Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänstlagstiftningen tydligt anger att kommunerna skall ge stöd och hjälp till kvinnor utsatta för våld i nära relationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna av det sexualiserade våldet i syfte att sätta gränser för vad som skall få visas i medierna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all barnpornografi snarast förbjuds.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten att vara umgänges- och vårdnadshavare skall omprövas om fadern utövar våld inom familjen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att barn som lever i familjer där våld förekommer skall betraktas som brottsoffer.3
1Yrkandena 2 och 3 hänvisade till KU.
2Yrkande 4 hänvisat till LU.
3Yrkande 5 hänvisat till JuU.
I Sverige anmäls årligen cirka 20 000 fall där en närstående man misshandlat en kvinna. 15–20 av dessa fall leder till döden. Mörkertalet när det gäller misshandel anses vara stort. Vid sidan av kvinnorna finns ofta barnen, vilka också blir offer när de tvingas åse våldet och leva i en miljö som är helt otillfredsställande. Våldet från den närstående mannen mot den misshandlade kvinnan är dessutom ofta av sexuell karaktär.
Det görs för lite för att förhindra mäns våld och hot mot kvinnor. De åtgärder som sätts in är inte tillräckliga för att stödja offren sedan våldet väl är ett faktum. Kampen mot mäns våld mot kvinnor måste därför föras med två perspektiv. Det ena är det strukturella som handlar om makt och normer, det andra är det individuella perspektivet som handlar om enskilda offer och gärningsmän.
Inget av perspektiven får negligeras, eftersom en politik för minskat våld mot kvinnor förutsätter både långsiktiga och snabba åtgärder. Arbetet för att förhindra mäns våld mot kvinnor är ett mycket konkret sätt att arbeta för ökad jämställdhet och frihet för kvinnor.
Kommunerna har en nyckelroll när det gäller att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Socialtjänsten har huvudansvaret för invandrarkvinnor, fysiskt och psykiskt funktionshindrade kvinnor liksom alla de kvinnor som är födda i Sverige, dvs. alla kvinnor som bor i kommunen. Dessa frågor har dock haft en alltför låg prioritet.
När det gäller arbetet med att hjälpa de våldsutsatta kvinnorna tar många kommuner för dåligt ansvar och väljer att lasta över problemet på kvinnojourerna. Enligt statistik för år 2000 finns kvinnojourer endast i 150 av 289 kommuner. Det ekonomiska stödet till dem varierar starkt. I flera kommuner saknas det även kvinnojourer.
Landets länsstyrelser har ett stort ansvar att som tillsynsmyndighet över kommunernas socialtjänst följa upp och påpeka för de kommuner som brister i handläggningen av misshandlade kvinnor. Har kommunen infört handlingsplaner/policy för arbetet med misshandlade kvinnor underlättar det för tillsynsmyndigheten att följa upp kommunens arbete.
På samma sätt som hälso- och sjukvården har också socialtjänsten hinder för att anmäla fall av våld mot kvinnor eftersom det måste stå klart att straffsatsen för övergreppet skall ge minst två års fängelse. Socialtjänstlagen måste här bli tydligare så att det klart framgår att socialtjänsten har ansvar och skyldighet att ge stöd och hjälp till kvinnor som utsätts för våld.
I socialtjänstens tillämpning av 5 kap. 11 § står att stöd bör ges åt brottsoffer och deras anhöriga med inriktning särskilt på kvinnor utsatta för våld i nära relation. Det är av yttersta vikt att lagstiftningen anger att offren har rätt att erhålla hjälp, därför skall ordet bör utbytas och ersättas av skall.
För att möta de strukturella orsakerna till mäns våld mot kvinnor måste åtgärderna inriktas på att förändra normer och värderingar. Då handlar det bland annat om synen på köp av sexuella tjänster, om porrindustrins exploatering av kvinnor och om den marknadsekonomiska avarten att använda kvinnor som objekt i olika PR-sammanhang.
Det handlar också mycket om vilka attityder som finns i samhället. Att barn och ungdomar tar skada av att se våldsporr är ett faktum och för att motverka detta krävs att alla vuxna i barnens omgivning, såväl föräldrar som personal i förskola och skola, tar ansvar och mobiliserar sina krafter för att ge en motbild till det som barnen och ungdomarna formligen översköljs av.
