Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvisa regeringens förslag att låta kommuner bestämma om införande av trängselavgifter i trafiken.
I ”Ormus och Ariman” behandlade 1839 författaren Carl Johan Love Almqvist frågan om trängselavgifter i vår huvudstad, låt vara att automobilen och liknande transportmedel ännu inte var uppfunna eller ens påtänkta.
Almqvists argumentation – i den både filosofiska och satiriska skriften om kampen mellan det onda och det goda – har bibehållit sin intellektuella och principiella klarhet som grund för att avvisa förslaget i 2002/03 års proposition från regeringen att införa rätt för kommuner att ta ut särskilda trängselavgifter i trafiken.
Jag ber att få anföra Carl Johan Love Almqvists Gatugångsreglemente från 1839 som argument för att avslå regeringens förslag:
Vi ORMUS, enligt benäget åtagande etc. etc. etc. När, människor, J haven byggt eder städer, och mellan husen anlagt gator, över vilka tvärgator böra löpa; så skall eder åligga, att icke ständigt sitta inne, utan måste J besöka varandra och utöva samhällighet, jämte umgängelse, därtill brukande samtal, vari som oftast bör inmängas beskrivning över alla varelsers fel, vilkas framhållanden i dagen är av högsta vikt. Men då J begiven eder åstad på gatorna, kan det icke varda eder efterlåtet att gå på vilka gator som helst, enär sådant kunde störa allmän ordning, efter månge av eder kunde på en gång få det infallet att beträda samma gränd, så att ingen där komme fram. Likväl, och på det att ingen må lida inskränkning i friheten, tillstädjes envar att en gång om året, skattskrivningstiden, uppgiva vilken gata han under kommande året önskar välja åt sig, för att på den färdas till torget, och vilken annan, för att gå till hamnen, vilken tredje till apoteket: ävensom han då bör angiva de vänner, han under året vill besöka, jämte gatan han, för att komma till varje av vännerna, önskar gå; varefter Vi vele låta Oss ansökningarna föredragas, och efter gottfinnande fastställa varje persons gatugång för året. Kommandes den lösen, som erlägges för utslagen häröver, att användas till avlöning åt den uppsyningspersonal, som i varje gatuhörn nödvändigt måste anställas, för att efterse, det var och en stadsbo går sin gata, och fordra honom till böter om han avviker.”
(Carl Jonas Love Almqvist i urval av Björn Julén, Aldus/Bonniers, 1962)
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Gunnar Andrén (fp) |