Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändringarna i SOLAS-konventionen samt ISPS-koden föranleder ett åtskiljande av Sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket.
Svenska fartygs och hamnanläggningars skydd mot terrordåd, sabotage och andra brottsliga handlingar behöver förstärkas. Kristdemokraterna ställer sig därför bakom propositionens förslag att godkänna ändringarna i SOLAS-konventionen samt ISPS-koden som syftar till ett stärkt globalt sjöfartsskydd.
Det finns dock betydande oklarheter kring hur det nya regelverket kommer att genomföras i Sverige genom lagar, förordningar och föreskrifter. Dessa frågor ska närmare behandlas i en ny proposition nästa vår, men i föreliggande proposition redogör regeringen för vissa bedömningar om hur myndighetsansvaret ska se ut och vilka finansieringsprinciper som ska råda. Till grund för detta ligger en rapport från Sjöfartsverket (författad på Sjöfartsinspektionens brevpapper).
Rapporten, och således propositionen, är behäftad med en mängd oklarheter. Dessa berör inte minst myndighetsansvaret, vilket framförallt Kustbevakningen och Rikspolisstyrelsen påtalat i sina remissvar. Sjöfartsverket föreslås i rapporten få ansvar för att meddela föreskrifter om sjöfartsskydd och huvudansvaret för tillsynen. Betydande osäkerheter finns också kring kostnader och finansiering.
Än allvarligare är dock det bristande kunskapsläge som blottas i Sjöfartsverkets rapport. Det saknas till exempel helt uppfattning om hur många hamnanläggningar i Sverige som kommer att omfattas av det nya regelverket. Sjöfartsverket saknar också kunskap och underlag att göra ens generella omdömen om hur säkerhetsnivån idag ser ut i svenska hamnar och på svenska fartyg. Verket menar att ”ribban när det gäller sjöfartsskydd ska höjas”. En sådan höjning kräver dock, som Sjöfartsverket mycket riktigt konstaterar, en nivå att utgå från. Därför är det illavarslande för det fortsatta arbetet när verket om rådande säkerhetsnivå enbart konstaterar: ”Denna kan inte beskrivas idag.”
Det finns således mycket som tyder på att kompetens och rutiner för såväl näringens säkerhetsarbete som myndigheternas tillsyn inte kommer att vara tillräckliga för att hantera de striktare krav som gäller från och med 1 juli 2004.
Processen med att ta fram och utreda konsekvenserna av det nya internationella regelverket har förvisso varit påskyndad, men propositionen tydliggör att myndigheterna med ansvar för säkerhet och skydd till sjöss inte givits tillräckliga resurser och instruktioner att bygga upp och bidra till nödvändig kompetens hos sig själva och hos näringen.
Propositionen och Sjöfartsverkets rapport är tydliga på bara en punkt – Sveriges beredskap för att genomföra det nya regelverket är inte god.
Ansvaret för säkerhet och tillsyn inom den svenska sjöfarten har under senare år varit föremål för betydande diskussion och kritik. Det finns inga skäl att tro att de otydligheter som råder på myndighetssidan har underlättat och påskyndat genomförandet av det nya internationella regelverket. Dessa organisatoriska bristfälligheter, som regeringen underlåtit att gripa sig an, kan enligt Kristdemokraterna inte längre tillåtas sinka arbetet med sjösäkerhet och sjöfartsskydd.
I den fortsatta processen behöver Kristdemokraternas tidigare framförda synpunkter rörande Sjöfartsinspektionens integritet och oberoende beaktas. Regeringen bör, på motsvarande sätt som nyligen skett på luftfartsområdet, ta initiativ till en åtskillnad mellan det affärsdrivande verket och tillsynsmyndigheten på sjöfartssidan.
Sjöfartsinspektionens ställning är en mycket viktig säkerhetsfråga. Trots det har den givits en summarisk behandling av regeringen. Redan i juni 2000 konstaterade Riksdagens revisorer i en rapport att Sjöfartsinspektionen har en otydlig ställning och att den nuvarande inordningen under Sjöfartsverket skapar oklarhet huruvida synpunkter och ställningstaganden grundas på säkerhets-, produktions- eller sektorshänsyn. Regeringen föreslogs därför utarbeta förslag till förändringar i fartygssäkerhetslagstiftningen rörande det organisatoriska ansvaret för tillsyn och säkerhetsnormer. Detta behövs, enligt revisorerna, för att tilltron till inspektionen ska öka.
I behandlingen av revisorernas förslag påtalade trafikutskottet (2000/01:TU8) att Sjöfartsinspektionens självständighet och integritet i förhållande till Sjöfartsverket och omvärlden måste säkerställas så långt detta är möjligt. Det får inte finnas utrymme för misstankar om att inspektionen tar otillbörliga hänsyn i samband med fastställande av normer, vid tillsynen över att normerna följs samt vid undersökning av tillbud och olyckor. Utskottet fann därför att inspektionens ställning ”bör tydliggöras i den lagstiftning som reglerar sjöfartsinspektionens verksamhet”.
Något sådant förtydligande har regeringen fortfarande, efter mer än två år, inte lyckas åstadkomma. Under våren 2003 har regeringen på sedvanligt förhalande manér i sjösäkerhetspropositionen anfört att frågan, huruvida inspektionens självständighet behöver markeras, ”kräver ytterligare utredning”. Enligt regeringen skulle en tillräcklig förändring av Sjöfartsverkets organisation i sådana fall inte kräva ändrad lagstiftning, utan kunna åstadkommas genom ändrade instruktioner.
Regeringen anser sig alltså veta bättre än riksdagen vad som behövs ifråga om organisatorisk tydlighet och självständighet. Kristdemokraterna vill därför upprepa det ställningstagande trafikutskottet gjorde i maj 2003 med anledning av sjösäkerhetspropositionen: ”Utskottet anser att det är angeläget att frågan om sjöfartsinspektionens uppgifter snarast får en lösning.”
Kristdemokraterna finner regeringens ambition, att på sin höjd lösa problematiken genom ändrade instruktioner till Sjöfartsverket, otillräcklig. Den renodling av verksamheterna som behövs för att eliminera målkonflikter – konflikter mellan producerande/affärsdrivande verksamheter och sektorsuppgifter såsom säkerhetsfrågor och tillsyn – förutsätter tillskapandet av Sjöfartsinspektionen som en självständig myndighet.
Kristdemokraterna föreslår därför att riksdagen tar detta tillfälle i akt, när beslut fattas om att godkänna förändringar i SOLAS-konventionen samt ISPS-koden, att tillkännage för regeringen att Sjöfartsinspektionen bör skiljas från Sjöfartsverket.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 12 juni 2003 |
|
|
Johnny Gylling (kd) |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
Björn von der Esch (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |