Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av LSS och LASS.
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ger enligt 9 § personer som tillhör lagens personkrets rätt till personlig assistans om behov av sådant stöd finns. Syftet med insatsen är att ge den enskilde en möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv. När de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka har den enskilde rätt till assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).
Reformen har präglats av vissa tillämpnings- och finansieringsproblem. Lagregler och administrativa rutiner har underhand ändrats sedan införandet för att förenkla och förbättra tillämpningen samt kontrollera kostnaderna. Fortfarande finns dock stora problem avseende tillämpning och kostnadskontroll.
Vad avser tillämpningarna enligt lagstiftningen handlar det i huvudsak om följande:
Två huvudmän, kommunerna och försäkringskassan, har ett delat ansvar med alla de komplikationer detta medför.
Det uppstår mycket ofta olikheter i tolkning av lagstiftningen mellan de två huvudmännen, t ex om insatser är att hänföra till LSS, LASS, socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen. Trots att drygt åtta år förflutit sedan LSS och LASS infördes, finns få prejudicerande utslag från Regeringsrätten.
Handläggningstiderna i LASS-ärenden är långa, till förfång för brukarna, men också för kommunerna.
Den dubbla handläggningen, hos både kommun och försäkringskassa, är svårförståelig för brukaren och onödigt kostsam.
Kostnaderna för personlig assistans är högre än vad som beräknades vid reformens införande. Detta har bl a lett till att rätten till personlig assistans snävats in. I ekonomiskt avseende har det också medfört att det i tillämpning av lagstiftningen skett en omdefiniering av insatser från LASS till insatser enligt SoL och HSL, vilket inneburit att kostnadsansvaret gradvis förflyttats från staten till kommuner och landsting. Finansieringsprincipen mellan stat, landsting och kommuner kan därigenom anses ha satts ur spel till viss del.
Med anledning av de tillämpningsproblem som finns idag anser vi det nödvändigt att låta se över LASS och LSS.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Marie Nordén (s) |
|
|
Gunnar Sandberg (s) |
Rune Berglund (s) |