levererar post, tidningar, livsmedel, reservdelar, m.m. till små företag och verkstäder, reduceras kraftigt. Länskortsgiltigheten på SJ-tåg har tvingats upphöra, något som begränsar tillgängligheten för boende i de västra delarna av länet.

Orsaken till indragningarna är en kraftigt försämrad ekonomi. Utvecklingen av kostnader, statliga bidrag och biljettintäkter de senaste åren har medfört att verksamhetens ekonomi har försämrats med 50 miljarder kronor vid oförändrad volym. Från år 2000 till 2004 räknar man med prisökningar på ca 25–30 % för köp av trafik. Till det kommer ökningar i fordonsskatt och dieselskatt som inte har kompenserats av momssänkning och ökat skatteutjämningsbidrag.

Mycket tyder på att situationen i Jämtland kommer att efterföljas av liknande situationer även i andra delar av landet. I Norrbotten och Västerbotten växer listan på hotad trafik. Samma utveckling befaras i Västernorrland och fler glesbygdslän lär följa.

Rikstrafiken har av regeringen fått i uppdrag att utreda formerna för ett mer långsiktigt stöd till trafik i glesbygd med sikte på beslut under förvåren 2003. Vidare har regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i det s.k. 121-punktsprogrammet enats om att särskilt se över kollektivtrafik i glesbygd i syfte att hitta modeller för ökad kollektivtrafik.

Det är rimligt att anta att Jämtland inte är något undantag, utan att det generellt är så att glesbygdslänen har för liten befolkning och för dåligt skatteunderlag för att på egen hand kunna finansiera en acceptabel nivå på kollektivtrafiken. I det uppdrag som Rikstrafiken har fått sägs att utgångspunkten ska vara att kollektivtrafiken åtminstone behåller, men helst ökar, sin andel av det totala persontransportarbetet. Ska den målsättningen även innefatta glesbygden förutsätter det ett ökat statligt ansvarstagande. Det är ingen överdrift att läget i Jämtland och andra glesbygdslän är akut. Därför måste arbetet med att hitta långsiktiga lösningar för stöd till trafik i glesbygd intensifieras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vidare är det av vikt att regeringen även överväger vilka insatser som kan behövas på kort sikt för att, i avvaktan på permanenta lösningar, säkerställa en rimlig nivå på trafiken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2002

Camilla Sköld Jansson (v)