Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla ingrepp i sjukvården skall vara föremål för forskning och utvärdering för att säkerställa kvinnors hälsa.
Den 6 september 2001 beslutade regeringen att kvinnor som genomgår abort inte ska registreras med personnummer.
I fortsättningen kommer registren bara att innehålla uppgifter om diagnos, tidpunkt för vården, patientens ålder och planerad vård. Därmed går det fortfarande att få en uppfattning om vilken ålder kvinnan har vid aborten, men det blir inte möjligt att följa upp hennes personliga hälso- och sjukdomshistoria.
Debatten om registreringen av aborter blossade upp 2000 när det blev känt att Socialstyrelsen hade planer på ett mer heltäckande abortregister, som en effektuering av ett tidigare riksdagsbeslut (1993/94: SoU2) där utskottet som sin mening anförde följande:
Folkhälsoinstitutet bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare studeras. En kartläggning bör ske för att närmare ta reda på orsaken till att kvinnor väljer abort.
En av kritikerna mot det ovan citerade riksdagsbeslutet och införandet av ett abortregister var socialminister Lars Engqvist som förklarade att han ville utreda om registret är integritetskränkande. I november 2000 deklarerade socialministern att anteckningar om abort i patientregistret skulle tas bort. Patientregistret är ett register som motiveras av behovet att undersöka om vissa metoder innebär biverkningar och komplikationer på lång sikt.
Regeringsbeslutet den 6 september att kvinnor som genomgår abort inte kommer att registreras med personnummer kommenterade socialministern som ytterligare ett sätt att garantera och förstärka den fria aborträtten i Sverige.
I en fråga till ministern (1999/2000:1349) efterlystes åtgärder för att skydda kvinnors hälsa, mot bakgrund av t.ex. att forskningen har klarlagt en 30 procent högre risk för bröstcancer hos kvinnor som genomgått abort. Möjligheten att kunna följa upp eventuella skador av olika ingrepp förutsätter att sjukvården kan identifiera de personer som genomgått ingreppet i fråga, t.ex. en abort. Socialministern svarade att ”detta är något som vi noga följer genom den statistik som epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen tar fram”.
Registeransvarige Leif Forsberg menar att det nu blir omöjligt att utföra denna forskning och uppföljning. Enligt nyhetsinslag i TV 4 den 25 april 2001 önskar Socialstyrelsen att dessa anteckningar i patientregistret också i fortsättningen ska stå kvar för att möjliggöra forskning för att främja kvinnors hälsa.
Socialministern vill alltså ”garantera och stärka den fria aborträtten i Sverige” på bekostnad av möjligheten att säkerställa en god hälsa för kvinnor och av den normala forskning och utvärdering som alla ingrepp inom sjukvården är föremål för, i klar konflikt med det tidigare nämnda riksdagsbeslutet.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |