Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av särskilda insatser i socialt och ekonomiskt utsatta bostadsområden för en förbättrad folkhälsa för alla.
Människors hälsa har generellt sett förbättras. Vi lever längre och spädbarnsdödligheten år låg. De senaste 20 åren har medellivslängden i vårt land stigit från 71,6 till 76,8 år för män och från 78,3 till 81,9 år för kvinnor. Men utvecklingen är inte entydig. Även om livslängden stiger kan man inte i statistiken som visar antal ”friska” år se någon positiv riktning. Tvärtom kan man se en nedåtgående trend av antal år med full hälsa för såväl kvinnor som män. Den psykiska ohälsan har ökat kraftigt och utvecklas särskilt allvarligt hos de yngre. Vi ser också hur skillnaderna i hälsa ökar mellan människor. Enkelt uttryckt blir de fattigare allt sjukare medan de mer välbärgade blir allt friskare. Också när det gäller tandhälsan ökar klyftorna. I mer välbeställda områden förbättras tandstatusen. I socialt utsatta områden försämras den i stället.
Sociala och ekonomiska faktorer påverkar folkhälsan kanske mer än något annat. Fortfarande löper arbetare större risk än tjänstemän att avlida i förtid. Detta är särskilt vanligt i t.ex. kranskärlssjukdomar och lungcancer. Lågutbildade har fortfarande fler hälsoproblem än högutbildade. De som tvingas söka socialbidrag för sin försörjning, barn till missbrukare och psykiskt sjuka löper större risk än andra att bli sjuka. Ensamstående har sämre hälsa än sammanboende. Många människor – inte minst barnfamiljer – upplever stress och jäkt i vardagen. Det har inte minst gällt för många pendlare i vårt län som mötts av stillastående tåg, bussar som inte kommit och en vardag i övrigt full av stress. Många har också ett arbete som ytterligare pressar och stressar. Det gäller ofta många kvinnor anställda i vård och omsorg. Faktorerna som försämrar folkhälsan är många.
I vårt län sammanfaller ofta människors situation så att dessa sociala och ekonomiska problem och folkhälsoproblem blir särskilt förekommande i vissa stads- och kommundelar. Ofta är de värst utsatta också personer – däribland många barn – som har en bakgrund utanför Sverige. Dessa skillnader mellan människor måste bekämpas. Det förutsätter ett väl utvecklat och målmedvetet förebyggande arbete för en bättre folkhälsa. Det förutsätter en fördelning av resurser utifrån de problem som ska lösas. Det förutsätter också styrande nationella mål för folkhälsoarbetet som ger tyngd åt en sådan politisk styrning.
För en tid sedan presenterade Nationella folkhälsokommittén några förslag om hur folkhälsan ska kunna förbättras, förslag som nu bereds i Regeringskansliet. Kommittén anger 18 viktiga folkhälsomål, byggda på vetenskaplig grund:
1. Stark solidaritet och samhällsgemenskap
2. Stödjande sociala miljöer för individen
3. Trygga och jämlika uppväxtvillkor
4. Hög sysselsättning
5. God arbetsmiljö
6. Tillgängliga grönområden för rekreation
7. Sunda inne- och utemiljöer
8. Skadesäkra miljöer och produkter
9. Ökad fysisk rörelse
10. Goda matvanor
11. Trygg och säker sexualitet
12. Minskat tobaksbruk
13. Minskat skadligt alkoholbruk
14. Ett narkotikafritt samhälle
15. En mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård
16. Ett samordnat folkhälsoarbete
17. Långsiktig satsning på forskning, metodutveckling och utbildning
18. Saklig hälsoinformation
Det är otvetydigt så att alla de här målen är viktiga att uppnå i hela landet, för alla invånare. Samtidigt är målen avsevärt svårare att uppnå i särskilt socialt och ekonomiskt utsatta områden. Här samvarierar många av dessa problem med människors hälsa med ekonomiska problem, arbetslöshet och utanförskap.
Ska vi också här klara utmaningen om en förbättrad folkhälsa krävs insatser som verkligen möter den svåra sammansättningen av olika problem som är en realitet. Då krävs framför allt det som Folkhälsokommittén lyfte fram som sitt första mål: vikten av en stark solidaritet i samhället och vikten av samhällsgemenskap. För att uppnå detta, menade man, krävs också ”kompensatoriska resurser för barn och ungdomar i socialt utsatta bostadsområden”.
I den här motionen betonas detta mål särskilt. Därför menar vi att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening behovet av särskilda insatser i socialt och ekonomiskt utsatta bostadsområden för en förbättrad folkhälsa för alla.
Detta och andra förslag till folkhälsomål borde sammantaget kunna göra Sverige på ett land med friskare medborgare. Det handlar förutom en särskild inriktning på utsatta områden också om insatser mot ohälsan på arbetsplatserna för att bryta ökningen av sjukskrivningarna. Det handlar om en utvecklad hälso- och sjukvård, lokalt nära medborgarna, där just det förebyggande arbetet sätts mer i fokus. Att förbättra folkhälsan handlar om en rad insatser för bättre samverkan mellan kommuner och landsting och om trygghet för barn och ungdom i förskola och skola.
Narkotikans utbredning i vårt samhälle kräver att många aktörer nu engageras i det arbete som regeringen initierat för ett narkotikafritt samhälle. Här handlar det om kraftfulla insatser för att minska tillgången på narkotika, om att få den uppväxande generationen att ta avstånd från knark och om att förbättra vården för dem som har ett missbruksproblem.
Tillsammans skapar åtgärder inom dessa områden en välkommen offensiv för en bättre folkhälsa i hela Sverige.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Cinnika Beiming (s) |
|
|
Niclas Lindberg (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Yilmaz Kerimo (s) |
Mikael Damberg (s) |
|
Ola Rask (s) |