Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioriteringar av järnvägsutbyggnaden i norra Sverige.
I uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet i samband med regeringsförhandlingarna bestämdes att byggandet av Botniabanan norr om Umeå skulle påbörjas. Förlängningen av Botniabanan är i sig ett bra förslag, då de norra delarna av Sverige är i stort behov av goda kommunikationer för att utvecklas, men byggandet skall inte påbörjas förrän övriga delar av järnvägsnätet i norra Sverige håller en godtagbar standard.
Järnvägsnätet är ett sammanhängande system, där varje del måste fungera på ett tillfredsställande sätt. Redan när byggandet av den södra delen av Botniabanan påbörjades mellan Kramfors och Örnsköldsvik var detta ett felaktigt beslut, då man inte samtidigt avdelade tillräckligt med resurser till upprustning av Ådalsbanan mellan Kramfors och Sundsvall samt upprustning av Ostkustbanan mellan Sundsvall och Hudiksvall. Dessa bandelar är i dag i så dåligt skick att det inte går att bedriva en modern och välfungerande järnvägstrafik på dem. Snabbtågstrafiken mellan Sundsvall och Stockholm lider i dag av ständiga förseningar på grund av kapacitetsbrist på banan.
Ökad järnvägstrafik genom centrala Sundsvall medför också stora miljöproblem. En sänkning av järnvägen genom de centrala delarna av Sundsvall måste därför komma till stånd innan trafiken ökar på banan.
Utbyggnaden av järnvägen mot norra Sverige skall därför påbörjas från söder så att inte dessa bandelar kommer att vara ett allvarligt hinder för en välfungerande järnvägstrafik i Norrland.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Bertil Kjellberg (m) |