Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en samlad statistik över s.k. viltolyckor till följd av väg- och spårbunden trafik.
Vägverket upphörde med den rikstäckande registreringen av s.k. viltolyckor vid årsskiftet 1999/2000. Banverket för inte heller någon sådan statistik. Någon samlad statistik finns alltså inte längre att tillgå.
1998 registrerades ca 34 000 polisrapporterade viltolyckor. Många av dessa medförde såväl dödsfall som personskador.
Kunskap om avgången av vilt i samband med viltolyckor är mycket viktig ur flera perspektiv. Information om inträffade viltolyckor kan och bör dels användas för att förbättra trafiksäkerheten. Endast genom en tillförlitlig statistik kan särskilt skadedrabbade vägsträckor kartläggas, och kunskapen om olycksfrekvensen måste ligga till grund för förebyggande åtgärder. Vidare är kunskapen viktig i den allmänna viltförvaltningen. Trafiksäkerheten är ett sådant allmänt intresse som enligt 4 § jaktlagen (1987:259) skall beaktas i viltförvaltningsperspektiv. T.ex. borde information om antalet viltolyckor och var dessa har inträffat vara en naturlig del av det underlag som ligger till grund för viltvårdsnämndernas beslut om älgavskjutningen.
Ett alternativ till att Vägverket och Banverket för här aktuell statistik är att Svenska Jägareförbundet ges detta uppdrag. Jägareförbundet har riksdagens s.k. allmänna uppdrag att ansvara för den praktiska jakten och viltvården i landet. En del i det allmänna uppdraget är att föra statistik över det vilt som skjuts i landet; viltövervakningen. Det framstår som naturligt att till denna statistik även knyta uppgifterna om det vilt som trafikdödas.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Viviann Gerdin (c) |