Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökad skyldighet för myndigheter att samverka i fall där barn far illa i sina hem.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring i socialtjänstlagen såvitt gäller möjlighet till dispens från plikten att informera vårdnadshavare om utredning.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring i socialtjänstlagen såvitt gäller sekretessen vid samverkan mellan socialtjänst och skola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans elevhälsovård.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning angående förbättrade villkor för kontaktfamiljer och familjehem.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring i socialtjänstlagen såvitt gäller att barns feriearbete upp till visst belopp inte skall påverka föräldrars försörjningsstöd.
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU.
Inga barn har historiskt haft det så bra som de barn som i dag har en god levnadsstandard. Men det senaste årtiondet har skillnaderna i barns levnadsvillkor ökat. Arbetslösheten under 90-talskrisen medförde stora ekonomiska påfrestningar för ungdomar och barnfamiljer.
Men dessutom far många barn illa i sina hem. Barn till missbrukare bor, som påpekats av utredningen om barnmisshandel (SOU 2001:72), ofta i hem präglade av oförutsägbarhet och konflikter. Föräldrarnas alkohol- eller narkotikamissbruk är den vanligaste orsaken till omhändertagande av barn enligt LVU (lagen om vård av unga), men föregås i regel av att barnen lever flera år omgivna av mycket grovt missbruk.
Barn till kriminella föräldrar lever ofta i utanförskap och i ångest för vad som ska hända föräldrarna vid upptäckt. Föreningen Barnens rätt i samhället (BRIS) skrev i sin årsberättelse härom året om de ”multiutsatta barnen” som tvingas leva i hem där de utsätts för kränkningar och övergrepp, med både fysisk och psykisk misshandel, vanvård och sexuella övergrepp.
Denna utsatthet för barn har ökat. Den riskerar att bli än mer omfattande till följd av ökad alkohol- och narkotikaanvändning. Men socialtjänsten har redan i dag svårt att få tid och resurser över till förebyggande arbete. Akuta lagreglerade insatser utgör en allt större del av verksamheten på bekostnad av förebyggande arbete. Denna utveckling måste brytas. Att agera i tid är det bästa sättet att undvika situationer där det offentliga har mycket svårt att hjälpa till rätta igen.
När barn far illa i familjer är det barnets intresse, inte de vuxnas, som måste sättas främst. Ofta har det inte varit så. Sedan 1997 säger visserligen socialtjänstlagen uttryckligen att ”när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver”. Men detta måste efterlevas också. Alltjämt saknas alltför ofta barnperspektivet i socialtjänstens utredningar.
Förslagen från utredningen om barnmisshandel om utökad skyldighet för myndigheter att samverka bör genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Att socialtjänsten måste informera vårdnadshavare om utredningar om barn som far illa kan ibland göra det omöjligt att ingripa, eftersom ett hotat och misshandlat barn inte vågar berätta något av rädsla för grovt våld från anhöriga. Men socialnämnden borde i länsrätten kunna få dispens från informationsplikten, när detta behövs för att möjliggöra en utredning om barn som hotas av till exempel sådant våld. Regeringen bör återkomma med förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen.
Barn som far illa i hemmet, far ofta illa i skolan också. Med en tigande socialtjänst och en skola som alltför ofta lämnar elever utan grundläggande kunskaper blir barn svikna när vuxna som bäst hade behövt samverka för att hjälpa dem. Detta ökar riskerna för social utslagning under tonåren. De stängda dörrarna mellan skolans elevvård och socialtjänsten måste öppnas.
Socialtjänstlagen bör ändras så att socialvårdssekretessen inte hindrar att skola och socialtjänst samverkar för att skydda utsatta barn och öka deras chanser att med skolans hjälp komma rätt i livet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen.
Ett uttryck för barns ökade svårigheter är ökade köer till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Samtidigt tyder mycket på att problemen ofta är av den karaktären att de borde ha förebyggts eller mötts med stödinsatser redan i skolan, innan det blivit så allvarligt att det blir aktuellt med BUP.
Framför allt krävs alltså åtgärder i barnens vanliga miljöer, inte minst i förskolan och skolan. I Folkpartiets partimotion Grundskola med kvalitet pekas bland annat på att elevhälsovården under en följd av år har rustats ned, trots att skolan är Sveriges största arbetsplats och att den har stor betydelse för barns hälsa och barns framtid.
Men i skolan finns många brister i arbetsmiljön, både den fysiska och den psykosociala. Många elever utsätts för våld och mobbning i skolan. Mot den bakgrunden är den nedrustning av elevhälsovården som skett särskilt allvarlig, och den får med säkerhet ofta de största följderna för de barn som far illa utanför skolan. Det är nödvändigt att vända den olyckliga trenden när det gäller elevhälsovården. Denna behöver förstärkas för att tillsammans med både annan skolpersonal och socialtjänsten kunna förebygga och ge hjälp så tidigt att svårare problem undviks. Allra mest skulle en bättre fungerande elevhälsovård kunna betyda för dem som BRIS beskriver som de ”multiutsatta barnen”.
Varje skola måste ha rimlig tillgång till skolsköterska och kurator. Detta bör ges regeringen till känna.
Det har blivit ett ökat behov av kontaktfamiljer och familjehem, men samtidigt har dessa uppgifter i många fall blivit svårare. I dag placeras många unga som tidigare placerades på institution i familjehem.
Handledningen av de privatpersoner som tar på sig dessa uppdrag är ibland bristfällig, samtidigt som den arbetsbörda de tar på sig kan vara både svårbemästrad och påfrestande. Dessutom är ofta ersättningen dålig med hänsyn till hur svår och slitsam uppgiften kan vara. Såväl handledning som ersättning måste förbättras. Dessa problem är så allvarliga att regeringen bör tillsätta en utredning för att utarbeta förslag på hur situationen kan förbättras. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett ökande antal barn har under det gångna årtiondet fått växa upp i familjer med relativ fattigdom. Avgörande är i flertalet fall att deras föräldrar har blivit arbetslösa, och därför är det allra viktigaste att dessa kan finna ett arbete.
Men det är också angeläget att dessa barn själva får lära sig att det lönar sig att arbeta och att de får möjlighet att förbättra sin egen ekonomi, genom till exempel feriearbete. De bör få känna att de inte får ut mindre av ett sådant än sina kamrater från mer välbeställda familjer. Föräldrars försörjningsstöd bör inte påverkas av dessa ungdomars inkomster upp till ett halvt basbelopp per år. Även här bör regeringen återkomma med förslag till ändring i socialtjänstlagen.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
|
|
Gabriel Romanus (fp) |
Marita Aronson (fp) |
|
Mia Franzén (fp) |
Christer Winbäck (fp) |
|
Linnéa Darell (fp) |