Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Landvetters flygplats.
Genom att äga 63 bolag helt eller delvis har staten stor makt över svenskt näringsliv. Detta trots att det inte finns någon anledning för staten att genom ägande och styrning av företag konkurrera med privata näringsidkare.
Vi anser inte att staten, med skattepengar i botten, skall snedvrida den svenska konkurrenssituationen och därmed inverka hämmande på verksamheter som skulle må bättre av en friare tillvaro. För att bland annat främja arbetsmiljöerna, förbättra konkurrenssituationen, sprida ägaransvaret och ge de i dag statligt ägda företagen förbättrade möjligheter på den internationella marknaden, bör staten äga färre bolag.
Flygplatskapaciteten i Sverige har i stort sett skötts genom en planmässig hushållning i Luftfartsverkets regi. Verket är såväl regeringens expertorgan som byggare och ägare av alla flygplatser av betydelse i landet. Denna tredubbla roll är orimlig. Regeringens expertorgan på luftfartsfrågor måste naturligtvis särskiljas från byggande, ägande och drift av flygplatser. En statlig luftfartsmyndighet skall däremot i samverkan med flygmarknadens aktörer tillgodose det nationella intresset inom ramen för en sund marknadsstyrning.
Konkurrens är bra. Den gör att tjänster och produkter måste utvecklas och servicegraden måste vara mycket god. Airport Regions Conference, en intresseorganisation för flygplatser i Europa, menar att Landvetters flygplats är en av Europas mest konkurrensutsatta flygplatser. För att Landvetter skall fortsätta vara en svensk storflygplats med vissa internationella flyglinjer är det en nödvändighet att flygplatsen också ges förutsättningar att utvecklas och konkurrera med andra flygplatser. Det är inte möjligt med staten som ensam huvudman och Luftfartsverket som i stort sett endast gör investeringar i Stockholmsområdet.
Landvetters flygplats behöver resurser för investeringar. De inkomster som flygplatsen i dag genererar tillåts ej bilda grund för dessa viktiga framtidssatsningar utan går till att bekosta drift och investeringar av andra svenska flygplatser. Det är oumbärligt, för att nödvändiga investeringar skall komma till stånd, att Landvetter får behålla mer av sina inkomster. Att utreda möjligheterna att släppa in ett bredare ägande i flygplatsen är också ett förslag vi här ställer. Omställningen av Landvetters flygplats måste självklart ske på ett ansvarsfullt sätt så att företagets framtidsförutsättningar stärks.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Anita Sidén (m) |