Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera en nationell folkhälsoundersökning om transpersoners levnadsvillkor och livskvalitet.
I Norge publicerades 1999 en rapport, ”Levekår og livskvalitet blant lesbiske og homofile menn”, beställd av det norska barn och familjedepartementet. Rapporten, fortsättningsvis kallad NOVA, var resultatet av en brett upplagd undersökning om skillnader i hälsa mellan homosexuella och den övriga befolkningen. Initiativet till undersökningen kom till som en uppföljning av det uttalande som Nordiska rådet gjorde 1984 om att det förelåg ett behov av en samlad genomgång av homosexuellas livssituation i de nordiska länderna.
NOVA-rapporten ser på olika dimensioner av hälsa hos homosexuella och jämför med resultatet från de norska hälsoundersökningarna. Mycket stora diskrepanser i hälsa kan avläsas, särskilt i ungdomsgruppen. Liknande resultat finns i motsvarande svenska mindre studier. Andra studier visar på en överrepresentation av våld eller hot om våld mot homosexuella. Forskare menar att anledningen till en sämre mental hälsa hos gruppen står att finna i det kulturella stigma som homosexualitet fortfarande innebär i vår kultur.
Transpersoner är människor vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är till exempel transsexuella, intersexuella, transvestiter, transgenderister (heltidstransvestiter), drag queens/kings och andra som inte av samhället anses uppfylla normen för hur könsidentiteter bör se ut och uttryckas. Transpersoner kan vara antingen homosexuella, bisexuella eller heterosexuella.
Till skillnad från homosexuella har transpersoners levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa inte belysts alls i någon folkhälsoundersökning. Hur bland annat drogproblematik, depressioner, självmordsstatistik och självskattad hälsa ser ut i gruppen vet vi alltså ingenting om. Transpersoners problematik har inte med sexuell läggning att göra men utanförskapet och utsattheten i samhället liknar ofta den diskriminering som homo- och bisexuella utsätts för eftersom det samhället reagerar mot i båda fallen är det förment könsöverskridande beteendet. Mot bakgrund av vad vi vet från bland annat NOVA-rapporten finns det alltså skäl att anta att transpersoner uppvisar lika stora diskrepanser som homosexuella i livskvalitet och hälsa gentemot den övriga befolkningen.
Eftersom transpersoner är mer osynliggjorda än homosexuella finns dessutom skäl att misstänka att folkhälsoproblemen kan vara ännu större bland just transpersoner. Det finns heller inga skäl att tro att det skulle vara ett mindre kulturellt stigma att vara transperson än att vara bisexuell eller homosexuell. Det finns i så fall starka skäl att misstänka att detta stigma bidrar till en sämre mental hälsa hos transpersoner på liknande sätt som hos homosexuella och bisexuella.
För att få kunskap om hur transpersoners livsvillkor och hälsa ser ut bör regeringen initiera en bred nationell folkhälsoundersökning. Undersökningen bör ha som mål att utröna hur transpersoners levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa ser ut i relation till den övriga befolkningens. I de fall resultatet tyder på skillnader bör undersökningen också föreslå möjliga hälsobefrämjande åtgärder och åtgärder för att höja livskvaliteten, båda specifikt utformade för att nå målgruppen.
I arbetet med NOVA-rapporten fann man metodologiska problem att sammanföra gruppen transpersoner med gruppen homosexuella i samma studie. Bland annat av detta skäl uteslöt man därför transpersoner ur studien. Dessa erfarenheter är viktiga att ta fasta på i en svensk studie. Transpersoners livssituation och hälsa kan inte med självklarhet antas se likadana ut som homo- och bisexuellas livssituation och hälsa. Detta eftersom problematiken kring ”avvikande” könsidentitet eller könsidentitetsuttryck inte med nödvändighet liknar problematiken kring en ”avvikande” sexuell läggning.
Att kunna studera likheter och skillnader i levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa mellan transpersoner och homo- och bisexuella, visavi skillnader i levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa mellan de båda grupperna och samhället i övrigt är viktiga mål med undersökningen. Undersökningen om transpersoners levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa bör därför göras i nära samarbete med en motsvarande studie av homo- och bisexuellas levnadsvillkor, livskvalitet och hälsa men skall inte nödvändigtvis utföras inom samma studie.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
Christina Axelsson (s) |