Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om metodutveckling rörande stödfamiljer, kontaktpersoner, nätverksarbete och gruppverksamheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en nationell strategi för hela den sociala barn- och ungdomsvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av föräldrar i blivande familjehem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en landsomfattande kampanj kring familjehemsvården.
Riksdagens revisorers granskning av familjehemsvården är ett välkommet initiativ. Behovet av familjehem ökar, samtidigt som det blivit allt svårare att rekrytera nya familjer. Det statliga engagemanget för att stärka och kontrollera familjehemsvården behöver förbättras. Revisorernas förslag kan ligga till grund för en nödvändig upprustning av familjehemsvården.
Familjehemsvården har utretts och debatterats gång på gång utan att verkligheten ändrats för långtidsplacerade barn. Familjehem är i de flesta fall en överlägsen form av vård jämfört med institutionsvård. Revisorernas rapport visar dock att kommunerna inte alltid hörsammar de krav som socialtjänstlagen ställer på familjehemsvården.
Socialtjänstens förebyggande arbete måste inriktas på att så tidigt som möjligt stödja utsatta barn. Familjehemsvården är därvidlag en viktig resurs. De lagar som ligger till grund för familjehemsplaceringar av barn är socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Oavsett vilken lag som används är målsättningen att barnet ska återvända till sin familj. Vid familjehemsplaceringar råder alltid en svår balansgång mellan barnens behov och målet att föräldrar och barn ska kunna återförenas. Barnens behov måste alltid väga tyngst.
Mot bakgrund av rapportens resultat och remissinstansernas svar föreslår revisorerna stöd till metodutveckling för familjehemsvården. Vi kristdemokrater anser att metodutvecklingen också måste omfatta vissa andra former av samhälleligt stöd för utsatta barn. Samarbetet med så kallade stödfamiljer, kontaktpersoner, nätverksarbete eller gruppverksamheter för barn i riskzonen behöver förbättras och utökas. Familjehemsplacering får betecknas som en förhållandevis drastisk åtgärd. Genom en metodutveckling av ovan nämnda slag kan förhoppningsvis behovet av familjehemsvård minskas något. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan bidra till en mer gynnsam utveckling för det enskilda barnet och barnets övriga familj.
Riksdagens revisorers förslag omfattar en nationell strategi för familjehemsvården, men på längre sikt behövs en nationell strategi för all barn- och ungdomsvård. En sådan strategi skulle t.ex kunna omfatta olika former av institutionsvård och hem för vård och boende (HVB) o.s.v.
Revisorerna föreslår en utvärdering av de metoder som används för att utreda och utbilda blivande familjehem. Idag är stödet till utbildning av familjehemmen ofta bristfälligt. I anslutning till att olika metoder för utbildning av familjehem utvärderas bör även utbildningskrav fastställas för verksamheten. Dessa krav bör utarbetas i samarbete med Svenska Kommunförbundet.
Revisorerna konstaterar att kommunerna behöver stöd i arbetet med att rekrytera familjehem. Den tilltagande bristen på familjehem kräver åtgärder både på kort och lång sikt. Kristdemokraterna anser att en landsomfattande kampanj bör genomföras i syfte att informera om och öka rekryteringen till familjehemsvården. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 4 december 2002 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Torsten Lindström (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |