Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillfälliga serveringstillstånd för alkohol.
Enligt alkohollagstiftningen finns möjlighet att ge tillfälliga tillstånd till servering av alkohol till både allmänhet och så kallade slutna sällskap.
Systemet med tillfälliga tillstånd utvecklades i en tid då antalet permanenta serveringstillstånd till allmänheten var avsevärt färre än i dag. Med det stora och varierade utbud av restauranger som finns idag kan dock starkt ifrågasättas om det överhuvudtaget finns ett behov av tillfälliga serveringstillstånd.
Idag finns det 9 000 restauranger med tillstånd att servera alkohol till allmänheten. Dessa tillståndshavare har genomgått ett flertal kontroller innan tillstånd meddelats och de står under regelbunden tillsyn av myndigheterna.
Antalet tillfälliga serveringstillstånd uppgår till ca 13 000 per år. För denna tillfälliga tillståndsgivning har utvecklats en praxis som innebär lägre krav på sökandens utbildning, lokalens beskaffenhet samt matutbudet. Därtill kommer att tillsynen över serveringen i praktiken är obefintlig. Kännedomen om t.ex. serveringsansvarigas lämplighet och lokalens brandsäkerhet är sålunda ringa. Vad gäller den ekonomiska redovisningen är denna säkerligen ytterligt oklar.
Detta betyder att de centrala och grundläggande krav som uppställs i alkohollagen för att få serveringstillstånd åsidosätts när det gäller de tillfälliga tillstånden.
Möjligheten att på detta, i stort sett okontrollerade, sätt att försälja alkohol måste anses som unik i Sverige, där övrig försäljning av alkoholdrycker är omgärdad av strikta regler och där såväl säljare som köpare kontrolleras.
Mot de tillfälliga tillstånden kan också invändas att de utgör en illojal konkurrens för den etablerade branschen. Den tillfällige tillståndshavaren har i allmänhet inte några lönekostnader, är inte momspliktig och kan därför sälja alkohol till ett lägre pris.
Erfarenhetsmässigt är det huvudsakliga skälet för många ansökningar om tillfälliga tillstånd att man i egenskap av tillståndshavare får handla direkt av ett bryggeri eller en partihandlare och alltså kan köpa alkohol betydligt billigare än hos Systembolaget.
Det finns alltså mycket goda skäl att helt slopa systemet med tillfälliga tillstånd, och vi föreslår därför att dessa helt utmönstras ur lagstiftningen. Endast ett slags serveringstillstånd bör finnas och det är serveringstillstånd till allmänheten året runt. Det behov som finns av tillfällig servering kan istället tillgodoses genom att en permanent tillståndshavare får ansöka om servering på annan, tillfällig plats, t.ex. en festlokal eller ett öltält i samband med en stadsfest.
Om andra aktörer vill anordna en tillställning med alkoholservering, får dessa helt enkelt samarbeta med en tillståndshavare. Vid gatufester och dylika arrangemang blir tillfällig alkoholservering på stan förbehållen de redan etablerade tillståndshavarna.
På så sätt skapas garantier för att kontroll och tillsyn sker även av de tillfälliga tillstånden, och förutsättningarna för en ansvarsfull alkoholhantering ökar därmed.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Nikos Papadopoulos (s) |
Joe Frans (s) |