Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av alkoholfria miljöer och en aktiv kulturpolitik.
Den traditionella svenska alkoholpolitiken har i ett internationellt perspektiv varit extremt framgångsrik. Den har minskat den totala konsumtionen och har exempelvis givit Sverige extremt låga nivåer av alkoholrelaterade sjukdomar. För att uppnå detta har priset på alkohol genom skatten hållits högt. Införselkontroll och massiva informationsinsatser har hjälpt till att pressa ner totalkonsumtionen.
Genom EU-medlemskapet har värdet av dessa åtgärder urholkats. Det står nu klart att Sverige inte kommer att klara av att upprätthålla den svenska prisnivån som ett effektivt alkoholpolitiskt redskap.
För att kunna behålla den låga svenska nivån på alkoholrelaterade skador och en låg totalkonsumtion och kompensera bortfallet av prisinstrumentet krävs följaktligen andra åtgärder. Det finns en mängd olika åtgärder som kan vidtas. Flera av dem har också diskuterats livligt. En aspekt som nästintill alltid glöms bort i debatten är utbudet av fritidsaktiviteter i alkoholfria miljöer. Tillspetsat och aningen demagogiskt skulle läget kunna beskrivas så att vuxna människor i Sverige sällan får chansen att umgås utan att det dricks sprit.
För att kunna begränsa ökningen av alkoholkonsumtionen bör samhället aktivt stödja tillkomsten av alkoholfria nöjeslokaler, träffpunkter och aktiviteter. Samhället bör också se över dagens fritids- och kulturstöd ur ett alkoholpolitiskt perspektiv. Då kan arrangörer ställas inför valet att antingen sluta med alkoholservering eller att mista det samhälleliga stödet. Det kan inte vara rimligt att samhället betalar kostnaderna för alkoholskador och levercirros och samtidigt sponsrar uppkomsten av dem genom att stödja en mängd olika evenemang med alkoholservering.
Samhället ska naturligtvis inte tvinga någon att dricka kranvatten i stället för öl. Men samhället kan garantera förekomsten av alkoholfria evenemang, ett alkoholfritt kultur- och fritidsutbud. Människor skall inte tvingas umgås med alkohol för att umgås med varandra. För att garantera människors valfrihet i detta för folkhälsan avgörande område behövs omfattande samhällsinsatser.
Genom att på detta sätt medvetet stödja ett alkoholfritt fritids- och kulturutbud kan samhället både minska totalkonsumtionen och tillföra medborgarna ökad livskvalitet genom ett rikt fritids- och kulturutbud.
Sammanfattningsvis:
En genomgång av kommuner, landsting och statens bidrag till kultur- och fritidsevenemang bör göras för att säkerställa att de överensstämmer med den övergripande målsättningen att minska totalkonsumtionen och tillhandahålla alkoholfria miljöer.
En satsning bör göras på att skapa ett alkoholfritt fritids-, kultur- och sällskapsutbud.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Anders Ygeman (s) |