Motion till riksdagen
2002/03:T281
av Karin Thorborg m.fl. (v)

Utvärdering av förändringarna inom Posten


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utvärdera den samhällsekonomiska lönsamheten av Postens avreglering och omorganisation.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utvärdera följderna på arbetsmarknaden och arbetsmässiga följder av Postens avreglering och omorganisation.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utvärdera konsekvenserna för allmänheten av Postens avreglering och omorganisation när det gäller service.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utvärdera konsekvenserna av Postens avreglering och omorganisation när det gäller tillgänglighet.

2 Avreglering och ny organisation

Traditionellt har postverket i hela världen varit hårt reglerad. Aktörerna på postmarknaden har som regel varit statligt ägda monopol. Sverige var först i världen med att helt avreglera postverksamheten genom postlagen (1993:1684) vilken trädde i kraft den 1 mars 1994. Samtidigt ombildades Postverket till Posten AB.

Posten förlorade härmed sin monopolställning men har fortfarande skyldighet att tillhandahålla daglig och rikstäckande post- och kassaservice. Staten har hittills ersatt Posten för den del av kassaservicen som inte är kommersiellt motiverad med för närvarande 400 miljoner kronor.

Posten har delat upp paket, brevhantering och kassaservice på olika enheter. De traditionella postkontoren har ersatts med postcentrum där de mer kvalificerade ärendena sköts. Brev- och pakethanteringen sköts genom ett samarbete mellan Posten och en entreprenör, vanligtvis en matbutik eller bensinmack. Nya serviceställen har öppnats i mindre orter och i glesbygd. Lantbrevbärarna finns kvar och har i stort sett den service som fanns på postkontoren.

3 Reaktioner

Alla dessa förändringar har genomförts i snabb takt och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Informationen till allmänheten har upplevts som otillräcklig och förvirring har uppstått vart man ska vända sig med sina ärenden. Irritationen har varit stor framför allt för att man måste uträtta sina postärenden på olika ställen. Kritik har framförts om att personal i t.ex. matbutiker inte varit tillräckligt utbildade för att hantera postkunder och varit stressade. Vidare har antalet postserviceställen totalt minskat i stor utsträckning. Servicen har helt enkelt blivit sämre. Förslag om att det ska kosta extra om man i framtiden vill att ett brev ska bäras ut dagen efter att det postats har väckt kritik, liksom förslaget att dra in kassaservicen helt i de delar av landet där den kostar mest. Svenska folket har tydligt visat att de vill ha kvar Posten som en samhällelig grundservice.

4 Tillgänglighet

Tillgängligheten för funktionshindrade och rullstolsburna har försämrats när man för postärenden har hänvisats till matbutiker och bensinmackar, vilka inte alltid är handikappanpassade. De handikappades riksförbund (DHR) har gjort en kartläggning som visar att ungefär var tredje av Postens serviceställen har tydliga brister från tillgänglighetssynpunkt. Det handlar bl.a. om att dörrar är för smala eller att nivåskillnaderna är för höga. Inskränkningen av de funktionshindrades tillgänglighet till postservice är ett svek gentemot det riksdagsbeslut som togs under den förra mandatperioden.

5 Samhällsekonomiska följder

Att Posten ska agera på en konkurrensutsatt marknad samtidigt som den ska ha ansvar för en fullgod service är svårt att få ihop ekonomiskt. Entreprenörerna måste få en tillräcklig ersättning för sina tjänster för att åta sig och prioritera postkunder. Den statliga ersättningen för kassaservice är inte tillräcklig. Pengar måste tas från andra delar av Postens verksamhet. Privata företag kan åta sig vinstgivande delar medan Posten måste ta hand om dem som är kostnadskrävande. På detta sätt har Posten t.ex. blivit av med sin mest lönsamma verksamhet: föradresserad företagspost i storstäderna. Med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen är det i dag dyrare att skicka brev än för tio år sedan. Det gäller framför allt ekonomibrev.

Förändringarna har också fått arbetsmarknadsmässiga följder eftersom antalet postkontor och serviceställen totalt har minskat i stor utsträckning. Totalt anställda inom Posten den 1 januari 1993 var 52 000 personer. Vid halv­årsskiftet 2002 fanns 42 000 personer anställda. År 1993 fanns totalt 1 747 postkontor. Antalet anställda var 15 000 (i huvudsak kvinnor). Den 1 oktober 2002 har Posten 778 egna postkontor och 420 partnerlösningar, totalt 1 198 postkontor. Antalet anställda har minskat till 4 000 (i huvudsak kvinnor).

Kassaservice är en starkt kvinnodominerad verksamhet hos Posten och därför är det också flest kvinnor som påverkats av omstruktureringen. De arbetsmarknadsmässiga följderna av avregleringen och omorganisationen måste uppmärksammas.

Arbetsmiljön för de anställda har försämrats. Personalen inom posten har fått se sina arbetsuppgifter uppstyckade så att monotona arbetsuppgifter skilts från mer kvalificerade. Jobben har utarmats på kvalitet och omväxling. Detta i strid mot ambitionerna att utveckla arbetsuppgifterna inom olika yrken. Staten bör som arbetsgivare vara ett föredöme i detta.

Utifrån den verklighet som beskrivits ovan bör en utvärdering snarast göras om följderna av de stora förändringar som skett inom Posten gällande

Utredarna bör relatera förändringarna till de samhällsmål som satts för exempelvis regionalpolitik, tillgänglighet och statsfinanserna. Man bör fokusera på vad som har gått fel med avregleringen och hur man kan korrigera det. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 18 oktober 2002

Karin Thorborg (v)

Owe Hellberg (v)

Kjell-Erik Karlsson (v)

Sten Lundström (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Karin Svensson Smith (v)