Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bidragen till det enskilda vägnätet bör öka.
Det finmaskiga rutnät av vägar som knyter samman de större vägarna, de små byarna och de större städerna är öppna för alla och envar. Detta allmänna vägnät består av enskilda vägar som staten har ett ekonomiskt ansvar för, men de sköts av vägföreningar. Dessa vägar tar vi oss fram på när vi ska till arbetet, när barnen ska till skolan och när företagen levererar sina produkter. Det är samma vägar som vi åker på när hästen ska skötas om i stallet, när barnen ska på fotbollsträning eller när vi ska till skogen och plocka svamp. För att kunna verka och bo utanför de stora städerna är de enskilda vägarna en grundförutsättning. Vårt finmaskiga rutnät av vägar är av stor vikt för möjligheterna till en bra livskvalité.
För att de enskilda vägarna ska fortsätta att vara öppna för allmän trafik är det självklart att det inte är enskildas ansvar att med egna medel bekosta vägunderhållet utan det är ett statligt ekonomiskt ansvar. Vägnätet måste dessutom ha bärighet för tunga transporter året om för att svara upp mot företagens behov. Vi kan se Dalslands vägnät som ett avskräckande exempel, där hälften av vägarna är avstängda någon del av året.
När företag ska etablera sig är vägnätets standard en viktig faktor. Att det finns ett väl underhållet vägnät är avgörande för lokal utveckling. I en kommittémotion ökar därför Centerpartiet anslaget till enskilda vägar med 170 miljoner kronor. Pengarna ska delvis tillföras Dalslands undermåliga vägar. Av ovanstående skäl måste bidragen till det enskilda vägnätet höjas. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |