Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kostnadsansvaret för LSS.
Lagen om särskilt stöd och service till funktionshindrade är i sig en enastående välfärdsreform som skapat trygghet och frihet för alla de vars röst sällan eller aldrig skulle få komma till tals.
Men kostnaderna för lagens efterlevnad är hart när omöjlig att förutspå för de enskilda kommunerna. Det finns många exempel på att små kommuner från en dag till en annan tvingas ordna service och stöd till en behövande utan minsta planeringshorisont. Sådant är förvisso livet. Oförutsägbart. Arbetsplats- och trafikolyckor som dramatiskt ändrar livsvillkoren för tusentals personer varje år.
Om LSS skall fortsätta att vara en stark välfärdsreform som offentligheten klarar av att hantera i positiv mening för alla inblandade, så borde kostnaderna brytas ut ur det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet och övertas av staten. Kommunerna skall givetvis fortsätta att vara praktiskt ansvariga men utan att behöva tvingas ens överväga andra kostnadsprioriteringar än att på bästa sätt lösa den enskildes stöd och service.
Nära nog ingen av landets kommuner har den marginalen i sina budgetramar att man från en dag till annan klarar av att finansiera en stor stöd- och serviceinsats som igår var okänd.
LSS-kostnaderna borde ses som en allmän olycksfallsförsäkring som är lika för hela landet och oberoende av var man bor och vilken kommunal ekonomi som råder just då och där.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Kenth Högström (s) |