Pornografi fungerar som ideologisk grund vilken bidrar till att vidmakthålla mäns överordning och kvinnors underordning. I all pornografi ges budskapet att kvinnor är objekt som alltid finns tillgängliga för mäns behov.
Dessutom sprids en snedvriden syn på kvinnor genom den förnedrande porr som finns inom medievärlden och som sänds ut via TV, Internet, video och även finns i olika dataspel, allt mycket lättillgängligt för barn – och ungdomar. Det sexualiserade våldet i samhället har ökat och blivit allt grövre och gränserna har suddats ut för det otillåtna.
I spåren följer en ökad människohandel världen över, och i några EU-länder ser vi hur prostitutionen legaliseras. För att möta orsakerna till våld och exploatering av kvinnor och barn behöver vi inrikta oss på att förändra normer och värderingar. Det handlar om vilka attityder som finns i samhället, att vuxna tar ansvar och mobiliserar sina krafter för att ge en motbild till den sex- och våldskultur de formligen översköljs av. Det behövs förändringar i lagstiftningen som sätter gränser för vad som skall tillåtas att visas på TV, film/video och över Internet. Detta arbete kan startas nationellt men behöver också ske internationellt. Första steget kan ske genom att vi i Sverige inte tillåter att sexualiserat och övrigt grovt våld får visas genom våra mediekanaler.
Gränserna för de sexualiserade övergreppen har suddats ut successivt, och även barnen drabbas. Tillvänjningen av våldsinslagen sker dagligen i medierna. Vuxna kvinnor kläs ut till barn med nappar och blöja för att väcka lust till barn. I förlängningen drabbar det alla, även barnen genom den exploatering av barnpornografin som idag är en storindustri. Världen behöver vuxna som tar ansvar, som inser riskerna som barnen utsätts för när de exploateras som sexobjekt. Vi måste ställa oss på barnens sida genom att all pornografi med anspelning på barn snarast förbjuds.
Antalet barn till misshandlade kvinnor uppskattas vara fler än 100 000, eller till och med upp emot det dubbla. Många barn lever med en ständig skräck för att våldet mot mamma ska fortsätta eller leda till att modern dödas.
Den nya vårdnadslagen gör det lättare för våldsamma män att fortsätta kontrollera, slå och hota den före detta partnern. Domstolar dömer till minst umgänge och ofta gemensam vårdnad oavsett hur relationen historiskt och för närvarande ser ut.
Eftersom mäns våld mot kvinnor är en mycket vanlig orsak till många skilsmässor krävs en ökad kunskap om detta för att förebygga en fortsatt misshandel efter skilsmässan. Det är känt att en skilsmässa inte innebär att våldet upphör. Det kan däremot innebära att risken för våld ökar, både mot kvinnan och mot barnen. Det krävs därför åtgärder för att säkra mödrarnas ställning vid separationer. Denna ökade säkerhet innebär även en ökad trygghet för barnen.
Psykisk misshandel av barn skall kriminaliseras så att barnens utsatthet synliggörs. Det måste ifrågasättas om en våldsam far verkligen skall få vårdnad om barnen. Då måste socialtjänst och domstol göra en tydligare bedömning av hur stor risken är att barnen misshandlas psykiskt.
Lagen ger idag mamman ansvar för att barnet umgås med pappan. Om mamman skulle vägra att låta pappan träffa barnen kan hon dömas för umgängessabotage och ytterst bli av med vårdnaden.
Det är en traumatisk händelse för barn att tvingas se eller höra en förälder misshandlas. Gränserna mellan att barnet är ett vittne till och ett offer för våldet är omöjliga att dra; genom att mannen utsätter barnet för vetskapen om att mamman misshandlas är barnet ett offer. En majoritet av dessa barn utsätts dessutom inte bara för misshandel utan även för sexuella övergrepp.
Barn i familjer där våld utövas ska ses som brottsoffer. Den man som dömts för någon form av våld mot kvinnan och/eller barnet, hans rätt som vårdnadshavare och umgängesförälder måste omprövas.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Birgitta Sellén (c) |