Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om färjetrafik till och från Öland.
Under sommaren år 2002 gästades Öland av 2,5 miljoner besökare. Trafikbelastningen är hård under 6–7 sommarveckor, i synnerhet på fastlandsvägarna till Nynäshamn och på Ölandsbron. Ölands och Gotlands popularitet är givetvis i grunden något positivt. Sjöfartens analysinstitut menar till och med att Öland och Gotland har en sådan dragningskraft att det skulle vara motiverat med en förbindelse öarna emellan. Fler färdvägar innebär en avlastning på de övriga vägarna. Ett minskat tryck på vissa vägsträckor är bara en positiv effekt av en ny färjeförbindelse. Ett attraktivt och väl fungerande transportnät möjliggör ytterligare utveckling av turism, handel och annat företagande. Öland och Gotland ökar i attraktionskraft för permanentboende när infrastrukturen är god. För närvarande lider båda öarna av att det endast finns trafik i ett led, vilket gör dem till ”återvändsgator”. En matartrafik Oskarshamn–Öland–Gotland skulle lösa en del av de problemen. En förbindelse Oskarshamn–Byxelkrok skulle tveklöst öppna nya turistvägar. Finansieringen är i dagsläget ett problem. Trafiken behöver sannolikt ett visst statligt stöd under de närmaste åren liksom trafiken mellan Öland och Gotland. Den kan annars omöjligen konkurrera med Destination Gotland som varje år erhåller cirka 230 miljoner kronor för trafiken från fastlandshamnarna Nynäshamn och Oskarshamn. Ett konkurrensneutralt alternativ skulle vara att det rederi som trafikerar sträckan Öland–Gotland erbjuds ett schablonbelopp per passagerare som motsvarar det belopp Destination Gotland erhåller för sina resenärer.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |